Hajpen är över för det här året – men insamlingen pågår fortfarande. När vi gick i mål hade vi samlat ihop nästan 90 000 kronor. Snart kommer alla bullar, pannkakor, godis och allt annat från loungen att räknas in. Vill du vara med och bidra med lite pengar så är insamlingen fortfarande öppen. Och ja, det verkar bli en fortsättning även nästa år. Så alla ni som tänkt tanken att detta kanske verkar lite kul ändå, anmäl er. Det är kul!
Det var några saker som var förändrat från förra året. En del saker var detsamma. Riktigt skoj att Sportlifearrangörerna vågar plocka instruktörer ”utifrån” för ett sådant här event. Kanske får vi se riktiga storhöjdarnamn nästa år? Det vore coolt. Å andra sidan är riktigt många av deltagarna ”riktiga cyklister” (av tröjorna att döma) och vad som är ”storhöjdarnamn” skiljer nog sig åt en del mellan spinningvärlden och cykelvärlden.
Mycket hade förbättrats sedan 2008, en scen fanns uppmonterat, löpbandet var rosa och allt det där men… jag saknade den rosa sportdrycken från förra året. Så bra att ha till hands för de som kör många timmar. Det fanns rätt många duracellkaniner där inne i cykelsalen och lite sportdryck satt fint upptäckte jag mellan sista och näst sista klassen…
Annars var det mesta väldigt välorganiserat. Golvet i loungen var välpolerad, fatet med bullar alltid påfyllt och arrangörerna alltid trevliga.
Och hur gick det med min egen målsättning? Jodå. Alla typer av klasser inräknat så hamnade jag på samma antal timmar som förra året och den spontana målsättningen att cykla alla klasser med hög intensitet (som resulterade i målet att ligga på 600 kcal) lyckades på 9 av 12 spinningklasser.
Jag och min team mate
Where it all happened
Tv: En något spänd och förväntansfull arrangörstrupp. Th: En nöjd, glad och lättad arrangörstrupp.
Ett gäng instruktörer
Många cykeltröjor fanns det!
En samling bloggare: Tremil, Erika (blogger in the making), Powersus och så Lopning o livet på instruktörscykeln. Legenden Rosenblom kom dessutom förbi en snabbis!
