Hajpen är över för det här Ã¥ret – men insamlingen pÃ¥gÃ¥r fortfarande. När vi gick i mÃ¥l hade vi samlat ihop nästan 90 000 kronor. Snart kommer alla bullar, pannkakor, godis och allt annat frÃ¥n loungen att räknas in. Vill du vara med och bidra med lite pengar sÃ¥ är insamlingen fortfarande öppen. Och ja, det verkar bli en fortsättning även nästa Ã¥r. SÃ¥ alla ni som tänkt tanken att detta kanske verkar lite kul ändÃ¥, anmäl er. Det är kul!
Det var nÃ¥gra saker som var förändrat frÃ¥n förra Ã¥ret. En del saker var detsamma. Riktigt skoj att Sportlifearrangörerna vÃ¥gar plocka instruktörer ”utifrÃ¥n” för ett sÃ¥dant här event. Kanske fÃ¥r vi se riktiga storhöjdarnamn nästa Ã¥r? Det vore coolt. à andra sidan är riktigt mÃ¥nga av deltagarna ”riktiga cyklister” (av tröjorna att döma) och vad som är ”storhöjdarnamn” skiljer nog sig Ã¥t en del mellan spinningvärlden och cykelvärlden.
Mycket hade förbättrats sedan 2008, en scen fanns uppmonterat, löpbandet var rosa och allt det där men… jag saknade den rosa sportdrycken frÃ¥n förra Ã¥ret. SÃ¥ bra att ha till hands för de som kör mÃ¥nga timmar. Det fanns rätt mÃ¥nga duracellkaniner där inne i cykelsalen och lite sportdryck satt fint upptäckte jag mellan sista och näst sista klassen…
Annars var det mesta väldigt välorganiserat. Golvet i loungen var välpolerad, fatet med bullar alltid påfyllt och arrangörerna alltid trevliga.
Och hur gick det med min egen målsättning? Jodå. Alla typer av klasser inräknat så hamnade jag på samma antal timmar som förra året och den spontana målsättningen att cykla alla klasser med hög intensitet (som resulterade i målet att ligga på 600 kcal) lyckades på 9 av 12 spinningklasser.
Jag och min team mate
Where it all happened
Tv: En något spänd och förväntansfull arrangörstrupp. Th: En nöjd, glad och lättad arrangörstrupp.
Ett gäng instruktörer
Många cykeltröjor fanns det!
En samling bloggare: Tremil, Erika (blogger in the making), Powersus och så Lopning o livet på instruktörscykeln. Legenden Rosenblom kom dessutom förbi en snabbis!
