Träningsglädje

I år är det tio år sedan jag började blogga. TIO år! Det är så himla länge sedan, ändå känns det nästan som igår. Jag tänkte göra en snabb recap för dessa tio år. Alltså en supersnabb en, för jag kommer göra fler tillbakablickar under våren som kommer. Vi börjar med vad jag jobbat med – och var jag har bott:

2006:

När jag börjar skriva min blogg jobbar jag som mediasäljare och med lite PR samtidigt som jag pluggar till journalist. Det är mitt första riktiga år hemma i Sverige sedan jag var 18.  Jag är 24 år (nästan 25) och har redan hunnit med utbildning (till nationalekonom), analytikerjobb i finansvärlden och ett livsstilsomkast till skidlärare. Jag har varit tillsammans med min sambo i ett halvår och vi bor på 23 kvm på söder i Stockholm i världens finaste lilla lägenhet.

2007:

Någonstans här i krokarna tar min svenska karriär fart på riktigt. Jag jobbar med marknadsfrågor på ett storbolag och lär mig massor. Det är ett tidsbestämt frilansuppdrag och när jag lämnar det efter ett år har jag en stor väska med erfarenhet som jag tar med mig in i nästa jobb.

2008:

På senhösten flyttar vi in i vår lägenhet i Halmstad. Det är en nyproduktion på Nissastrand med toppfint läge och dubbla balkonger.

2009:

Jag börjar jobba som omvärldsanalytiker; mer specifikt med semantisk textanalys och fokus på digitala medier. Min officiella titel är ”social media intelligence advisor”.

2010:

Jag pendlar en del till både Göteborg och Stockholm, i övrigt hände inte så himla mycket. Såhär såg jag ut då förresten:

2011:

Jag säger upp mig och börjar på en konkurrent; Sveriges största bolag inom omvärldsanalys. Jag är en av få digitala specialister som ska lära upp fler inom bolaget. Vi säljer min etta på söder och köper en tvåa på Kungsholmen. Mellan lägenheterna bor vi på soffan hemma hos mina föräldrar. Compact living är lite av min grej och jag är bra på det; och på att flytta runt.

2012:

Jag utvecklar min tjänst på jobbet och får mer ansvar inom det digitala och inom marknad. Jag föreläser en hel del om digital utveckling, projektleder massor och är rådgivare till både storbolag och uppstickare. Jag börjar jobba med en del frilansuppdrag inom PR och digitala medier och har rätt många strängar på min lyra.

2013:

Det här året kommer jag på att jag inte vill göra det jag gör. Så jag säger upp mig och vill vara egen på heltid; men det är inte så enkelt när många andra helst vill anställa. På hösten flyttar jag till Sälen och stannar där några månader och jobbar med content och min arbetsgivare får pris för bästa sajt med bäst content. Såhär ser jag ut på sommaren:

2014:

I mitten av mars flyttar jag till Åre och för att börja jobba med digital turism. Det är snart två år sedan. Alltså en femtedel av mina bloggår. Det känns sjukt. Jag har andra uppdrag vid sidan om; bland annat är jag ansvarig för sociala medier för ett stort företag som gör träningskläder.

2015:

Detta år känns som ett mellanår; bloggen flyttar till Metro Mode och jag utökar min frilanskundstock med en kund till. Jag börjar ta fotouppdrag och jag sätter budgetmål.

2016:

Det här är just nu och i vår fyller bloggen tio år. Jag kan klicka in på random inlägg från flera år tillbaka och jag minns fortfarande exakt hur jag kände och var jag var när jag skrev just de orden. Ändå har jag aldrig bloggat för att jag vill dokumentera saker och ting. Jag skriver för att det är roligt. Och så länge det är roligt kommer jag att fortsätta!

Hur länge har du läst min blogg? Kanske redan från början? Från när jag bodde vid Zinkensdamm? Eller från när jag bodde i Halmstad? Eller har du nyligen börjat läsa?

Om du vill veta mer om mig så läs detta:

> Min ovanliga utbildning

> Några frågor om mitt liv

> Alla mina hem

Minns ni när jag var i Chicago i höstas och åt denna ovanliga smakkombi? Det ledde till att jag häromdagen rörde ihop en omelett som jag rev lite mozzarellaost över medan äggsmeten puttrade som bäst i pannan. I en annan kastrull fräste jag några äppelklyftor mjuka i smör och strösslade över två nypor vaniljpulver.

Och så lade jag omeletten på en tallrik och toppade med de mjuka äpplena och tog plats i frukosthimlen. Testa du med!

…eller så testar du någon av dessa märkliga kombinationer – kommentarsfältet bjuder på en drös roliga och spännande förslag!

Jag är med i en liten ruta i tidningen Amelia och pratar om morgnar. Min dag blir bäst när jag har en medveten morgon. Alltså när jag styr över min morgon och väljer hur den ska bli. Det finns liksom morgnar – och så finns det morgnar.

De senaste veckorna när min mormor och morfar tagit hand om Hazel har mina morgnar varit hastiga. Det har visserligen varit skönt att kunna gå upp ur sängen en kvart innan jag ska vara på jobbet, men det betyder också att jag slarvar med mina morgnar och tar inte hand om dem. De blir hastiga och lite vettlösa.

Imorse var första morgonen med Hazel på många veckor här i Åre. När jag har henne så skärper jag mig; jag går och lägger mig i tid eftersom jag vet att vi ska ha en morgon tillsammans dagen efter – och jag vill att den ska vara fin.

När klockan ringer vaknar vi tillsammans. Vi tittar sömndruckna ut mot världen och kollar vad det är för väder – och hur kallt det är. Sedan går vi ut en timma. Imorse tog vi ett varv på sjön i snabb takt. Det är så ljust ute nu att jag undrar varför vi är alldeles ensamma mitt i Åre trots att det är sportlovsrusch. Men resten av världen sover för att det är tidig morgon; det är bara vi och morgonsolen.

Den där timmen gör mycket för insidan. Det hade inte spelat någon roll om vi istället sprungit eller åkt skidor; hur jag spenderar min morgon blir ett aktivt val och det sätter ribban för resten av dagen. Den blir inte bara som den blir – den blir som jag vill.