Varje maj månad så bråkas det om vägen som går mot Storulvån eftersom våra skyldigheter och rättigheter krockar. Varje år inträffar en mängd liknande situationer, fast på andra ställen och med andra intressenter. Vi har rätt att vistas där – men vi har också skyldigheter att anpassa oss för att inte störa eller förstöra. Det är vad som kallas allemansrätten och något som är självklart för många av oss; att kunna gå i skog och mark utan att lämna efter oss skräp eller förstöra random träd till exempel. Men det innefattar också mer.
Såhär skrev platschefen för STF Storulvån häromdagen:
I år valde Storulvån Fjällstation att stänga redan den 24 april, en vecka tidigare än vanligt, för att låta renarna få ro på fjället. Vi välkomnade även beslutet om att stänga vägen ut till fjällstationen under maj månad. Beslutet överklagades av vägverket och Storulvåvägen har därför varit öppen under mellansäsong.
Redan förra veckan vädjade vi till skidåkare i området om att hålla sina hundar kopplade och att generellt visa stor hänsyn till renarna runt Storulvån. Då vi fått information om att det fortfarande är många skidåkare i området och att renarna har visat ett stressat beteende, så uppmanar vi nu till att välja andra områden för dina skidturer.
Vi älskar fjällen och allt vad de bjuder på! De porlande fjällbäckarna, de vilda vidderna, de vita topparna, tystheten och de stora ögonblicken då man får ynnesten att se en renhjord passera. Till fjällen hör renen – det tror jag alla håller med om! Vi vill kunna njuta av dem även i framtiden! Låt oss alla hjälpas åt att skapa en rofylld plats för dem – det är ju faktiskt vi som är gäster i deras rike!
Varje år uppstår debatten ovan. Och i Åre fortgår alltid debatten om skogscykling på mark och fjäll. Marken är det någon som äger och anser blir förstörd när allt för många cykeldäck möter mjuk och regnvåt mark. Pyramiderna som var förra årets bästa löptur har i år uppmärksammats eftersom det är förbjudet att gå på dem (välj istället stigen som går en bit bredvid – det är från stigen som jag har fotat när jag sprang leden runt pyramiderna och Issjödalen).
Vi har rättigheter och vi har skyldigheter. Det gäller i naturen och det gäller på många andra ställen. Ibland kan jag tycka att det borde finnas en uttalad allemansrätt också på internet. Också här skulle man ju kunna säga att vi har rättigheter och skyldigheter, eller hur!
Visste du att Storulvån var det första bofasta samevistet? Samer fick ju inte heller vara bofasta på länge och i deras kåtor fick de inte ha fasta spisar. Lärde mig massor!!! på samevistet i Njarka förra året när vi prickade av det. Väldigt mycket hemskt och sorgligt tyvärr…
Heja allemansrätt med skyldigheter!
Kram!
ja, jag har också med mig mycket kunskap och känslor efter njarka. det är därför jag känner så mycket inför det. jag har nog skrivit om det på bloggen för länge sedan…
Jag tycker också att nedskräpningen har ökat, så tråkigt att behöva se det. Överallt ligger det skit och särskilt längs vägarna. Som att det bara är att öppna fönstret, kasta ut och så försvinner skräpet…
tråkigt. här i åre har man gemensamma städdagar men det är sjukt skräpigt när snön försvinner….
Sant, vi har så många skyldigheter i naturen. Jag tycker att nedskräpningen ökar och kommer ofta hem från cykelpass med andra människors skräp nedknölat i bakfickorna och det gör mig less, att ta hem det man tog med sig ut är så lätt. Värst här nere är nog när folk slänger tomburkar som sedan hamnar på gärdena och mals ner när bönderna tar in foder till djuren. Korna dör för att någon inte hade vett att slänga aluminiumburkar på rätt ställe. Håller med om det där med allemansrätt på internet, en sådan skulle göra nytta. Plocka inte blommorna på någon annans tomt utan att fråga fast digitalt liksom. Mer respekt och omtanke överallt skulle inte fela!
så tråkigt 🙁
Det där med cykling tycker jag är svårt. Jag brukar svära över leriga och sönderåkta stigar i Nackareservatet men samtidigt är det ju så att den som använder naturen värdesätter den mer och kanske kommer att anstränga sig mer för att bevara den (minska miljöpåverkan, skydda naturreservat osv). Vi har ju mycket natur i Sverige och då får man kanske ta lite leriga stigar ibland.
Fast fjällnatur är så klart mer känslig och rennäringen är det ju väldigt viktigt att respektera! Det är en ynnest varje gång man får se ren på fjället och jag önskar att det kommer att fortsätta ske under flera generationer framöver.
Ja, kanske får man väga de stora summorna mot varandra…