Imorgon beger jag mig mot Åre igen. Det var så himla länge sedan jag var där nu. Min sista fjälltur var denna och det är verkligen dags för fler. Det finns två saker jag saknat med livet i norr mer än något annat och det är 1) ljuset och 2) att få vara själv. Inte själv som i utan min sambo utan själv som i att veta att jag är på fjället och det finns hur mycket plats som helst för oss alla utan att jag behöver trängas med någon annan. Space, helt enkelt. Utan att jag behöver bo på en egen jättegård med privat mark.

När jag är i Åre finns det såklart saker jag saknar med livet söderöver. Det blir ju så när man gillar flera ställen så väldigt mycket. Det är ju inte antingen eller.

När jag kommer fram till Åre ska jag:

– köpa hem mina lokalproducerade favoriter och ha på mackan, typ charkuterier från Undersåker (Fäviken-Magnus ni vet)!

– dricka en flat white på Åre torg så snart Åre Kafferosteri öppnar sin kaffebar för sommaren – helst med min kompis Pernilla som jag saknar!

– utvidga mina vyer mer mot Östersund, många ställen står på min lista (framförallt att springa runt Andersön) och det är bra för jag kan ju inte åka 16 mil tur och retur enbart för en latte från Espresso House som jag längtar efter cirka jämt.

– kanske köpa några blommor eller växter att ha på balkongen så det blir lite sommartrevligt där, och kanske dra igång grillen någon kväll.

– ta med mig kaffekoppen till strandkanten i sommarnatten.

– gå upp till toppen av Åreskutan i solnedgången.

Om du också är på väg norrut så ska du läsa 52 tips till Åre i sommar!

Det finns mer jag tycker att du ska läsa också: både Jessicas blogg och Marias blogg är några av mina favoriter just nu! Och så gillar jag alla semesterbloggar som far runt och lägger upp finfina bilder från överallt.

Jag har en stark tro på att man läser bloggar (och andra sociala medier) som man mår; och samma innehåll kan få en att känna sig inspirerad ena gången och stressad andra gången beroende på sin egen situation och känsla i kroppen. Just nu älskar jag alla bloggar eftersom jag har en härlig känsla inombords och då ser jag bara inspirationen. Men jag både förstår – och vet av egen erfarenhet – att det inte alltid är så.

Hur mår du idag? Och hur läser du bloggar just nu? Som skön inspo eller med en skavande känsla av frustration eller irritation?

Det går inte att ta miste på att jag älskar Åre. Men – det finns en mängd saker som jag saknar med Stockholmslivet också. Typ detta:

> De senaste träningstrenderna och ett brett urval av grymma personliga tränare. Det kan jag verkligen sakna. Ibland läser jag med stor längtan om tidiga morgonbootcamps i Stockholm och spinningpass och gym som Be Core och annat jag saknar bara för att gräset är grönare på andra sidan.

> Latte i pappmugg. Ja men faktiskt. Espresso house har kommit till Östersund men det är en timma dit. Vi har världsmästarna i kafferostning här i byn men ibland vill man bara ha en latte i pappmugg med en extra shot.

> Frukost på surdegsfralla med ägg på svindyrt Stockholmscafé med hajpad inredning. Helst ska kompisgänget också sitta där. Stor saknad på denna!

> Kvällsöppna butiker. Just nu är det lågsäsong så byn har stängt kl 19. Ica med. Än värre är det på söndagarna för då stänger Ica i Åre klockan 18. Macken har öppet till kl 21 och thank God för Ica Björnänge som också har öppet till kl 21. I början av veckan var jag tvungen att sätta Hazel i bilen och så åkte vi en mil dit och en mil hem för att köpa glass.

> Snittblommor. Närmsta blomsteraffär är 25 km bort – i Järpen – och jag har sällan vägarna förbi. Men min nya rutin ska nog bli att svänga förbi när jag väl är i trakterna. Det är så värt!

Ja men det var nog det. Detta får nog bli dagens värsta.

Vi pratar alltmer om att downshifta. Även om vi inte använder just det ordet så pratar vi åt det hållet. Det är många som längtar ut till naturen och till skogen. Till en värld och en verklighet med mer närvaro och mindre stress. Om att skapa sig en tillvaro som ger någonting, mer än pengar och saker man ska köpa för att bygga sig en yta.

Och jag tänker att det finns jättemycket att säga om allt det där.

När jag pratade om att våga i söndags, så pratade jag lite kort om äkta och falska drömmar. Om att känna efter vad man verkligen vill så att det man strävar efter är ens ärliga och egna dröm och inte en dröm som samhällets normer skapat åt en – eller något som man fartblind påverkats av genom sociala medier.

Jag vet inte om jag kan kalla min verklighet för downshifting direkt. Och kanske behöver inte downshifta betyda att man släpper allt man har och bosätter sig i en stuga långt ute i skogen. Allt behöver inte vara svart eller vitt – det finns olika skalor av downshifting och man behöver inte gå all in.

Man kan trivas jättebra i sin stadslägenhet med allt det som en stad har att erbjuda – och sedan göra utflykter till sina oaser där man får kraft och energi. Jag kommer alltid minnas när jag jobbade i Sälen och under en fikarast så pratade vi om innehållet i olika tidningar. Och en av mina kollegor sa till mig vi åkte till Stockholm för att gå på Skansen men mina barn tyckte att det var roligast att åka rulltrappa.

Det fick mig att inse hur mycket i samhället som utgår från Stockholm. Jag kan ibland se en perfekt stylad inredningsbild från en tidning och sedan funderar jag på alla hem jag varit i som inte varit en häftig innerstadstvåa och då finns det knappt några hem utanför Stockholms tullar som ser ut som i tidningarna. Jag funderar på nyheterna som når mig och det mesta som inte handlar om världen utanför landets gränser handlar om Stockholm. Det enda som gör alla shoppingtips relevanta är att det numer finns e-handel.

Jag bor med tystnaden som närmsta granne men jag har inte downshiftat ett dugg om downshifting ska handla om att jobba mindre. Men, det som gör mitt liv hållbart och härligt är att jag har mer tid nu.

Mina andningshål ger mig flerfaldigt mer tillbaka när jag får gå ut i tystnaden och inte möta en själ. Mina stunder på fjället ger mig fri lejd rätt in i närvaron. Jag plockar godbitarna ur downshiftingtrenden och jag behåller russinen i kakan i den där karriärresan som jag inte vill hoppa av helt eftersom den gör att jag ständigt får utmanas och utvecklas i arbetslivet.

Min life design är lite som en godispåse som jag vill fylla med de bästa godbitarna. Jag stoppar i det som jag tycker är bäst från konceptet downshifting och det bästa ur storstadspulsen, det bästa ur frilanslivet och det bästa från anställningstryggheten. Det ger mig en unik mix – en blandning som passar mig allra bäst. Men titta ner i någon annans godispåse och det ligger en helt annan blandning där!

En ny kategori favoritbloggar i min rss-feed är de som ger mig lugn. Jag har dem i en mapp som jag kallar för livs- och downshiftingbloggar. I den gruppen finns bland annat Angeliqe och Rania. De är fina! Att gå in på de bloggarna är lite som att gå in i en Pinterestoas till bredden full med lugn. Ibland är den typen av downshifting fullt tillräckligt i sig; att läsa en blogg.