Förra veckan var jag och körde husbil genom ungefär halva Sverige och en del i Norge. Jag har aldrig kört husbil förut – inte heller någon form av lättare lastbil eller släp. Jag var alltså total rookie. Men; nu ska jag berätta för dig att det är enkelt att köra husbil. Ändå höjde många på ögonbrynen när tre tjejer kom farandes i en snygg Hobby Siesta De Luxe A65. Sprillans ny var den också.

Innan vi tog oss an de 3500 km vi totalt avverkade hade vår husbil gått ynka 8 km. Den hade inte en repa någonstans vilket gjorde oss lite nojiga – men en vecka efter att vi plockade upp den återlämnade vi den fortfarande utan repor men däremot med några insekter i fronten och förmodligen lite saltstänkt från Norges havsbris.

Vår roadtrip med husbilen var ett fotojobb för Touring Cars där vi skulle leverera bilder från härliga miljöer. Katta är fenomenal på det där. Det är så roligt att ha sett hennes utveckling inom foto vid sidan av under de senaste åren. Jag är en stolt vän!

Vi mötte några andra husbilar från Touring Cars längs vägen; de hade också tagit sig väldigt långt norrut i världen. Touring Cars ligger vid Arlandastad och hyr ut husbilar. Vanligast är att man hyr husbil under en tiodagarsperiod så att man inte behöver stressa. Vi hade vår husbil i sju dagar och jag hade absolut kunna tänka mig att vara borta tre nätter till.

Och själva körningen då? Håll ut i svängarna och akta backspeglarna. Det var ungefär det – vilket inte var så svårt. Husbilen hade backkamera vilket gjorde den biten väldigt enkelt också; perfekt när vi skulle svänga runt på bensinmackar, campingar och annat.

Själva husbilen i sig kom utrustad med ungefär allting; ett kök med diskho och gasspis och ett ”stort” badrum med speglar, skåp, toalett och dusch. Här står jag och säger hej och är nöjd:

Och här står Katrin och brassar gudomlig mat. Hon hade köpt med sig lådvis med råvaror (mycket chark och ost, hon vet vad vi gillar) som vi stuvade in i alla hyllor och skåp som fanns:

Mina två största utmaningar under resan var 1) el och 2) wifi. Vi kunde ladda telefonerna hela tiden genom USB-uttag och vi hade en transformator för att även kunna ladda våra MacBooks men min var lite kinkig med det där och ville inte alltid ladda, vilket gjorde mig lite stressad i själen. Men när vi stod på campingplats fanns flera eluttag i husbilen att ta till för alla våra behov. Vi är ju rätt el- och wifi-intensiva om man säger så. Ungefär såhär såg det ut på kvällarna:

En av de första kvällarna missade vi nattfärjan till Lofoten på grund av ett vägarbete i en tunnel. Vi stod still i nästan en timme och kände frustrationen komma krypande. Men då var det särskilt bra med husbil. Katrin fixade middag och vi satt där och hade det rätt så bra ändå och tog till en plan B, vilket gjorde att vi hamnade i den här fina utsikten. Ljuvligt ändå.

Men kanske är det allra bästa med husbil att man kan vakna upp till vilken utsikt som helst. Som här:

Har du några frågor om husbilskörning eller åkande så ställ dem i kommentarsfältet. Kanske har du semestrat mycket med husbil själv? Berätta – vad tycker du är tjusningen?

De bästa resorna består av lika delar plan som spontana upptäckter. Det brukar bli bäst så. Här i husbilen i Lofoten har vi oftast en ungefärlig plan för dagen; oftast bestående av en avgångstid för när vi lämnar campingen och koll på var vi ska stanna för natten. Vi har också haft något stopp eller utflykt inplanerad, men resten händer under resans gång.

Som igår när vi var på väg mot Henningsvaer men såg en kritvit strand på vägen som vi var tvungna att stanna vid. Och som blev dagens bästa grej. Jag minns de kritvita stränderna från när jag var i Tromsö. Och det turkosa och kristallklara vattnet. Jättekallt förstås, men jag drömmer ändå om att bada varje gång jag tänker på det.

Det finns många magiska kritvita stränder i Lofoten och de flesta ligger tyvärr inte längs vår färdväg, men vi har passerat några stycken längs vägen och det är lika vackert varje gång. Jag kan inte se mig mätt på vyerna med snötäckta fjäll i bakgrunden. Kanske är det höjden av kontraster – och varför jag gillar det så mycket!

Vi är äntligen i Lofoten med vår husbil. Det har sedan start känts som resans slutmål men målet med resan är ju resan själv och allt som händer under tiden. Som att somna till dagsljus och vakna till dagsljus. Som att blicka ut över berg och fjordar längs vägens gång. Som att bromsa för renar längs vägen och peka ut alla älgar. Som att stanna till på en camping och genast ta ut chark och ostar och poppa en flaska Bollinger.

Begreppet #saralyx myntades under The Villa Weekend och jag gillar det. Det handlar inte om lyxen i sig utan om kontrasterna. Som att svänga av på en camping och dricka champagne och få present av Katrin; champagneglas i form av kåsor från Åre glasblåseri som det står våra namn på och ”äventyr deluxe”.

Vi tände en brasa med ved vi haft med från Hälsingland och sedan tog Katrin fram sin murrikka och brassade portobelloburgare. Jag fick i uppdrag att fixa en parmesancréme och Katta fixade picklad rödlök. Sedan gick vi visserligen in i husbilen och åt middagen men vi fick några timmar utomhus med bergen på ena sidan och havet på den andra. Och sedan färgades himlen rosa på nytt och i vanlig ordning gick vi och lade oss alldeles för sent eftersom det är fullkomligt omöjligt att gå och lägga sig före småtimmarna här uppe i norr.