Träningsglädje

Imorse lanserades Metro Mode Hälsa med ett event på Sally Voltaire här i Stockholm. Det var också första gången jag träffade många av de andra bloggare som likt mig ingår i den nya gruppen hälsobloggare här på Metro.

I ett inlägg på Dagens Media beskrivs vi som ”några av Sveriges vassaste influencers inom hälsa” och Metro Mode Hälsa är en av anledningarna till varför jag sett fram emot den här hösten och varför jag känner mig så inspirerad i att skriva träningsblogg just nu – efter nästan tio år som bloggare!

Förutom att blogga om träning och hälsa här – så kommer jag också att skriva en hel del material till den här sajten! Det gör också många av de andra bloggarna; till exempel Hanna Göransson vars blogg jag följt sedan länge och vars kokbok Friendly Food jag älskar! Dessa pannkakor alltså!! Och det här rosa nötsmöret!!

Imorse samlades  alla hälsobloggarna (utom en) för att presentera oss och fira lanseringen. Här är gänget:

PT-Fia

Hanna – Hur bra som helst

Anja Forsnor

Fannie Redman

Filippa – Raw Clarity

Edita – Food junkie

Josefines yoga

Jag tror att det kommer bli himla bra det här. Metro mode hälsa kommer fyllas med kul innehåll och tips och mycket annat. Jag har sedan tidigare skrivit krönikor här och var men på sajten kommer det bli en hel del intervjuer och guider och mycket annat bra. Här kan du förresten läsa en intervju med mig – frågorna är lite annorlunda än vad jag är van vid och svaren har därför blivit lite så de med.

Fia och Hanna från imorse!

Jag sitter på en buss mot Stockholm och känner mig extremt tacksam. Kanske kan känslan av tacksamhet också räknas in i begreppet hälsa? De dagar jag känner väldigt mycket tacksamhet är dagar då jag mår bra. Och mår jag bra så har jag en hög dos riktigt bra hälsa i mig.

De senaste gångerna jag har åkt mellan Åre och Stockholm har jag kört bil till Hälsingland till min mormor och morfar som just nu också är väldigt mycket hundvakt till Hazel. Från Hälsingland har jag sedan antingen åkt tåg till Stockholm – eller som idag: buss. Det är en rätt så tom buss jag sitter på med gratis och snabbt wifi. Saknas bara en latte i pappmugg så hade livet varit komplett just här och nu. Men jag får nöja mig med den där tacksamheten.

Jag är på väg mot Stockholm för ett kul frukostevent imorgon bitti – och för att om några dagar åka till Dublin och springa marathon. Efter att ha anmält oss för ett halvår sedan är det snart dags på riktigt; och oj vad vi skrattar på Snapchat om hur vi inte förberett oss de sista sex veckorna.

Här var mitt sista långpass och sedan dess har jag sprungit kanske två-tre gånger. Annika har också haft en hel del oflyt och har inte sprungit många kilometrar på länge heller.

Men det spelar inte så stor roll tänker jag; vi springer (och går) för upplevelsen. Eventuellt blir den där upplevelsen en rejält lång dag med ösregn men vi har i alla fall bokat hotell med bastu.

När tacksamheten är påtaglig spelar inte resten särskilt stor roll. Men var kommer den här känslan av tacksamhet från; den som drabbar oss med full kraft ibland – för att andra dagar vara helt borta. Eller är du en sådan som känner ett jämnt flöde av tacksamhet i princip jämt?

Voxnamacken, min favoritmack mellan Hälsingland och Åre.

Något som verkligen fått fart de senaste åren är alla utegym som byggs – särskilt i Stockholm. Så himla bra! Jag tränade ofta i utegym i Stockholm när jag bodde där. Ibland tog jag med mig ett redskap eller två och gick ner till utegymmet i Rålis till exempel. Och när jag jobbade på söder kunde jag träna i utegymmet vid Eriksdalsbadet. Nu och då åkte jag till utegymmet i Björkhagen.

Det största minnet av utegym som jag har är däremot ett gammalt utegym vid en elljusslinga i Saltsjöbaden. Om jag inte har helt fel så var det under 70-talet som man byggde många av de där ursprungliga utegymmen med stockar. Jag har också hört att många elljusspår är kuperade just för att de anlades på 70-talet, och då skulle det vara tufft. Kanske är det där en skröna – men visst är de flesta elljusspår kuperade!

Apropå minnen, ni som bor i Stockholm – kommer ni ihåg när Folkpartiet i Stockholm gick till val bland annat på löftet om fler utegym? Jag tror att det var förrförra valet. Här var vi till och med och träffade Stockholms politiker för att prata idrott och hälsa!

Jag tycker att utegym är bra på alla sätt och vis. Det möjliggör träning för alla helt oberoende på vad man har för plånbok eller när på dygnet man kan träna. Man ska fortfarande veta hur gymmet ska användas men på många ställen finns skyltar uppsatta, och numera är kunskapströskeln låg eftersom internet ligger framför oss.

I Åre har vi precis fått det allra första utegymmet. Det är byggt med ideella krafter och med hjälp från det lokala näringslivet. En riktigt fin insats – dessutom är det lokalproducerat!

Utegymmet vid Björnens längdskidspår är inte helt klart ännu men det kommer stå färdigt inför vintern. Det är ett gediget arbete som pågår och det kommer bli riktigt bra när det är klart.

På vintern kan man avsluta med ett pass i utegymmet efter längdskidpasset, eller så springer man längs Husväggen som ligger precis bredvid. Sommartid kanske man har sprungit en trailrunda – eller så har man sprungit den här rundan på runt 7 kilometer som jag gillar och som är lättsprungen.

Läs mer:

> Utegym i Rålis – och mitt absoluta favoritredskap för utegym!

> Utegym i Halmstad

> Björkhagens utegym

> Utegym i Sälen (Lindvallen)