Hajpen är över för det här året – men insamlingen pågår fortfarande. När vi gick i mål hade vi samlat ihop nästan 90 000 kronor. Snart kommer alla bullar, pannkakor, godis och allt annat från loungen att räknas in. Vill du vara med och bidra med lite pengar så är insamlingen fortfarande öppen. Och ja, det verkar bli en fortsättning även nästa år. Så alla ni som tänkt tanken att detta kanske verkar lite kul ändå, anmäl er. Det är kul!
Det var några saker som var förändrat från förra året. En del saker var detsamma. Riktigt skoj att Sportlifearrangörerna vågar plocka instruktörer ”utifrån” för ett sådant här event. Kanske får vi se riktiga storhöjdarnamn nästa år? Det vore coolt. Å andra sidan är riktigt många av deltagarna ”riktiga cyklister” (av tröjorna att döma) och vad som är ”storhöjdarnamn” skiljer nog sig åt en del mellan spinningvärlden och cykelvärlden.
Mycket hade förbättrats sedan 2008, en scen fanns uppmonterat, löpbandet var rosa och allt det där men… jag saknade den rosa sportdrycken från förra året. Så bra att ha till hands för de som kör många timmar. Det fanns rätt många duracellkaniner där inne i cykelsalen och lite sportdryck satt fint upptäckte jag mellan sista och näst sista klassen…
Annars var det mesta väldigt välorganiserat. Golvet i loungen var välpolerad, fatet med bullar alltid påfyllt och arrangörerna alltid trevliga.
Och hur gick det med min egen målsättning? Jodå. Alla typer av klasser inräknat så hamnade jag på samma antal timmar som förra året och den spontana målsättningen att cykla alla klasser med hög intensitet (som resulterade i målet att ligga på 600 kcal) lyckades på 9 av 12 spinningklasser.
Jag och min team mate
Where it all happened
Tv: En något spänd och förväntansfull arrangörstrupp. Th: En nöjd, glad och lättad arrangörstrupp.
Ett gäng instruktörer
Många cykeltröjor fanns det!
En samling bloggare: Tremil, Erika (blogger in the making), Powersus och så Lopning o livet på instruktörscykeln. Legenden Rosenblom kom dessutom förbi en snabbis!
Lisa: 🙂 ja fast jag skrev ju själv att det var dåligt av mig att inte äta mer – och sedan åt jag både mat och bullar och allt vad det var för att få både snabb och långsam energi. jag avstod inte från mat för att jag inte ville äta, helt enkelt för att jag missat det. vilket var dumt av mig. tyvärr är en effekt från långvarig träning att jag har oerhört svårt för att få i mig mat. däremot kan jag dricka en ko, typ.
hmmm ja fast det är ju ett ganska speciellt klientel som är intresserade och läser din blogg också… det var bara en reflektion jag gjorde, vill man vara träningsgalning så får man vara det. Jag tycker bara inte att det verkar vara helt sunt att inte äta lunch och cykla i en massa timmar, hur träningsgalen man än är… Jag tycker du ska testa oboyen innan nästa år, varför måste du vänta så länge? Man behöver ju även energi efter ett 90 minuterspass t.ex.
Tvivlar inte på att du älskar att träna, det gör jag också 🙂
Tack för i helgen min kära och coola teamkamrat! Utan dig hade det adlrig fungerat!
Jag lägger upp bilder under dagen (det finns redan några där) hos mig!
Återigen tack coola coola Sara!
Det var, som sagt, väldigt kul att få träffa dig i verkligheten! Skitbra kört hela dygnet! 🙂 Imponerande!
Anna: anar att ni hade det minst lika bra hos er!
Soffan: jaaaa kom med nästa år!
Pernilla: är det kul så är det!
Lisa: tråkig att du verkar ha missförstått mig och hela min blogg. Verkar som du tolkar det du läser helt ur sitt sammanhang. Jag skriver inte enbart om hur många kalorier jag bränner. Jag har under den senaste tiden skrivit det en enda gång och det var i samband med helgens spinning. Jag gjorde det för att mäta min intensitet. Högre förbrukning = mer intensivt. Och ja, jag är en träningsgalning som gillar utmaningar. Det finns inget destruktivt i mitt beteende – förmodligen är det därför jag får väldigt få kommentarer liknande din. Men tråkigt att du inte känner samma sak.
Emma: tack. Nu blev jag glad!
Andréa: sounds like a plan!
Grymt jobbat!!! Och tack för rapporteringen längs vägen, har varit kul att följa dig!
Guuud var skoj det låter, och sååå jobbigt. Jag är sjukt impad, och inspirerad: kanske ansluter jag nästa år :)… Får väl ha en sidekick med mig bara, som påminner mig att äta mitt i alla endorfinkickar ;). Grymt jobbat Sara!!!
Fasiken vad Du & Nilla har varit duktiga (och alla andra också som deltog)! 🙂
Jag blir bara ledsen när jag läser detta. Du utger dig för att vara hälsan själv som tränar enbart för att det är roligt och härligt och som är såå nöjd med dig själv. Alla peppar och tycker du är så duktig och stark. Självklart spelar min bakgrund av år av destruktiv träning och för mycket träning och för lite mat in men när du enbart skriver om hur många kalorier du förbränt och om att du glömt äta lunch och tränat i flera timmar blir jag bara ledsen, ingen kan hävda att det är varken sunt eller hälsosamt, jag vet för jag har själv gjort samma sak och fått hjälp för det. Du skrev i ett inlägg i förra veckan att du ”morgonjoggade” innan frukost, i 3 timmar!! Stackars din kropp säger jag bara, inga muskler där inte… Det blir endast kontraproduktivt. Tidigare gillade jag din blogg för den var sund och en motpart till resten men nu… ja, jag vet inte. Skriver detta för jag vet att du kan ta det och är ärlig med att du gillar människor med olika åsikter som säger vad de tycker… kram Lisa
Bra jobbat! Jag blir glad när jag läser din blogg. Det handlar inte om att tävla och vinna över andra utan att göra det man själv vill och tycker är viktigt!
Heja!
Alltid lika kul att ses och grymt jobbat!! Tar som sagt gärna en lunch nån dag framöver! Vi kanske kan få med oss Emil, Susanna och Erika också om det går att synka 🙂