Träningsglädje

Jag har en långsam helg. På snapchat berättade jag om hur det tog mig en hel pod att plocka fram kläder – och ytterligare en pod att faktiskt komma iväg. Jag åkte mot gymmet i Åre. Eller ja, just nu finns det ju inte så många gym som enbart är gym (fast snart finns det ett riktigt bra gym i Åre på Holiday Club) men det finns Åre utegym! Ett utegym som byggts med gemensamma krafter och som är av klassisk typ: gjort av stockar.

Jag tog med min TRX dit – som jag tyvärr glömde kvar så jag hoppas att alla som tränar där efter mig också lämnar kvar den så att den gör så mycket nytta som möjligt för så många som möjligt. Det vore trist om någon snodde med sig den, för då känns det som att det inte finns någon mening alls med att jag faktiskt glömde den.

Min första tanke var att springa runt Byxtjärn en bit bortom Fröå gruva men det var så många bilar på parkeringen (fler än det brukar vara vintertid) så jag skippade det helt och körde bara styrketräning. Först med att köra ett gäng benböj i TRX och sedan lite andra typer av benböj. Det är så roligt att se på träningstrender och hur man gör övningarna är väldigt mycket ett tecken i tiden. Just nu kör hela mitt instaflöde benböj i 3D till exempel.

Den form av benböj som gillar bäst just nu är när jag har en bänk, traktordäck, sten eller vad som helst som är i sitthöjd eller allra helst något lägre. Att sänka rumpan i ett benböj och knappt nudda bänken innan jag explosivt går upp (med stark höft) känns på något sätt roligare än att bara köra helt vanliga av oklar anledning.

Jag lyfte också lite stockar i det där utegymmet. Min favorit är att köra enarmspressar. Det känns som ett mer optimalt lyft än att använda sig av de utstickande träpinnarna som sällan passar ens kropps anatomi ändå. Då tycker jag att jag får bättre kontakt med musklerna genom att köra enarmspressar.

Den här helgen består av mycket långsamtid. Jag var på gymmet en timme och hade inte bråttom med något utan satt på en gymstock och filosoferade ett tag. Men det får vara så. Intentionen med den här helgen är mental återhämtning!

Den som följt min blogg länge vet att just den här tiden för tre år sedan tränade jag också mycket i utegym. Här har jag skrivit om Åre utegym precis när det byggdes.

Att träna för att vara stark handlar inte bara om att orka bära jättetunga påsar från ICA, jaga barn eller springa hela vägen upp till en bergstopp. Det handlar också om att vara hel under förutsättningar som också kan innebära att du kan gå sönder.

Min kropp har sällan eller aldrig utsatts för ett allvarligt trauma. Inga bilolyckor, skidolyckor eller annat som på riktigt orsakat stor skada. Undantaget en halvt bruten arm när jag trillade av en häst en gång i unga år. Något annat har jag inte märkt av, men det kan ju vara så att min kropp hanterat det som jag i en annan kropp hade upplevt som en skada.

Jag utsätter min kropp för påfrestningar varje dag; milen jag springer och allt annat som bryter ner och sedan stärker upp. Men allt det där är fullt medvetet.

Om (peppar, peppar och allt det där) olyckan skulle vara framme vill jag ha en kropp som så gott det går också kan skydda sig och möta det fysiska traumat – och att vägen tillbaka blir så snabb som möjligt.

Jag minns ett väldigt gammalt avsnitt av Jillian Michaels podcast där hon pratade om en motorcykelolycka hon var med om. Hon sa att eftersom hennes kropp var vältränad så blev skadorna inte lika allvarlig som de skulle blivit om hon varit sämre tränad. I samband med det exemplet pratade hon mycket om att ha en kropp i balans inte bara sett till styrka men också till rörlighet.

På samma sätt är det många som säger att de kommer ”tillbaka” från graviditet snabbare när de tränat på ett bra sätt före förlossningen.

Jag tänker på det där rätt så ofta när jag är ute och gör saker; springer på fjället, rider, åker skidor eller vad det nu kan vara. Att jag vill träna för att vara så hel som möjligt när allting också kan gå sönder.

Att vara stark i mötet med livet är kanske det bästa svaret på frågan varför när man funderar över sin träningsmotivation.

Jag har en fascination för det samiska; främst historien och kulturen, men också maten. Att äntligen få besöka restaurangen Hävvi i Glen, som drivs av Elaine Asp och håller öppet bara vissa tider på året, var en av höjdpunkterna under förra helgen när vi red häst i Trumvallen – och sedan tältade på Andersön.

Hävvi i Glen är omtalat för sin goda mat och är listad i White Guide och  Elaine har bland annat varit med i radio och nominerats till flera priser. Vi åt trerätters och blev bjudna på enkla och rena smaker med tydlig koppling till fjället – och fantastiska kombinationer av konsistenser som gifte sig ordentligt. De flesta ingredienser till rätterna kommer från råvaror som Elaine, tillsammans med sin mat Thomas som är renskötare, antingen plockat, fångat eller jagat på fjället – eller köpt från lokala producenter.

Bredvid restaurangen finns också några små stugor man kan hyra; Hävvi i Glen ligger långt från wifi-signaler (jag hade ingen täckning alls) och en jättelång grusväg där flera renar utgjorde de trafikanter vi trängdes med på vägen. Vi körde dessutom från Vemdalen så vi hade några mil med rolig roadtrip där vi stannade längs vägen för fika men också flera stopp där vi ooh:ade och aah:ade över naturen!

Platsen där Hävvi i Glen ligger är inte i sig så spektakulär när man först kommer dit – men det är ett sameviste (Tåssåsens sameby) vilket har gett området dess karaktär. Här finns över 5000 renar som betar fritt i Lunndörrsfjällen, Anarisfjällen och Oviksfjällen.

Vi bodde i en av stugorna på området och när vi gick och la oss på kvällen var det skön sommar men när vi vaknade på morgonen hade hösten gjort entré. Men kvällen innan åt vi såklart; vi satt i flera timmar och njöt av god mat och gott vin – och så till slut Lemmelkaffe i kåsa.

Till förrätt åt jag kåtarökt fjällöring och jordärtskocka i variation, syrade havtorn och havtornsreduktion som serverades med friterat skinn, krispigt fröbröd och riven bottarga. Den här rätten var fantastiskt fint upplagd på lokalproducerat porslin som verkligen kändes som hämtat från fjällen. Elegant men ordentligt. Fulländat!

Till varmrätt åt jag suovas leipie. Lättstekt och tunnt skivad suovas från renstek serverad på surdegsbröd från Klövsjö Stenugnsbageri, ostcreme på granjonost från Kullens i Klövsjö, blåbärschutney och droppade havtorn. Väldigt gott!

På en av bilderna nedan syns också en älgburgare på surdegsbröd som de andra valde till varmrätt.

Sent på kvällen när vi satt ute en sväng så drog Katrin fram stora kartan – hon åker genom Sverige på roadtrip och det är ju lite äventyrshärligt att hitta små gömda ställen man vill passera längs vägen. En känsla av gränslöshet och frihet.