Om ni jobbade i receptionen på ett gym och det kom in en medlem, vad skulle ni göra då? Ignorera eller säga hej? Jag skulle säga hej. Men så tänker inte mitt gym.

Om ni stod i receptionen på ett gym och en medlem gick förbi och skulle gå hem, vad skulle ni göra då? Ignorera eller säga hej då? Jag skulle säga hej då. Men så tänker inte mitt gym.

Jag vet inte om det är jag som är SATS-skadad och van vid alla trevliga receptionistmänniskor som hejar på alla och hej dåar när man går hem, men jag tar det för självklart. Som sagt, maybe it’s just me.

På mitt gym lyckas man alldeles fantastiskt bra med att få sina medlemmar att inte bli ett dugg sedda, både som instruktör och när man jobbar i receptionen. Det kan ju också vara så att de på min blogg läst min blogg just när jag inte hyllat deras gym som det bästa i världen och att det är just jag som får ”the silent treatment”. Their loss!

Anyway, jag var på gymmet och körde både functional moves och mitt benpass. Functional moves känns lite som core. Ett superbra pass man borde köra oftare men det är inte alla övningar som känns effektiva för just mig – men jag plockar gärna russinen ur kakan.

Benträningen var snabb och effektiv. Benböjshoppen med tung stång kändes ordentligt men jag hade svårt att välja vikt. Jag ville ha en vikt som tillät både benböjet och hoppet… dessutom är utfallssteg bakåt från bräda med knälyft en extremt bra övning för mina ben.

Nu sitter jag gott i soffan och inväntar träningsvärken. Inte ett enda chips har jag ätit. Ni som undrar: Grabben är en chipsälskare av rang och har börjat med barter. Han har alltså fått delbetalt på en grej i chips.

Idag har jag kört spinning för första gången på evigheter. Jag körde visserligen en klass för Jessica för några veckor sedan men klassen innan den minns jag inte. Jag som brukade vara en riktig spinningräv! Vet ni vad som blev uppenbart för mig under dagens klass? Att man blir bra på det man tränar!

Det var en tung spinningklass jag tog mig igenom. Mest förvånad var jag över att det var så jobbigt att stå och cykla. Jag känner mig vanligtvis som kung på det. Men nu kände jag mig både trött och svag. Jag har inga spinningben längre. Visst, det ska tilläggas att det var rätt långa ståblock: 3 minuter tidigt in på klassen och 6 minuter på slutet. Men det där brukade jag ta med en klackspark förut. Hur svårt kan det va, liksom. Svårt, är svaret, när man inte regelbundet tränar spinning!

Innan spinningen körde jag EasyLine. Söndagsgruppen består av pensionärer med söta svettband och ”vanliga unga gruppträningsmänniskor”. Jag kan bli lite störd av stojet och flamset som pensionärerna bidrar med men de brukar tystna när vi väl sätter igång. Och då är det verkligen var man för sig. Det spelar ingen roll att det är en 60-årig tant på stationen före mig. Instruktören lyckas med att peppa alla och struntar i om den han skriker på är 25 eller 65 år. Fullt ös ska det vara, givetvis på varje enskild individs nivå, men vill man såsa kan man gå någon annanstans.

Nu ska jag inte träna någonting alls innan morgondagens löparfest. Kvällen ska tillbringas i soffan. Har fått för mig att det ska gå en dokumentär ikväll om konsumtion men hittar den inte i TV-tablån. Om det är någon som vet vilken dokumentär det är jag syftar på (läste om den i gårdagens SvD) så får ni gärna tipsa!

Grabben följde med som slagpåse till boxklassen den här tisdagen också men han tyckte inte att det var så kul. Det märktes. Och jag var rätt trött. Det märktes också. Kvällens pass resulterade därför inte i några lyckorus eller adrenalinkickar.

Jag hade noll kraft i slagen och tjuvkikade på klockan ibland. Förvånades ändå över hur mycket energi man får helt gratis av en bra låt eller att instruktören kommer och tittar till en och det är just det som är själva grejen med PT (från en sak till en annan). Med en riktigt bra PT orkar man så mycket mer helt automatiskt. Det är magiskt.

Så värst magisk var inte kvällens boxpass men det var helt och hållet mitt eget fel. Taskig dagsform bäddar inte för minnesvärda upplevelser. Men det gjorde inget. Utomhus blommade träden och eftersom jag numer är en vuxentönt så duger det gott för mig.

Vi svängde förbi Hemköp på vägen hem och jag köpte allt jag var middagssugen på vilket blev mjölk, chorizo, grädde, ägg och keso. Jag älskar chorizo och att kolhydratsinnehållet ligger på 2-3% gör inte saken sämre. Det funkar bra till keso eller skramlade ägg eller både och. Fast keson funkar också riktigt bra till skurna äppelbitar och kanel. Ja ni hör ju vilken gourmetmat som serveras hemma hos Grabben & Träningsglädje!