Träningsglädje

Jag tycker om kontraster. De göder min levnadsglädje. Jag minns sÃ¥ väl när jag reste runt i Thailand i sex veckor för jättelänge sedan: ena dagen sov vi i ett plÃ¥tskjul och andra dagen pÃ¥ lyxresort. Eller, det där plÃ¥tskjulet sov vi bara i under en natt, men ändÃ¥ – pÃ¥ det stora hela varierade vi mellan lyx och budget. Jag gillar det. Intrycken blir större av variationen!

På samma sätt tycker jag om en regnig dag efter solsken. Eller en tyst fjälltopp och Stureplan. Jag tycker om dagar med intensivt arbete för att sedan landa i att inte behöva göra något alls. Vilodagar efter tuffa träningspass.

Medan resten av Sverige njuter av högsommarvärme har det regnat i Åre sedan i söndags. De grå molnen har legat lågt över bergen men det har varit okej. För jag har fastnat för Game of thrones och kollat tre säsonger i sträck under kvällarna som varit. Jag är förkyld.

Som jag skrev på Instagram häromdagen: jag har inte tränat på sju dagar på grund av en förkylning jag fick med mig från Frankrike. Men det gör inget för idag är första dagen på resten av mitt liv.

Nu har det gått någon dag till, men det gör ändå ingenting. För också idag är första dagen på resten av mitt liv.

Jag har ingen jobbig känsla i kroppen när jag inte tränar. Ingen ångest. Ingen oro. Jag har inte bråttom. Inte heller tror jag att det är träningsmängden som avgör hur en person mår av sin träning. Jag är positiv till att träna mycket även om en ökad träningsmängd ställer högre krav på att du tränar rätt.

Däremot tror jag att den där känslan som kanske får liv och lever rövare i kroppen när du inte kan eller får träna är en indikator på hur hälsosam din syn på träning är.

Att jag skulle hyra det spektakulära The Villa på Copperhill i Åre kändes så rätt när jag bestämde mig för att fira att min blogg levt, och dessutom levt väl, i hela tio år. Jag hade gått och tänkt på det där firandet under hela senhösten och en dag mitt i smällkalla vintern bestämde jag mig. Jag har kört förbi The Villa många gånger när jag åkt till och från Copperhill Mountain Lodge och jag har sett huset på TV när Fredrik Ekelund gjorde ett besök med sitt program Million dollar listing. Så snart jag tänkt tanken så visste jag att det var på Copperhills The Villa som jag ville fira mitt bloggande!

The Villa är Petter Stordalens privata hus i Åre. Fast det är oklart om ordet ”hus” är rätt namn pÃ¥ det. The Villa är snarare en upplevelse. Jag gick runt i huset flera varv och upptäckte nya saker hela tiden. Inredningen är en makalös kombination av fjäll och rockig lyx och det är sÃ¥ stort att det inte riktigt gÃ¥r att förstÃ¥ ens när man ser bilder pÃ¥ det. Allt är valt efter Stordalens smak och här har sÃ¥väl Zlatan som Ingrosso bott. Och jag känner mig rätt sÃ¥ kaxig som numer ocksÃ¥ är en i det gänget.

Jag hyrde huset under en helg och bjöd in nÃ¥gra av de som betyder mycket för mig och mitt bloggande. Totalt var vi 10 personer – en symbolik för mina 10 Ã¥r. Under den stora middagen pÃ¥ lördag kväll bjöd jag in till 10 skÃ¥lar och jag blev sÃ¥ förvÃ¥nad när skÃ¥larna dessutom fylldes pÃ¥ med tal. Det hade jag inte väntat mig. Och inte heller att jag skulle fÃ¥ höra sÃ¥ fantastiskt fina saker om mig själv – och min blogg.

Den där lördagskvällen var helt magisk och när jag checkade ut från villan i söndags så kände jag mig så fantastisk rik eftersom jag har mina vänner. Det är en utsliten klyscha, men jag känner så starkt att den stämmer!

Bland mina inbjudna gäster var min bror Marcus som fotade och filmade under hela kvällen. Det var tur att han ville Ã¥ta sig det uppdraget – för jag förstÃ¥r inte hur jag skulle lyckats fÃ¥ med allt pÃ¥ bild. Jag hade ju fullt upp med att uppleva – och spendera sÃ¥ mycket tid med alla – som möjligt. Vi var mÃ¥nga som flera gÃ¥nger sa jag hoppas den här helgen gÃ¥r riktigt lÃ¥ngsamt. För den var ju sÃ¥ härlig! Att fÃ¥ samla vänner man tycker väldigt mycket om och bara umgÃ¥s under en hel helg kan vara det bästa som finns. Och att fÃ¥ göra det i Åre som inbjuder till lugn och gemenskap genom den natur som finns utanför dörren och fönstren!

