I onsdags eftermiddags hämtade vi upp en husbil från Touring Cars och började köra norrut. Vi har kört runt 120 mil genom Sverige och Norge och står nu och väntar på den sista etappen innan vi kommer till Lofoten som vi längtat till i flera månader. Vi ska fota den här husbilen, en Hobby Siesta A65, och förhoppningsvis leverera fina bilder i magisk miljö till vår uppdragsgivare som hyr ut husbilar.

Vår resa med husbilen kommer att ta ungefär en vecka och även om vi bara kört i ungefär två dagar ännu så är det som att vi sett allt. Gårdagskvällen var magisk även om vi inte hann med den nattfärja som vi tänkt på grund av vägarbeten – men istället fick vi en alldeles ljus natt med rosa himmel, en golden hour som aldrig tog slut och hav och berg. Att passera polcirkeln var magiskt; det var något särskilt när vi körde förbi gränsen som markerar den yttersta latituden där solen inte går ner vid sommarsolståndet.

Att köra husbil är relativt enkelt bara man tänker på att man faktiskt kör ett rätt så stort fordon. Det gick fint att köra dels ut ur Stockholm, dels på E4:an och på de norrländska öde vägarna där vi bara såg älg och ren – och så smala slingriga norska vägar där det mest kör andra husbilar och lastbilar.

I bilen finns prick allt man behöver; till och med dusch! Katrin lagar fenomenalt god fjällmat och inledde resan med att fixa röding och färskpotatis. Vi tog vattnet från forsen där vi stannade och kryddade med fjälluft och lite annat lokalproducerat som hon köpt med sig. Katta och jag har hittat resans temasånger och skrålar bäst vi kan från förarsätet. Om kvällarna kryper vi upp i våra sängar – det finns plats för sex stycken – och blickar ut i ljuset som aldrig tar slut innan vi drar ner persiennerna och sover gott. Det är som det ska vara på roadtrip och så som jag förväntat mig att det ska vara i husbil.