Kalle Wahlström är duktig på att göra instegsträning enkel; att bryta tankarna på att träning är komplicerat när målet är att röra på sig för att må bättre. Träning som motion alltså – det som de flesta av oss håller på med. Eller kanske borde hålla på med.

Jag har intervjuat Kalle och han sa många kloka grejer redan då. Sådant vi egentligen vet, men kanske inte vågar tro på när vi själva tänker tanken – för det känns kanske lite för enkelt.

Men tänk om det är enkelt!

Tänk om krånglig träning enbart behövs för att nå smala – och lite krångliga – mål. Mål som är till för dem som har träning och tävling som arbete. Jag har ett annat arbete, förmodligen du med. Vi lägger förmodligen vår komplicerade tankekraft för att lösa andra utmaningar i livet. Träningen ska få oss att må bättre och tänka bättre – så att vi kan leverera inom våra respektive områden.

Häromdagen levererade Kalle sitt recept på träningsbuffé i en post på Facebook. Såhär är hans recept:

40% styrketräning (lyfta tunga saker)

30% förflyttning (springa, simma, cykla)

20% svaghetsträning (rehab, prehab)

10% testa nya grejer (wrestling, segling)

Många duktiga tränare förespråkar upplägg som kanske paketeras lite annorlunda, men som också involverar variation. Man blir bra på det man tränar men att bara köra bicepscurls ger inte bättre hälsa.

För precis ett år sedan sprang jag det årets första halvmara i jakten på att känna mig tillräckligt tränad för att springa marathon. Årets första halvmaraton sprang jag redan i februari. Imorgon planerar jag att springa rätt så långt igen.

Idag har jag ägnat min tid åt såväl svaghetsträning som styrketräning. Jag märker hur vissa yogapositioner gör bra saker för min kropp och blandade det som jag känner gör mig stark även om det är jobbigt. Och så brände jag ett gäng enbenshöftlyft bara för att det var roligt – för man behöver sådant också!

Såhär såg min yogamatta ut för dagen:

Jag gillar träning som är enkel. Gärna både tufft och tungt och allt det där men krångligt ska det inte vara. Jag vill jobba med kroppen och inte med huvudet. Ett tips till dig som är som mig är att inte krångla till det. Alltså på riktigt, gör det inte svårare än vad det är!

Själva definitionen på krånglig träning är något man kan prata jättemycket om. Krånglig träning för en person är enkel träning för en annan, lite beroende på vilka mål man har. Målsättning är alltså det första man ska reda ut.

Målsättningar kan förändras över tid och framförallt ska man komma ihåg att det är okej att inte involvera prestation i sina målsättningar – även om lopp och andra äventyr kan fungera som krydda.

Jag springer gärna både marathon och ultramarathon och siktar på äventyr som innebär prestation främst för att man överhuvudtaget ska klara av det – men jag aktar mig för att fokusera för mycket på prestation. Just prestation är det som alla andra tårtbitar i mitt liv innebär och jag tycker att det är svårt att maximera allt på ett hållbart sätt i det långa loppet.

Träning är andrum. Även om träningen också är tuff, svettig, utmanade och allt det där.

I måndags tog jag fram min kettlebell från förrådet och körde ett pass på grusgången utanför min ytterdörr. Det är extremt praktiskt att ha sitt gym så nära även om det är jobbigt att öppna dörren ibland…

Jag körde 3 set av följande övningar:

> drag till hakan

> enarmspressar

> good mornings

> stående sidcrunches

Och så gjorde jag 100 repetitioner av:

> coreövningen där man ligger på rygg i 90 grader och dippar tårna mot marken (utan kettlebell)

> rygglyft (utan kettlebell)

I fredags fick jag 6-7 km i skogen i löparskorna. Skaren var hård och barmarken var mjuk. Bland träden nådde ingen blåst. Det var inte kallt – bara skönt. Det var årets första löppass utan vintertights.

När jag kom hem gjorde jag två övningar enligt principen ”träning måste inte vara så svårt”.

Först gjorde jag plankan med klapp på axeln. För att vara övernoga med att jag gjorde den riktigt korrekt utan att fuska (och liksom dippa med ena höften) så avlastade jag själva plankpositionen genom att ha händerna på några trappsteg en bit över marken. Med kontrollerad rörelse – för att riktigt känna efter att övningen utfördes korrekt med en stilla bål som inte tappade i position – så lade jag ena handen på motsatt axel, och bytte sedan hand och gjorde ett antal axelklappar.

Sedan tog jag mig från sittande på marken till stående utan att använda händerna. Det gjorde jag tio gånger för att vara exakt.

Efter det gick jag in och drack kaffe.

Mina skor är ett par Inov-8 X-talon som jag haft i typ 6-7 år! Jag springer inte jättemycket med dem längre och skulle aldrig springa asfalt med så gamla skor. Men på snö och på mjuk stig tycker jag inte att det gör så mycket; där gillar jag att tunna och utslitna skor ger mig ännu mer markkontakt. På fötterna har jag också ett par höga ullstrumpor – eftersom jag visste att de skulle vara blött.