Igår gjorde jag något alldeles särskilt av min morgon, för jag visste att den skulle bli magisk. Den blev inte tidigare än vanligt, men den blev mer.

När solen som bäst gick upp där Åresjön mynnar ut i Indalsälven packade jag min väska med termos och småpratade med en förväntansfull Hazel. Vi skulle ut på en tidig utflykt; vi skulle möta morgonen!

Vi styrde bilen upp mot Ullådalen och hade hela parkeringsplatsen för oss själva. Sedan gick vi stigen upp i skidbacken, förbi de många fjällbjörkarna som nyss stod i lågornas färg men som nu tappat alla löv. Så småning om mynnar landskapet ut i kalfjäll och vi sneddade upp mot en liten, liten topp som är den perfekta utflyktsmålet när man vill ha något enkelt och lättillgängligt men ändå stort och vansinnigt vackert.

> Såhär såg det ut just här en dag i augusti!

> …och här tog jag med mig en kettlebell upp på fjället!

Morgonsolen var klar och vacker nere i dalen men fjälltopparna låg sömnigt inbäddade i morgonmolnen. När världen hunnit vakna lite mer sken solen sådär underbart varmt och ljuvligt och jag skruvade upp locket på min termos och drack mitt morgonkaffe till världens utsikt.

På huvudet har jag en mössa som jag fått av min vän Johanna som precis börjat blogga under namnet Aktivistan. Mössan har hon sytt till mig, tillsammans med två andra mössor i lika och i svart, och en liten börs som passar alldeles utmärkt för min telefon i ett härligt tyg med fågelmönster. Jag älskar sådana här små paket fyllda med omtänksamhet och känsla. Tack Johanna!

Ni har sett Johanna på bloggen förut – och dessutom har jag tagit starkt intryck av henne. Det var hon som kom på det här med ”dagens värsta” – vilket är otroligt briljant. Här är jag, Johanna och Ella ute och vandrar på fjälltopparna med snöskor förresten!

Förutom att skicka mössor till mig så vill Johanna också uppmärksamma oss på att det nu är Movember; och mycket riktigt är det en liten mustasch på baksidan av mössan. Såhär skrev Johanna i ett litet brev som hon skickade med:

Oktober har länge varit en månad där vi uppmärksammat bröstcancer, som är en fruktansvärd sjukdom. Men också november är en månad med lite extra tryck i, då ska vi uppmärksamma prostatacancer . Och jag gillar ju killar så förfärligt mycket och tycker därför de kan få lite uppmuntran i deras mustaschkamp. Här kommer en I love mustasch-mössa som kan bäras med stolthet, för dem som har mustasch, eller för dem som inte kan odla en själv.

Tack Johanna för mössan (mössorna!) som värmde min morgon, och för ditt initiativ som är fantastiskt. Movember alltså – en månad med kraft den med!

I somras träffade jag Johanna som ligger bakom det fantastiska företaget Systrar i bergen. Sedan dess har jag fått följa med lite bakom kulisserna och nu äntligen har hon släppt sitt koncept: skidresor till alperna för tjejer som gillar att ha kul tillsammans.

Systrar i bergen är lite som en resebyrå som anordnar skidresor, men samtidigt så mycket mer. Det är gemenskap och systerskap och skidglädje och helt enkelt bara en massa härlighet.

Skidresorna 2016 går till Monterosa i italienska alperna, närmare bestämt en liten by som heter Gressoney som ligger i närheten av Champoluc. Italienska alperna och svenska fjällen är mina allra bästa berg tack vare bland annat två saker: 1) så otroligt vackert och 2) god mat.

Det finns flera olika veckor att välja på med Systrar i bergen under 2016, men jag kommer att åka iväg den 24 januari och det vore kul om du också följer med!

Det har varit så roligt att få höra Johanna berätta om hur hon rest ner till alperna och kollat ut det bästa stället att bo på och ordnat och förberett för ett riktigt bra systerskap på berget. Här kan du läsa mer om resorna!

Följ Systrar på bergen på Instagram (@systraribergen) eller här på Facebook.

Jag ser fram emot skidsäsongen massor. Dels att få kicka igång den här i Åre med den stora öppningshelgen i Lucia och härlig kvällsskidåkning i december – och sedan en lång januari med fina vinterdagar som avslutas med skidresan till alperna. När jag kommer hem till Sverige så har jag februari kvar i Åre innan min absoluta favoritmånad: mars. Åh vad jag älskar skidåkningen då. Åh, vad jag älskar skidåkning överhuvudtaget känner jag just nu!

