Nu har jag äntligen gjort det – överlevt mitt första pass på ”riktig” kampsportsklubb! Det tog mig bara ett halvt liv att komma dit. Det har varit en oerhörd hög tröskel att kravla mig över och jag försökte komma på bra ursäkter också idag att inte gå dit. Men fasen vad nöjd jag är nu efteråt!

Det är ju rätt löjligt det där med att inte våga testa nya grejer. Men kanske känner du igen dig. Det är någon löjlig rädsla för att ta steget utanför sin comfort zone som sätter krokben för alla försök att växa och bli lite större. Att testa kampsport på gym är en mindre deal, då vet man att det är likasinnande gymmänniskor som är där. Men att dra på kampsportsklubb med rosa gymbrallor känns inte rätt – kampsportsklubbar är svettiga, lite skitiga och kräver en annan outfit. Så jag valde helsvart och bomullstisha. Kanske lite töntigt, men va fasen… och man blir lite skitigt äcklig efter ett pass: både av sin egen och andras svett – och för att inte tala om lukten från handskar och sådant…

Det var inte alls så farligt att träna kickboxing på riktigt som jag trodde. Jag har spanat runt på lite olika klubbar runt om i Stockholm och fått superbra tips och råd. Jag bestämde mig för att köra första passet med Kalvhagen Sthlm eftersom det är en liten klubb med bra stämning med instruktör som också leder klasser på vanliga gym och är PT. Alla var verkligen supertrevliga och berättade hur allt det praktiska funkade och som hade tålamod med mig (som ”nybörjare”). Vi var runt 16 på träningen och på Kalvhagen tränar alla tillsammans oavsett nivå. Sådant är kul (och läskigt).

Jag klarade mig undan den 90 minuter långa träningen utan en endaste burpee och det kändes skönt. Annars är väl just burpees en favorit bland kampsportare. Inte undra på att de är sjukt vältränade. Vi tränade däremot en massa andra grejer och det var på en lagom jobbig nivå. Blir det för jobbigt första gången är det lätt hänt att bli avskräckt. Nu ser jag istället fram emot mer kickboxing. Fast till nästa gång ska jag se till att raka benen och inte ha flagnat nagellack på tånaglarna!

Det är ju lite tålig tajming av mig att träna första passet när halva terminen redan har gått, så jag funderar på att köra själv istället för i grupp och sedan gå med och köra på riktigt nästa termin. Det skulle nog kosta ungefär lika mycket men jag skulle förmodligen få in tekniken mycket bättre och sedan ha en schysst grund att stå på när jag börjar köra i grupp.