Functional movesklasserna är allt som oftast tough love i ett nötskal. Många muskler är inblandade i en och samma rörelse och man utmanar sig själv i kroppskontroll. Balans, styrka, rörlighet. Det jag inte gillar är när instruktören också ska putta i kondition i functional movespasset. Jag blir ofokuserad. Uttråkad. Jag kan klara mig utan att jogga på stället i 2 minuter. Let’s move on!

45 minuter functional moves är ett bra sätt att spendera lunchen. Kort, koncist och rätt på konfekten. Jag saknar Clarén som instruktör men vet att hon kör functional moves tisdagar kl 18.30 på Sportlife Tegnérgatan. Hon är lätt en av de bästa instruktörerna jag gått för och jag är galet glad att vi blivit vänner i takt med att jag blivit stammis på hennes klasser. Hon (och mina andra favoritinstruktörer) har dock gjort mig kräsen – det är inte helt lätt att hitta nya stjärninstruktörer som ger mig riktig träningsglädje.

Jag är nyss hemkommen från en hekväll från Sportlife. Spinning, yoga och häng i repan! Det var kul att cykla med vänner och sedan var det väl rätt så skönt med yoga. Fast det känns på något sätt ändå allra skönast här hemma i soffan… jag har datorn i knät och väntar på maten i ugnen.

Fina Jessica & Åsa

När mörkret lagt sig för länge sedan gick jag till Tegnérgatan för en klass body balance. Jag värmde upp med corestyrka och hann bli irriterad när klassen började 10 minuter sent på grund av pumpen som var innan. Sedan fortsatte det i samma stil. Jag stod rätt långt bak och såg inte instruktören och uppfattade inte heller riktigt vad hon sa. En omständig kombination när man står med en twistad rygg i en position och inte fattar vad som händer. På den positiva sidan så gillar jag den här releasen, vilken i ordningen den nu är. Dessutom slog jag mig själv med häpnad genom att tycka att det var skönt för ryggen att stå i hunden.

På vägen hem ringde jag och röstade på Rolf-Göran till Jerringpriset och det gick ju vägen. Grattis hästsporten – äntligen var det er tur. Förtjänat! …men av den sista timmen jag hann se av den där Idrottsgalan blev jag irriterad 3 gånger till.

1) C-kändisarna till artister som uppträdde. Tog budgeten slut precis innan man valde vilka som skulle stå på scen?

2) Hon teaterdonnan (som jag glömt namnet på) som frågade idrottskändisarna om de visste hur många relationsbråk de gett upphov till och som genom det så kallade skämtet förutsatte att det bara var män som tittar på sport.

3) Alla mål och målmissar som visades som någon slags pausunderhållning medan svenska folket röstade in i det sista. ”Det är inte bara fotboll” sa den urdåliga komikern och programledaren. Nej det var ju faktiskt lite hockey också. Finns det verkligen inga fler success moments eller missar i andra sporter att också visa istället för att fokusera på internationell fotboll som långt ifrån alla tittare bryr sig ett uns om? Det hade varit roligt med klipp från andra sporter – det hade inte varit så himla svårt för SVT-ledningen att lista ut att intresset för kvällen var extremt stort från alla häst- och skidälskare där ute, de sporter som kom 1:a och 2:a sett till popularitet av Rolf-Göran och Marcus att döma.

Nu ser jag fram emot en roligare dag imorgon. Tisdagar är ju roligare dagar! Det är trist att vara en gnällspik men ibland blir jag trött på gammeltänket som förekommer.

Tegnérgatan by night