Ännu en fantastisk dag med skinande sol. Den ser jag dock inte mycket av eftersom jag valt att träna inomhus. Första passet för dagen var spinning med Matthew Griffiths. Det kunde lika gärna vara Vin Diesel. Eller någon form av superman. Vilken röst! Vilket sätt att kommunicera budskapet! Det var en grym klass och jag tycker att alla som överhuvudtaget pratar inför folk på något sätt borde cykla för honom. Matthew alltså. Inte Vin.

Matthew Griffiths? Vin Diesel?

Vi körde klassen till Activios pulssystem och jag noterade att det är svårt att få upp pulsen till 90% klockan 8 på morgonen. Under det första blocket på passet stannade den på 83%. Men sedan, till block 2, hände något. Vad Matthew sa gick på något sätt rakt in i hjärnan och när han gick ner på golvet, la sin hand på min (och alla andras) och sa ”you can do it” så gjorde jag det. Körde raka vägen in i röd zon på pulskurvan. 90%.

Andra passet för dagens var riktigt kul: aerobox med Jose Nunez. Skitbra träning och en slags vidareutveckling av en vanlig gymboxklass. Superbra övningar för både kondition och styrka. Jag vill se denna klass på SATS!

Sedan hade jag tänkt att köra functional moves/afro men jag har det rätt bra här, balanserandes på en blå boll på kanten. Jag laddar lite inför slutspurten istället!

Jag vilar…

…de andra ska träna!

Jag har träningsvärk. Lagom skön sådan i rumpa, baksida ben och rygg. Tacka body combaten för det! Jag har även lite ont i insidan av armågen, vilket är något jag tackar body combaten mindre för. När jag kommer hem ska jag presentera mitt nya projekt – med en härlig kickback till mig. Nu ska jag fokusera på att hålla mig vaken. Jag var på jobbet 06.55 imorse…>

Om det är såhär bra det kan bli så vill jag inte vara med.

Best of the best och Allt för Hälsan

Såg fram emot mitt första konvent: Best of the best i samband med Allt för Hälsan-mässan. Tyvärr ger jag bottenbetyg till både konvent och mässa. Best of the best gör verkligen inte skäl för namnet och på mässan var det minimalt med fokus på träning och mest en massa kapslar med grejer och annat flummigt.

Jag har en positiv sak att säga: Oscar Nilsson är bättre än sin bok. Bravo!

Konventet började tidigt imorse med just Oscar som starter. Det blev en aerobicsklass med mycket fokus på dans och nollkoordinerad som jag är hade jag svårt att hänga med. Men det var roligt och stämningen var hög – vilket kändes i hela lokalen de röda äckliga mässmattorna och den instängda luften till trots.

Sedan en timma bodycombat följt av ännu en boxinspirerad klass med Paolo Roberto. Hur tänkte man här? Box på box och sedan efter lunch: dans (med Annica Sjöö) på dans. Sista dansklassen skulle varit med Alcazar-Andreas men han tackade nej och någon icke-kändis fick rycka in. Snacka om nedköp.

Jag skippade alla klasser efter lunch och vet inte alls hur de var. Kanske var icke-kändisen dagens höjdpunkt? Jag hade gärna velat vara med på Jose Nunez klass men hade inte lust att hänga på mässan till klockan 16.00 bara därför.

Eftersom jag var en av de 200 första att betala fick jag en pilatesboll. Det blev jag glad över. Lika glada var nog inte alla – bollarna var uppblåsta och förmodligen svåra att transportera hem på tunnelbanan. Jag åkte bil hem. Liten bil. Jag fick inte in bollen genom dörren, utan var tvungen att cabba ner istället. Såg nog rätt komiskt ut men det bjuder jag på!

Några som är dåliga på att bjuda till är Fitness Magasine. I sin marknadsföring för Best of the best lockar de med ”Fitness Magazines nya designade väska sprängfylld med sponsorprodukter (totalt värde ca 2000 kr)”.

Eh?

Alltså. Alla väskor är designade – av någon. Särskilt sprängfylld var den inte. Här låg 3 gamla (!) nummer av Fitness Magazine. Några reklamblad. En gigantisk stor och plastig miniräknare. Fler reklamblad. Presentkort på skönhetsbehandling på Stockholmsbaserad klinik men där man ändå måste lägga till ett par 100-lappar för att få någonting. Och just ja – 30 kapslar med omega 3. Sprängfylld my ass.

Jag haffade arrangören på plats och påpekade detta. Vad i denna väska är värd 2000 kronor, undrade jag. Jag hade precis innan sett att väskan kostade 100 spänn att köpa i Fitness Magasines monter – och tidningarna kostade 10 kronor. Inte en chans att stegräknaren gick loss på resten av värdet. Eller omegakapslarna.

Efter mycket påtryckningar från mig, mycket sarkasm från arrangören, undrade han vad som skulle göra mig nöjd. En prenumeration på Fitness, sa jag. Och det skulle han försöka fixa. Bra för min del – men synd om resterande hundratals personer som får gå hem med sin ihopsjunkna väska ”sprängfylld” med sponsorprodukter.>