Mina gäster kom till The Villa i fredags eftermiddag. Jag hade varit där lite innan och förberett och efter att ha sett fram emot det här i typ ett halvår så kan jag lugnt säga att de var efterlängtade; varenda en av dem! Detta är villan som de möttes av:

Min andra halva – han med de snabba fötterna – kunde inte vara med under helgen eftersom han tävlade, men istället stod det en gigantisk bukett blommor i det enorma köket. SÃ¥ han var med ”in spirit” under hela helgen. Och nu nÃ¥gra dagar efterÃ¥t är buketten sÃ¥här vacker istället!

Champagne var dryckestemat under helgen även om jag just på fredagen skålade i äppelmust eftersom jag fått en känga av en elak förkylning. Men det spelade ingen roll, en skål är en skål och en magisk helg är en magisk helt alldeles oavsett!

FrÃ¥n det att alla kom in genom ytterdörren pÃ¥ fredag eftermiddag sÃ¥ var det ingen som ville lämna The Villa. Istället för att ta en tur ner till byn för middag sÃ¥ tog vi maten frÃ¥n byn upp till villan. Det blev take away frÃ¥n Werséns och Broken och Pernilla rörde ihop smet till chokladfondant som ett riktigt geni. Katta tände en eld i den stora öppna spisen och molnen sänkte sig utanför de stora panoramafönstren. Kvällen var lÃ¥ng – precis som jag önskat mig. Vi satt uppe till smÃ¥timmarna och fÃ¥glarna kvittrade genom fönstret när jag kröp i säng.

På lördagsmorgonen smög jag upp före de andra och dukade upp juice och färsk frukt och välkomnade min vän och yogin Therése Furudal som står bakom Yoga Stories i Åre. Jag tycker att hon är fenomenal och hon såg till att vi bjöds på morgonyoga. Det kan vara så att jag tycker att hon är ännu mer fenomenal efter den morgonklassen!

Hon hade rullat ut alla mattor i en lÃ¥ng rad framför den stora brasan där veden sprakade och varifrÃ¥n en skön värme spred sig. Vi fick blunda oss igenom vÃ¥ra positioner de första tjugo minutrarna – och sedan gjorde vi sköna positioner som väckte kroppen mjukt, varsamt och kärleksfullt.

Med fingertoppskänsla ledde hon oss igenom klassen med precis den intention hon visste att jag ville ha. Efteråt var det flera som uttryckte att de ville bo i Åre för att yoga med Therése. Tänk att jag har den möjligheten varje dag! Om man inte har samma möjlighet ska man följa hennes instagramkonto med yoga och fjäll kryddat med en skön inställning till livet.

En av mina stora önskemÃ¥l med den här helgen var space. Utrymme, om jag ska välja ett svenskt ord. Efter yogan och frukosten, sÃ¥ ville jag att man skulle fÃ¥ göra det man själv ville – oavsett om det var att cykla mot Norge eller ligga i sängen och läsa en bok eller springa backintervaller eller sÃ¥.

Malin och Åsa åkte mot Vålådalen för att springa Blanktjärnsrundan efter att jag ivrigt hejat på dem att göra just det. Blanktjärnsrundan är en de vackraste lederna att springa och som jag gärna vill att fler upptäcker. En tjärn med turkost vatten liksom! Jessica drog iväg på sin racer mot Norge och Katta och Katrin begav sig mot Totthummeln som också är en fin led jag gillar!

PÃ¥ eftermiddagen möttes vi alla upp pÃ¥ Copperhills spa. Jag har talat mig varmt för Copperhills spa mÃ¥nga gÃ¥nger och denna eftermiddag öppnade vi en för mig okänd dörr och fick tillgÃ¥ng till en helt egen spa-avdelning. Jag tog genast plats i en gigantisk fÃ¥tölj och i taket ovanför bildade smÃ¥ lampor en stjärnhimmel – med riktiga stjärnbilder och allt! Här trivdes jag verkligen och även om jag inte har rÃ¥d att hyra The Villa varje gÃ¥ng jag vill fira nÃ¥got sÃ¥ ska jag absolut hyra Copperhills privata spa i framtiden. Det var ljuvligt!

