Träningsglädje

Ljuset är slående om nätterna här i Lofoten. I Bodø var det magiskt rosa när vi någon timma försenade checkade in på en camping eftersom färjan åkt ifrån oss. Det var en av de absolut finaste kvällarna även om just själva Bodø inte var så spännande i sig.

Igår natt tog jag och Katta en sväng i Lyngvaer där vi stannade med vår husbil för natten. Det var en magisk kväll och vi satt ute tills det blev jättesent och strax före midnatt gjorde vi varandra sällskap på en fotopromenad längs strandkanten.

Vi vadade över till en ö för att få bättre vyer mot bergen och när klockan var strax före ett var det som dagsljus runt omkring oss.

Jag tycker om ljuset och sover helst med ljus runt omkring mig. Jag vill inte dra för varken gardiner eller persienner. Allra helst vill jag somna med mörkret och vakna till ljuset men eftersom det aldrig blir mörkt behöver jag inte heller så mycket sömn.

I husbilen är det jag som går och lägger mig sist och som går upp först. Jag som ofta påstår att jag vill ha åtta timmars sömn för att fungera snurrar just nu på sex timmar, om ens det. Jag vaknar av mig själv och är pigg, och jag somnar snabbt utan att ligga och fundera på saker.

Det är precis så som jag tycker att saker ska vara. Effortless. Det är ett bra betyg på att man gör saker utifrån hur man egentligen mår, känner, tanker och tycker. En form av naturlig balans.

Jag har aldrig vandrat i Norge förut, men har hört en hel del berättas om det. Om att det det som är lätta vandringar för en norsk är brant och utmanande för en svensk. Vi har lite olika skalor för det där kan man säga. Reinebringen i Lofoten är en medelsvår vandring som egentligen inte är så lång men däremot brant med svenska mått och med rätt mycket rullsten.

Men när man tror att man aldrig ska nå toppen så är man ändå där och står på kammen och blickar ut högt över Reine på ena sidan och havet på den andra. I vanlig ordning glömmer man strapatsen upp så snart man är där så ja, det är alltid värt det!

För att komma till leden upp till Reinebringen så parkerar du i Reine och sedan går du på sidan längs bilvägen mot Å (söderut). Följ pilarna i marken som markerar var du ska vika av vägen och ta dig upp på en stig. Sedan är det bara att följa den och besluta dig för det mest vettiga stigvalet när de delar på sig, för det gör de.

Vi har haft magiskt fint väder i Lofoten hela tiden så det är svårt att föreställa sig att det kan vara på något annat sätt här. Men det kan det tydligen, intygade en tjeckisk vandrare som vi mötte längs vägen och som inte ville sluta prata med oss.

När vi kom till toppen brassade Katrin på gnocchi med kapris på sitt Trangiakök och så åt vi lunch på en bergskam i Lofoten med världens bästa utsikt. Det var faktiskt inte särskilt dåligt alls.

Katta fyllde år vilket vi påminde henne om hela dagen. Det är alldeles särskilt bra att åka snålskjuts på vänners födelsedagar och bara göra härliga saker. När vi kom ner till Reine igen tog vi husbilen och körde till Lyngvaer camping. Vi kom dit lagom till kvällssolen och poppade bubbel och dukade fram chark och ostar.

Vi är äntligen i Lofoten med vår husbil. Det har sedan start känts som resans slutmål men målet med resan är ju resan själv och allt som händer under tiden. Som att somna till dagsljus och vakna till dagsljus. Som att blicka ut över berg och fjordar längs vägens gång. Som att bromsa för renar längs vägen och peka ut alla älgar. Som att stanna till på en camping och genast ta ut chark och ostar och poppa en flaska Bollinger.

Begreppet #saralyx myntades under The Villa Weekend och jag gillar det. Det handlar inte om lyxen i sig utan om kontrasterna. Som att svänga av på en camping och dricka champagne och få present av Katrin; champagneglas i form av kåsor från Åre glasblåseri som det står våra namn på och ”äventyr deluxe”.

Vi tände en brasa med ved vi haft med från Hälsingland och sedan tog Katrin fram sin murrikka och brassade portobelloburgare. Jag fick i uppdrag att fixa en parmesancréme och Katta fixade picklad rödlök. Sedan gick vi visserligen in i husbilen och åt middagen men vi fick några timmar utomhus med bergen på ena sidan och havet på den andra. Och sedan färgades himlen rosa på nytt och i vanlig ordning gick vi och lade oss alldeles för sent eftersom det är fullkomligt omöjligt att gå och lägga sig före småtimmarna här uppe i norr.