Det har varit en minst sagt regnig dag. Fast, i ärlighetens namn regnade det aldrig i Halmstad när vi lämnade. Men precis när vi körde in i nästa län så kom regnet – och det med besked. Sedan har det bara fortsatt och fortsatt. När vi kom fram till Stockholm hoppade jag i träningskläderna och begav mig mot Nordic Wellness Odenplan för att köra Indoor Walking och Vipr med Malmöinstruktören Johan.

Indoor Walking är jobbigt och ösigt och man kör på en mer avancerad form av crosstrainer. Johan satte ribban direkt med en laddad låt redan som uppvärmning och det blev bara än mer intensivt efter det. Rummet var kvavt och varmt och vi svettades som jag vet inte vad. Härligt! Mina fötter är inget fan av Indoor Walking för jag får nervkläm (Mortons) och lite ont men nu i efterhand har jag glömt av det. Efteråt körde vi Vipr. Inte min kopp med te, mest för att min kropp inte gillar det. Men det har jag också glömt såhär i efterhand. Det jag minns är en härlig träningskväll tillsammans med träningsglada vänner!

Johan, Jocke P, Annika och jag

Ännu en härlig dag med strålande sol! Jag passade på att ta en riktig premiärtur med den bil jag köpte i fredags. Det självklara valet på passagerare föll på min mamma: det var egentligen hon som köpte bilen (en Mini Cooper Cab) som fick namnet Charlie (för att den såg ut som en dumsnut precis som en av deras – fantastiska – katter) som vi senare köpte av henne och har haft som trotjänare i flera år. Nu har jag uppgraderat till en Charlie II. En sportigare och dessutom röd Mini Cooper Cab – som är utrustad med cykelhållare när så behövs. Den förra Minin har verkligen gått som en klocka i ur och skur trots siberienkyla och ökenvärme. Vi har fått in så otroligt mycket packning: längdskidor, slalomskidor, fyrverkeripjäser och you name it. Men – för att få plats med min racer var vi tvugna att cabba ner och det svenska sommarvädret är opålitligt. Den nya bilen är livsstilskompatibel!

På eftermiddagen körde jag spinning för Jaime på Nordic Wellness Östermalm. 90 minuter i en fullsatt cykelsal. Ett riktigt bra pass med mycket cykelkänsla. Kroppen har fått lite av en cykelchock den här veckan: att jag cyklat 3 pass har nog inte hänt sedan jag vet inte när. Det är bäst att jag sätter igång med den här cykelträningen nu så att jag blir en fullfjädrad cyklist till sommaren. Eller, allra helst till maj.

Jag avrundade en extremt bra dag med finbesök av Annika. Vi pratade träningsresor, dels ska vi ju springa en massa backar under 4 dagar på Cypern i november – men vi måste ju åka någonstans för backträning också…

Charlie II – med otroligt maskulina fälgar. Förmodligen extremt coola utan att jag riktigt fattat det men de får bli vinterfälgar.

Sol på näsan vid Stora Skuggan.

Cykelklädd!

Så var det gjort. Min klass på Rosa Dygnet. Den 3:e i karriären… Jag körde klassen ”movie night” och vävde in filmmusik med norska superintervaller. Jag vet inte om jag är nöjd. Kanske lite. Men också inte. Det är svårt det där. Svårt att veta ljudvolym, svårt att veta hur mycket tid som är kvar när man inte ser tiden på stereon. Ibland fick jag gissa lite hej vilt. Ibland gissade jag rätt, ibland lite fel…

Det var hur som helst bra drag på Sportlife Exclusive och arrangörerna hade som vanligt ordnat det hela mycket bra. Jag hoppas att alla som var där, oavsett vilken klass de gick på, kände att de fick bra träning. Det är smått ofattbart att förstå att under den tiden som jag lämnat min klass, hängt i loungen, gått till hotellet, beställt upp mat och så småningom somna och sova ett gäng timmar – så sitter det fortfarande folk och cyklar! Stefan och Roger satsar på att köra hela dygnet. Det är smått ofattbart att jag också gjorde det en gång. Hur gick det till liksom?

Svaret är egentligen enkelt. Jag bestämde mig. Och så gjorde jag det. För – hur svårt kan det vara? Uppenbarligen gick det alldeles utmärkt. Som så mycket annat här i livet…

Några av arrangörerna: Johanna, Maria och Emil