Några hade bokat en spa-behandling men jag tog med mig den lilla påsen med spa-produkter från brittiska Elemis hem till min egna dusch. De doftar ljuvligt och någon gång i juni ska jag se till att besöka Copperhill igen och boka mig en egen behandling och minnas hela den här helgen på nytt!

Den tidiga lördagskvällen mötte oss med ljuvlig solsken och vi hängde ute pÃ¥ balkongen till The Villa ett tag. Musiken strömmade ur högtalarna, fjället stod majestätiskt där det alltid stÃ¥r med sin snöprakt och sjön glittrade i ljuset. När jag säger att maj i Åre är fantastiskt – vilket jag ofta säger – sÃ¥ är det just detta jag syftar pÃ¥. Det är vackert och rofyllt och mäktigt.

Vi gjorde oss fina inför kvällen och alla var så otroligt vackra. Kärlek!

Medan vi skålade kom en kock från Copperhill ner till villan för att laga vår middag. Vi serverades en helt gudomlig femrätters meny medan solskenet bjöd oss på golden hours.

Mellan rätterna höjdes och sänktes musiken för tal som mina vänner bjöd mig på; stora och varma ord som jag kommer spara och ta åt mig under lång tid framöver. Och när jag nyper mig i armen och undrar om den här helgen verkligen hände, så kommer vi att dela våra upplevelser och minnen.

Jag fick öppna presenter dessutom! Kan ni tänka er att Annika gÃ¥tt igenom hela min blogg – mitt gigantiska tioÃ¥riga arkiv – och satt ihop bloggen till en bok! Och under kvällarna framöver ska jag tända ljus i min nya ljusstake frÃ¥n Josef Frank som symboliserar vänskap – och jag ska skapa ännu fler minnen pÃ¥ ett helt annat fjäll en bit bort genom en upplevelsepresent jag fick.

Resten av kvällen ägnades helt Ã¥t vÃ¥r egna värld. Musiken som flödade och dansen som böljade. De sista timmarnas prat om livet i den stora soffan – sÃ¥dana diskussioner som hör till efter midnatt – och sedan var det trötta huvuden som somnade pÃ¥ kuddarna.

Söndagsmorgonen var segstartad och lugn. Katrin överraskade oss alla med att sätta croissanter på en plåt och skjutsa in i ugnen. Några andra dukade fram frukost.

Efter de avslutande timmarna tillsammans hastade några iväg till ett flyg söderut medan jag och några till checkade ut och åkte nedför berget till min egna balkong nere vid Åresjön. Vi pratade om helgen som var och precis som många andra ögonblick de senaste dygnen ville jag bara trycka på paus på allt just där och då. Fast egentligen behövdes det inte. Helgen må vara förbi; men den lever för alltid i minnet och mina vänner finns kvar. Det är oförglömligt.

Det är för alla orden ovan som innehåller så mycket som man ska fira. Gärna mycket. Gärna ofta.

(Alla bilderna är från fotograf  Marcus Rönne)

Varje maj mÃ¥nad sÃ¥ brÃ¥kas det om vägen som gÃ¥r mot StorulvÃ¥n eftersom vÃ¥ra skyldigheter och rättigheter krockar. Varje Ã¥r inträffar en mängd liknande situationer, fast pÃ¥ andra ställen och med andra intressenter. Vi har rätt att vistas där – men vi har ocksÃ¥ skyldigheter att anpassa oss för att inte störa eller förstöra. Det är vad som kallas allemansrätten och nÃ¥got som är självklart för mÃ¥nga av oss; att kunna gÃ¥ i skog och mark utan att lämna efter oss skräp eller förstöra random träd till exempel. Men det innefattar ocksÃ¥ mer.

Såhär skrev platschefen för STF Storulvån häromdagen:

I år valde Storulvån Fjällstation att stänga redan den 24 april, en vecka tidigare än vanligt, för att låta renarna få ro på fjället. Vi välkomnade även beslutet om att stänga vägen ut till fjällstationen under maj månad. Beslutet överklagades av vägverket och Storulvåvägen har därför varit öppen under mellansäsong.

Redan förra veckan vädjade vi till skidåkare i området om att hålla sina hundar kopplade och att generellt visa stor hänsyn till renarna runt Storulvån. Då vi fått information om att det fortfarande är många skidåkare i området och att renarna har visat ett stressat beteende, så uppmanar vi nu till att välja andra områden för dina skidturer.