Juli kom och gick och har känts som världens längsta månad ungefär. Så lång att jag knappt minns vad jag gjort. Men jag har varit ute mycket. Jag har fått mycket eld och vackra kvällar. Och jag har sprungit mycket och cyklat mycket. Ungefär allt det som jag älskar med sommaren.

Den 1 juli hängde jag vid Fröå tjärn med SUP-bräda, eld, mat och sällskap. Och i mitten av juli sov jag i sovsäck under bar himmel på en fjälltopp i Bydalen. Också med eld, mat och sällskap. Och världens vackraste sol. Men jag gillar ju kontraster också, så min midnattslöpning på Åreskutan i 6 grader, dimma och regn kommer högt på mina fjällupplevelser i sommar (som för övrigt är långt ifrån slut).

Sol, regn och sena kvällar har också dominerat min cykling. Det är något med natten ändå. Ensamheten där ute – och lugnet. Som om världen är bara min. Precis samma känsla som när det blåser, regnar och stormar för då är det inte heller någon annan som är ute. Sådant ger mig lyckopirr i hela kroppen.

Jag har varit i Stockholm också. Druckit bubbel på takbarer och skrattat ikapp med vänner. Jag har levt livets liv helt enkelt.

Dessutom har jag hunnit med att synas i två tidningar; dels med min krönika i SportHälsa som följer med DN och så en intervju om tankar kring kroppen i tidningen Hälsa.

Idag är det augusti och jag har börjat med Stockholmsenlig hajpad frukost på Pom & Flora. Matchalatten med havremjölk var godast. Idag för prick ett år sedan började jag mitt nya jobb i Åre; att göra om ett hotell till fjällens – ja faktiskt kanske hela Sveriges – träningshotell. Det jobbet fortsätter hela tiden. Augusti kommer också att innehålla mer fjäll, mer leriga skor, mer regn, mer eld och förhoppningsvis mer bubbel.

Kommande helg springer jag terräng i norr. Helgen efter det är jag med på Kvinnliga Äventyrares helg i Åre som jag är supertaggad inför. Resten av augusti ska jag njuta skiten ur livet. I träningskläder. I finkläder. Med vatten från fjällbäckar. Med vinglas i en bar. Jag vill ha mycket av allt!

Tisdag morgon och jag vaknar lite trött efter drygt fem timmars sömn. Vi har kollat klart Skam till långt efter midnatt. Sedan pratat om livet och lite till. Så som man gör när natten är sen och det nästan börjar bli morgon.

Jag har packat mina väskor. Gjort klart inför en ny dag som inte börjat ännu. Sover några timmar medan dagen gryr där utanför.

Tisdag morgon och jag vaknar lite trött – men glad – efter drygt fem timmars sömn. Bilen rullar mot en ny destination och härliga vänner som ger massor av inspiration. Dagen är fullmatad på alla sätt; till och med bokstavligt. Kontoret är flyttat till ett kök och mellan jobbpratet kommer vi in på mycket annat. Så som man gör när dagen är bra och man är med härliga människor.

När ljuset börjar skimra i guld många timmar senare tackar vi för oss och jag rullar norröver. Jag hänger mig helt åt min guilty pleasure som innebär att spela gamla Westlifelåtar så högt det bara går i bilen och skråla med i refrängerna. När jag bodde i Dublin mellan 2000-2004 köpte jag alla album.

Jag svänger in på gårdsplanen till huset i Hälsingland strax efter kl 22 och katten Charlie har bråttom fram för att säga hej och att han saknat mig. Vi pratar lite och jag tar en minut vid solnedgången som alltid är magisk över åkrarna och grannens gård långt där borta.

Och det slår mig att jag borde cykla.

Snabbt skickar jag iväg frågan på sociala medier ”jag har beslutsångest, cykla eller inte cykla?” och får svaret ”cykla!” inom en minut. Jag snabbar på. Sätter på mig cykelkläder, pumpar min cyclocross och knäpper hjälmen. Ut och iväg i sommarnatten.

Jag väljer grusvägar och svänger in på en och annan stig när jag ser den och kommer snart fram till en bro över älven Voxnan. Samma älv som vi badar i nedanför huset. Samma älv som jag brukar springa stig bredvid. Det är tyst och stilla och vackert och efter solen finns spår av en rosa och lila himmel.

Klockan är en bit efter 23 och jag är ju redan övertygad, men får än en gång en bekräftelse på att det alltid är värt det.

Jag är obeskrivligt sugen på att cykla just nu. Dels för att det ligger närmast till hands med mitt ben, men också för att jag älskar älskar älskar att cykla. Mest älskar jag att cykla för att det ger så mycket frihetskänsla. Och att man kan cykla typ jämt. Sommar som vinter. Asfalt och stig. Här i Åre är det rätt mycket vinter kvar så jag har goda chanser att cykla fatbike på fjället som står på min bucket list för vintern.

Nere i Europa är det mer barmark och annan typ av cykling som gäller. Idag släppte Craft nyheten om The Monuments Collection. Cykelsporten har en stark kultur och är mytomspunnnen och det finns vissa tävlingar som är mer betydelsefulla än andra. Dessa kallas för ”The monuments” och Craft har suttit på vinnare i alla tävlingarna.

De fem monumenten är: Milan-San Remo, Flandern runt, Paris-Roubaix, Liège-Bastogne-Liège och Lombardiet runt.

The Monument Collection består av plagg som symboliserar de olika tävlingarna; och de första tre släpps imorgon. Såhär ser en del av kollektionen ut:

Men, om jag istället får välja min absoluta favorittröja ur den mer vanliga kollektionen så heter den Velo Graphic jersey och ser ut såhär: