Imorse tassade jag upp tidigt och knäppte på TV:n och möttes av ljuv musik och tända ljus genom skärmen. En hundpromenad senare dukade vi fram frukost och satt i soffan med hund och täcke och tittade på Vinterstudion.

Lite senare åkte jag iväg på ett jobb; en grej skulle plåtas så vi åkte upp till Åre Björnen där fotografen rekat en bra plats. Solen sken lite försiktigt och det singlade snöflingor vilket kändes rätt så lägligt.

Efteråt knäppte jag på mig snöskorna och satte på mig ryggsäcken med fårskinnsfäll och termos. Och så promenerade vi uppför berget längs en skoterled. På ett alldeles särskilt ställe som var lite ljusare än allt det andra runt omkring, lade jag ut fällen och så satt vi där och tittade på när himlen färgades rosa. Eller mest jag, Hazel letade spår i snön och hade inte tid att kolla på någon himmel.

Det här med termos är en adventsuppmaning som jag tagit fasta på; såhär såg det ut förra söndagen när jag åkte till Ottsjö strand! I helgen var det förresten slut på snöskor hos den uthyraren jag rekommenderat (eftersom ni är så många härifrån som velat testa); men nu har jag hört att det finns på fler ställen i byn. Ingen ska gå snöskolös i vinter tänker jag!

När jag kom hem tände vi en brasa och kollade Musikhjälpen. Och funderade på om vi skulle åka längd eller springa backintervaller under kvällen.

Några andra riktigt fina dagar i Åre:

> När vi åkte baksidan mot Huså och fick skoterskjuts tillbaka

> Ett sommarminne: när vi vandrade till Blåhammaren

> Sommarens absolut jobbigaste grej

Pyramiderna och Issjödalen låter så otroligt vackert tycker jag; lite som en annan värld. Det var det också, skulle det visa sig. Med utgångspunkt från Vallbo tog jag sikte på det där som jag inte riktigt visste vad det var, men jag visste att jag ville dit.

Pyramiderna har länge stått på min lista över stigar att upptäcka. I maj såg jag att det började bli springbart då den mesta av snön smält, och häromdagen dök en löparbild från Pyramiderna upp i mitt Instaflöde. Jag tog det som ett tecken och eftersom det skulle bli så himla fint väder idag tänkte jag att nu var det dags!

Jag packade karta och vatten och energigodis utifall att – även om jag för det mesta inte försöker äta sÃ¥ mycket socker när jag tränar utan istället vill jobba pÃ¥ att ha en effektiv fettmotor under lÃ¥nga pass och använda den som energikälla – det är en fördel inför framtida lÃ¥ngturer. Men, när det gäller terräng sÃ¥ vet man aldrig hur det gÃ¥r eller hur länge man är ute sÃ¥ jag stoppade ner en Clifbar bloks som är som gelegodis.

Leden som gÃ¥r till Pyramiderna och Issjödalen är populär bland mtb-cyklister och överlag tyckte jag att jag mötte rätt mycket folk; lÃ¥ngt mÃ¥nga fler än jag brukar möta. Som helhet tycker jag att det är rätt stenigt och det är därför rätt tekniskt bÃ¥de sett till cykling och till löpning. Dessutom ska man över vatten här och var; efter cirka sex kilometer är det som en äng där stigarna blivit diken och ja, det är blött. PÃ¥ andra ställen ligger fina broar men vid fler än ett tillfälle fick jag vada. En gÃ¥ng gick vattnet upp till knäna – det var friskt och det pirrade i kroppen av frihet. Det kan inte hjälpas när man har ynnesten att hoppa över eller kliva genom forsande fjällbäckar där det är sÃ¥ klart sÃ¥ det finns inte.

Men; vi börjar frÃ¥n början – jag har märkt hur värdefullt det är att googla bra ledbeskrivningar när man ska ut pÃ¥ äventyr sÃ¥ man vet vad man har att vänta.

I Vallbo kan du parkera vid lappkapellet eller på en parkering 200 meter längre fram. Leden mot Pyramiderna börjar med en grusväg. Du ska ha lappkapellet i ryggen och därefter gå rakt fram. Efter ca 500 meter tar du höger in på en stig.

Det går uppför i princip hela vägen till Pyramiderna (ca en mil). Ett segt motlut med mycket sten. Här och var bryts den breda steniga stigen ut mot väldigt fin spång som är lättcyklad och lättsprungen, men stenen kräver fokus så du inte stupar på näsan.

Efter ca 4 km kommer du till Stor Vargtjärnen som är otroligt vacker. Just nu vill du nog inte stanna här eftersom du förmodligen (och förhoppningsvis – annars blir det jobbigt) är pigg, men pÃ¥ vägen tillbaka är det skönt att vila ögonen pÃ¥ nÃ¥got annat än skog och sten.