Jag har varit i Monterosa förut och gillade det massor; långa fina pister för de som gillar fin skidåkning på räfflad manchester – men också stora ytor om man vill åka offpist, eller bli bättre på offpist. Det kommer finnas guider med på resan så man behöver absolut inte vara en duktig skidåkare; du kan lämna allt som ens påminner om prestationsångest hemma!

Här är några blogginlägg från Monterosa med byarna Champoluc, Gressoney och Alagna:

> En solig vinterdag

> En till helt fabulös dag i alperna

Jag har haft ett fantastiskt dygn på skärgårdsön Ornö som ligger 30 minuter med bilfärja från Dalarö brygga längst ut i Stockholm. Vi har verkligen hunnit med nästan hela ön; sett de finaste stigarna att springa på och gått i naturreservatet, kikat på Ornö krog och Ornö kyrka och bastat med havet som utsikt och ätit fantastisk mat. Men, vi ska såklart ta det från början – häng med på en tur till skärgården och Ornö:

Klockan 9 i lördags morse träffade jag mina två vänner; Mia och Elisabeth, för ett dygn i skärgården. Mia har ett sommarhus på Ornö – och sa att klart vi åker dit när jag började prata om min höstdrömhelg.

Vi började morgonen på Dalarö bageri och jag drack en latte och tog en levainfralla med ägg innan vi körde ombord bilen på båten Ebba och blickade ut över skärgården i morgonsolen.

Vi sa hejdå till bebyggelsen och till alla husen och till alla människorna och åkte dit det var alldeles tyst.

Skärgården alltså. Fina grejer det.

När vi kom fram till ön packade vi in alla grejerna i huset, och sedan gick vi på upptäcksfärd. Totalt cashade vi in över 20 km i benen den här dagen.

Mia visade oss alla sina bästa ställen – och hösten glänste lite extra mycket med sitt ljumma höstväder och vackra färger.

Det var en riktig drömdag!

Efter att ha gått en rejäl sväng på ön gjorde vi lunch; färsk pasta med ihoprullade skivor prosciutto, tomater, pesto och het chiliolja. Jag gick all in på chilioljan kan man säga.

Efter lunchen skulle Mias båt köras till varvet för att lite senare plockas upp för vinterförvaring. Hon var boss över båten och Elisabeth var hopp-i-land-kalle och jag hade det allmänt bra.

Jag såg några hus på vägen som jag kunde tänka mig att ha i min ägo. Detta, till exempel.

När vi kört båten till varvet var vi tvungna att komma tillbaka hem på något sätt. Det hade Mia redan tänkt på – och vi var alla klädda för löpning. 8 km genom skogen satt fint, särskilt på sådana här fina stigar.

Eftersom det var en riktig drömhelg Mia planerat så slutade vår löprunda vid en bastu. Med panoramafönster ut mot havet. Precis som i min dröm! Minus höststorm då men finväder fungerade ypperligt det med.

Jo men alltså. Sämre kan man ha det.

Efter bastun promenerade vi hem under dessa guldbjörkar.

Äntligen skulle proseccon korkas upp!

Vi satt i sofforna och hängde en lång lång stund innan Mia utbrast nu ska jag visa er den vackraste platsen i världen! Och vi kom dit i precis rättan tid – kolla dessa färger från solnedgången liksom!

Jag fotar Elisabeth som fotar Mia som fotar solnedgången…

Vi gjorde middag och det blev gudomlig lax med mozarellasallad och sparris och lite senare gjorde Mia den här magiska smakkombon: krustader med brie och hjortronsylt. Alltså, dödens gott!!

Strax efter kl 22 var vi så himla trötta så vi gick och lade oss och det var lika tyst som hemma i Åre. Jag sov ljuvligt. Och när jag vaknade var kaffet klart. Vilken lyx!

Jag bidrog med juice til frukosten; den här varianten från God Morgon kom med pressbud till mig i fredags. God! I bakgrunden syns Valios släta laktosfria citronyoghurt. Riktigt god den med!

Vädret var lite grått före lunch, som om oktober gått och blivit bakis efter den storslagna lördagen. Vi tog en promenad i Sundby naturreservat bland gods och gårdar.

Jag tror de funderar över livet eller något?

Det var en riktigt vacker höstdag och ett riktigt härligt dygn i skärgården.

Klockan 14 tog vi färjan tillbaka till fastlandet igen och jag körde upp till Åre. Som kallast var det -1 grad längs vägen…