Igår gjorde jag något alldeles särskilt av min morgon, för jag visste att den skulle bli magisk. Den blev inte tidigare än vanligt, men den blev mer.

När solen som bäst gick upp där Åresjön mynnar ut i Indalsälven packade jag min väska med termos och småpratade med en förväntansfull Hazel. Vi skulle ut på en tidig utflykt; vi skulle möta morgonen!

Vi styrde bilen upp mot Ullådalen och hade hela parkeringsplatsen för oss själva. Sedan gick vi stigen upp i skidbacken, förbi de många fjällbjörkarna som nyss stod i lågornas färg men som nu tappat alla löv. Så småning om mynnar landskapet ut i kalfjäll och vi sneddade upp mot en liten, liten topp som är den perfekta utflyktsmålet när man vill ha något enkelt och lättillgängligt men ändå stort och vansinnigt vackert.

> Såhär såg det ut just här en dag i augusti!

> …och här tog jag med mig en kettlebell upp på fjället!

Morgonsolen var klar och vacker nere i dalen men fjälltopparna låg sömnigt inbäddade i morgonmolnen. När världen hunnit vakna lite mer sken solen sådär underbart varmt och ljuvligt och jag skruvade upp locket på min termos och drack mitt morgonkaffe till världens utsikt.

På huvudet har jag en mössa som jag fått av min vän Johanna som precis börjat blogga under namnet Aktivistan. Mössan har hon sytt till mig, tillsammans med två andra mössor i lika och i svart, och en liten börs som passar alldeles utmärkt för min telefon i ett härligt tyg med fågelmönster. Jag älskar sådana här små paket fyllda med omtänksamhet och känsla. Tack Johanna!

Ni har sett Johanna på bloggen förut – och dessutom har jag tagit starkt intryck av henne. Det var hon som kom på det här med ”dagens värsta” – vilket är otroligt briljant. Här är jag, Johanna och Ella ute och vandrar på fjälltopparna med snöskor förresten!

Förutom att skicka mössor till mig så vill Johanna också uppmärksamma oss på att det nu är Movember; och mycket riktigt är det en liten mustasch på baksidan av mössan. Såhär skrev Johanna i ett litet brev som hon skickade med:

Oktober har länge varit en månad där vi uppmärksammat bröstcancer, som är en fruktansvärd sjukdom. Men också november är en månad med lite extra tryck i, då ska vi uppmärksamma prostatacancer . Och jag gillar ju killar så förfärligt mycket och tycker därför de kan få lite uppmuntran i deras mustaschkamp. Här kommer en I love mustasch-mössa som kan bäras med stolthet, för dem som har mustasch, eller för dem som inte kan odla en själv.

Tack Johanna för mössan (mössorna!) som värmde min morgon, och för ditt initiativ som är fantastiskt. Movember alltså – en månad med kraft den med!

När jag föreläste om vår digitala omvärld för några veckor sedan så nämnde jag att min egen tumregel i sociala medier är att bara bidra med ”bra saker”. För mig är det otroligt viktigt hur och vad jag omger mig med; därför läser jag till exempel inte kvällspress (som jag skrivit om här bland annat). Istället för att fokusera på att alltid hävda min egen åsikt så vill jag fokusera på att göra världen lite gladare. Såhär tänker jag:

1. Kommentera mer

Jag tror att alla som har en Facebookprofil, ett Instagramkonto eller en blogg gillar när det trillar in kommentarer. Jag gör det i alla fall. Att lägga en extra minut på att ge en bloggare kommentar gör mig själv glad eftersom jag vet att det uppskattas – så det gör jag gärna just nu. Jag läser alla mina bloggar via Feedly (funkar som Bloglovin ungefär) och när jag läser via min iPhone markerar jag de bloggar jag vill kommentera på och gör det från min Macbook lite senare (jag använder ”save for later” på Feedly). Instagram läser jag ofta från statigram.com när jag sitter vid datorn, och det gör det så himla smidigt att kommentera.

2. Bidra med det positiva

Jag är försiktig med att dissa grejer eller att tvångt berätta om min egen negativa åsikt när någon annan uppspelt berättar om något som jag uppenbart tycker olika om. Man behöver inte alltid berätta allt man tänker, tycker och känner i sociala medier. Inte vid middagsbordet heller, även om diskussioner som grundar sig på olika åsikter faktiskt bäst passar sig i fysisk form tycker jag. Det betyder inte att man nödvändigtvis behöver hålla med, men man ska tänka på hur man framför sin åsikt.

3. Berätta för människor att de är bra

En av mina favoritgrejer är att skicka iväg ett spontant sms till någon och berätta hur bra de är. Jag älskar det. Och jag tror att mottagaren gillar det också. Eller att berätta för kollegan hur snygg hen är i håret eller att den gör bra saker eller vad det nu kan vara. Att ge komplimanger gör mig glad för det är så himla fint att se hur det landar. Och om du får en komplimang – se för sjutton till att ta till dig den istället för att släta över och som många gör, till och med hävda motsatsen. Det är som att avfärda den andra personen med en ordentlig diss.

4. Reflektera över dagens värsta

Minns du när jag skrev om dagens värsta första gången? Jag älskar det konceptet och tänker på det ofta. Läs vad jag menar här. När man tänker på dagens värsta blir nästan varje dag ordentligt jäkla bra!

5. Vi blir vad vi tänker

Min sista punkt är mer en insikt snarare än något att ta action på men ta det som en uppmaning: vi blir vad vi tänker! Det kommer förmodligen inte som en överraskning men ägna en stund åt att reflektera över vilka tankar du egentligen spenderar på dig själv. Är de snälla? Uppskattande? Kritiska? Uppfordrande? Gnälliga? Strikta? Dömande? Kärleksfulla? Att förändra hur man tänker om sig själv går inte på en dag men det första steget är att identifiera hur det egentligen ligger till. Det är där det börjar.