Leden är lätt att följa ända till Grönvallen. Här delar sig stigarna; gÃ¥r du rakt fram kommer du direkt till Issjödalen – tar du lite mer höger kommer du till Pyramiderna. Det kan vara klurigt att se var stigen gÃ¥r eftersom det rinner vatten överallt men lita pÃ¥ skyltningen – den tar dig rätt trots att det ser ut som att du ska kliva rätt in i en Ã¥ som dessutom är rätt djup.

Det är bara 3 km till Pyramiderna frÃ¥n Grönvallen men det är sega och rätt tröstlösa kilometrar – precis när du tröttnat pÃ¥ stigen där det inte händer särskilt mycket öppnar sig landskapet och du stÃ¥r hänförd med kalfjället rakt framför näsan. Du skymtar dessutom Pyramiderna och är du som jag kommer du vara snabb pÃ¥ att plocka fram kameran.

Vid Pyramiderna delar sig stigen och du kan antingen promenera rätt uppÃ¥ dem eller följa den kryssade leden. Jag valde leden och frestades en stund att följa den ända till Lunndörren men där leden mot Lunndörren gÃ¥r rakt fram ska du istället ta vänster för att komma till Issjödalen. Här är det inte skyltat mot Issjödalen alls sÃ¥ det är ett vettigt tips att ha med sig karta för att kolla vilka stigar som leder dig rätt – och framförallt vad du har runt omkring dig!

Uppe på kalfjället är det lite som ett månlandskap. Det är kargt och stenigt och solen gassar på med full kraft; luften dallrar ovanför marken och när jag ser ett gäng vandrare långt långt bort i det platta stenlandskapet och infinner sig en något surrealistisk känsla. Är det en hägring? Är jag på månen?

Leden tar en stor och vid sväng runt Pyramiderna och här är det lättsprunget (och lättcyklat) – pÃ¥ ett ställe mÃ¥ste man ta sig över en bred Ã¥ med en kraftig fors och jag tar ett stadigt tag om Hazel som nästan virvlar bort i den kraftiga strömmen.

När leden delar pÃ¥ sig igen kan du fortsätta rakt fram pÃ¥ en stig mot Anarisstugan. Det ska du inte göra – istället ska du ta tvärt vänster nedför en kraftig brant och fortsätta följa ledkryssen. Jag kan tänka mig att det kittlar i magen om du cyklar mtb här, men det gör det om du springer ocksÃ¥. Stigen är smal och svindlande och ett välkommet inslag istället för mÃ¥nlandskapet och fjälltopparna.

Efter en liten stund kan du skymta en vacker dal; det är Issjödalen med den friska och klara och lätt turkosa Issjön. När jag kommer hit är några färgglada tält uppställda och det ligger människor och solar sig på klipporna vid sjön. Jag ser ett gäng cyklister närma sig från andra hållet och det är en lugn oas och en samlingspunkt för löpare, vandrare, tältare, cyklister och en och annan hund. Det är oändligt vackert.

Innan Issjön delar sig leden Ã¥terigen i tvÃ¥ stigar; ta den som gÃ¥r vänster. Jag är pÃ¥ väg att ta fel stig eftersom den som gÃ¥r rakt fram är skyltat med Vallbo via Tomröven – och det är en omväg.

Det är lättsprunget till en början och det är skönt. Kroppen börjar kännas mör efter cirka 16 km terränglöpning (och en del gång där det är stenigt och knixigt). Det känns härligt att veta att det nästan bara går nerför härifrån. Och det märks, du blir snabbt omringad av träd och du befinner dig i skogen igen. Efter ca 4 km är du återigen i Grönvallen och du känner igen marken du nyss trampat (eller cyklat) på.

Jag landade på runt 25-26 km när jag sprang den här rundan; går du upp på pyramiderna blir distansen nog kortare. Även om många av kilometrarna går på steniga stigar genom skog och det bitvis är rätt tråkigt, så är det en häftig runda med vidder och vyer som jag kommer att minnas länge.

Jag stannade aldrig och fikade, men det finns flera fina ställen att ta rast på. Dels vid pyramiderna men också vid Issjön och Stora Vargtjärn.

Fin spång i början

Stora Vargtjärn, ungefär halvvägs mellan Vallbo och Grönvallen

Första vyn mot Pyramiderna

Utsikten är hänförande just där – Ã¥t alla hÃ¥ll!

Stigarna delar sig; till vänster gÃ¥r du för att komma upp pÃ¥ Pyramiderna – den stora stigen rakt fram är kryssled mot Lunndörren och gÃ¥r runt Pyramiderna mot Issjödalen

När jag började var det soligt och kallt – men framÃ¥t eftermiddagen blev det allt varmare. Jag kör lager pÃ¥ lager frÃ¥n Craft och deras trailkollektion. En keps eller solglasögon är bra att ha – jag kör Bliz som lÃ¥g i ryggsäcken

Galet häftigt naturfenomen

Det är ett månlandskap där uppe

Issjön i Issjödalen