Nu har jag äntligen gjort det – överlevt mitt första pass pÃ¥ ”riktig” kampsportsklubb! Det tog mig bara ett halvt liv att komma dit. Det har varit en oerhörd hög tröskel att kravla mig över och jag försökte komma pÃ¥ bra ursäkter ocksÃ¥ idag att inte gÃ¥ dit. Men fasen vad nöjd jag är nu efterÃ¥t!

Det är ju rätt löjligt det där med att inte vÃ¥ga testa nya grejer. Men kanske känner du igen dig. Det är nÃ¥gon löjlig rädsla för att ta steget utanför sin comfort zone som sätter krokben för alla försök att växa och bli lite större. Att testa kampsport pÃ¥ gym är en mindre deal, dÃ¥ vet man att det är likasinnande gymmänniskor som är där. Men att dra pÃ¥ kampsportsklubb med rosa gymbrallor känns inte rätt – kampsportsklubbar är svettiga, lite skitiga och kräver en annan outfit. SÃ¥ jag valde helsvart och bomullstisha. Kanske lite töntigt, men va fasen… och man blir lite skitigt äcklig efter ett pass: bÃ¥de av sin egen och andras svett – och för att inte tala om lukten frÃ¥n handskar och sÃ¥dant…

Det var inte alls sÃ¥ farligt att träna kickboxing pÃ¥ riktigt som jag trodde. Jag har spanat runt pÃ¥ lite olika klubbar runt om i Stockholm och fÃ¥tt superbra tips och rÃ¥d. Jag bestämde mig för att köra första passet med Kalvhagen Sthlm eftersom det är en liten klubb med bra stämning med instruktör som ocksÃ¥ leder klasser pÃ¥ vanliga gym och är PT. Alla var verkligen supertrevliga och berättade hur allt det praktiska funkade och som hade tÃ¥lamod med mig (som ”nybörjare”). Vi var runt 16 pÃ¥ träningen och pÃ¥ Kalvhagen tränar alla tillsammans oavsett nivÃ¥. SÃ¥dant är kul (och läskigt).

Jag klarade mig undan den 90 minuter långa träningen utan en endaste burpee och det kändes skönt. Annars är väl just burpees en favorit bland kampsportare. Inte undra på att de är sjukt vältränade. Vi tränade däremot en massa andra grejer och det var på en lagom jobbig nivå. Blir det för jobbigt första gången är det lätt hänt att bli avskräckt. Nu ser jag istället fram emot mer kickboxing. Fast till nästa gång ska jag se till att raka benen och inte ha flagnat nagellack på tånaglarna!

Det är ju lite tålig tajming av mig att träna första passet när halva terminen redan har gått, så jag funderar på att köra själv istället för i grupp och sedan gå med och köra på riktigt nästa termin. Det skulle nog kosta ungefär lika mycket men jag skulle förmodligen få in tekniken mycket bättre och sedan ha en schysst grund att stå på när jag börjar köra i grupp.

MarathonMia kom med vår i en liten kruka när vi sågs på WorldClass Nybroplan lite senare än tänkt. Fast egentligen kom hon dit alldeles lagom, jag hade precis fixat platser till boxklassen som Mia själv föreslagit att vi skulle gå på och nu behövde vi knappt ens vänta på att instruktören skulle komma. I ett tidigare liv måste hon ha varit boxare för hon kan både namn på slag och teknik men jag kan inte påminna mig själv att ha läst särskilt mycket om boxning i hennes blogg?

Jag och Mia är lite varandras motsatser vad gäller vissa aspekter (läs: tävlingsinstinkt) och under passet befann jag mig helt plötsligt i en tävling. Vi körde olika slagkombinationer som fokuserade pÃ¥ snabbhet och naturligtvis skulle hon och jag vara klara först. Det ”pris” vi vann var att vi fick köra höga knän lite längre. Jo jag tackar.

Egentligen var jag inte alls pÃ¥ WorldClass för att köra box utan planen var ett BodyBalancepass för Jessica. Boxen blev en bonus. Och egentligen var det inte riktigt tänkt att jag skulle träna BodyBalance heller, för jag skulle ju bara träffa Åsa och Jessica pÃ¥ kvällen men sÃ¥ hade Jessica sin klass och dÃ¥ var det ju lika bra att jag ocksÃ¥ gick pÃ¥ klassen. En till bonus som jag mest sÃ¥g som ett litet undantag. Jag brukar inte hoppa högt när det vankas body balance. Jag har nog gÃ¥tt pÃ¥ lika mÃ¥nga body balancepass som jag har pekfinger pÃ¥ vänsterhanden och det var en himla knepig koreografi den gÃ¥ngen. Men idag var det ju riktigt bra. Synd att det snart kommer en ny release – den här kan jag tänka mig att köra igen.

Ett vÃ¥rtecken! Och om ni undrar över rubriken sÃ¥ stämmer det inte riktigt. Vi var ju faktiskt 4. Men hur bra lÃ¥ter ”Fyra krigare?”.

Grabben följde med som slagpåse till boxklassen den här tisdagen också men han tyckte inte att det var så kul. Det märktes. Och jag var rätt trött. Det märktes också. Kvällens pass resulterade därför inte i några lyckorus eller adrenalinkickar.

Jag hade noll kraft i slagen och tjuvkikade på klockan ibland. Förvånades ändå över hur mycket energi man får helt gratis av en bra låt eller att instruktören kommer och tittar till en och det är just det som är själva grejen med PT (från en sak till en annan). Med en riktigt bra PT orkar man så mycket mer helt automatiskt. Det är magiskt.

Så värst magisk var inte kvällens boxpass men det var helt och hållet mitt eget fel. Taskig dagsform bäddar inte för minnesvärda upplevelser. Men det gjorde inget. Utomhus blommade träden och eftersom jag numer är en vuxentönt så duger det gott för mig.

Vi svängde förbi Hemköp på vägen hem och jag köpte allt jag var middagssugen på vilket blev mjölk, chorizo, grädde, ägg och keso. Jag älskar chorizo och att kolhydratsinnehållet ligger på 2-3% gör inte saken sämre. Det funkar bra till keso eller skramlade ägg eller både och. Fast keson funkar också riktigt bra till skurna äppelbitar och kanel. Ja ni hör ju vilken gourmetmat som serveras hemma hos Grabben & Träningsglädje!