Jag hade en träningsdejt med Nilla inplanerad efter jobbet. Hon hade träningsvärk i vaderna och jag i ljumskarna, men det hindrade inte mig från att planera in ett grymt pass i min vita träningsbok som ska fyllas med hundratals lika grymma pass som kvällens.

Vi började med att värma upp på en motionscykel framför ett fönster där vi tittade på blöta snöflingor som singlade ner mot marken och skapade snöslask på trottoarerna. Sedan började vi träna på riktigt.

Jag hade byggt upp 2 block. Vi körde blocken 2 gånger var, medan Nilla körde block a körde jag block b och tvärtom. Blocken bestod av ett gäng olika övningar där vi körde varje övning i 1 minut och sedan direkt på nästa så att det blev 6 minuters träning utan vila.

Block a: axeldrag till hakan, hantelpress, upphopp, axellyft åt sidan, axellyft rakt fram och upphopp eller kast med medicinboll mot vägg kombinerat med benböj.

Block b: frivändningar, hopprep, sidoskidhopp och plankan.

Såhär på pappret ser det ganska lätt ut men det var det inte. Svetten rann och Nilla grymtade något om vem som var så dum som kom på detta. Men just ”detta” var riktigt bra träning! Dessutom roligare träning än stå och harva på en konditionsmaskin eller köra ren styrketräning – även om vi faktiskt avslutade med 10 minuters svettigt flås på trappmaskinen och rodden. Vi hittade ett hörn på gymmet där vi kunde köra våra grejer i fred utan att behöva ha några åskådare vilket gör denna typ av träning mycket enklare och mer bekväm att utföra.

Tack kameran för att du ger mig gulsot runt munnen…

Dagen började med tidig morgon och ett överfyllt Öresundståg där folk stod och trängdes i gångarna i över en timma. Sedan gick mötena i ett kombinerat med en liten chailatte på Espresso House och lunch på Joe Farellis. Efter sista jobbmötet på arbetsdagen blev jag avsläppt på Backaplan. Jag hade en träningsträff inbokad med mina Göteborgsbloggvänner och jag trodde att det skulle bli en enkel match att hitta till Sportlife. Det var det inte.

River guidade mig åt fel håll över telefon så att jag istället för att hamna på Sportlife hamnade bakom Siba och jag fick snällt knata tillbaka hela vägen till civilisationen igen. I väntan på att få personligt sällskap som kunde visa mig vägen till gymmet satte jag mig på McDonalds, åt en muffin (nej jag skojar inte) och jobbade lite.

Det fanns en särskilt anledning till att jag letat mig till Backaplan och den hette Indoor Walking: Sportlifes nya gruppträningsklass som typ frälst alla som testat. Jag och Löpning & Livet visade sig bli en svår nöt för konceptet att knäcka. Ingen av oss blev frälst men å andra sidan kan vi nog båda tänka oss att köra klassen igen.

Indoor walking är som spinning fast på crosstrainer. Det är inte samma typ av crosstrainer som i gymmens konditionspark utan en mer slimmad och förfinad version, där man ställer in höjd och bredd och justerar framåt/bakåt. Motstånd bestäms genom ett vred precis på en spinningcykel.

Det är förmodligen riktigt bra träning för de som behöver den här typen av träning. För egen del känner jag inte att jag hamnade riktigt rätt i målgruppen. Å andra sidan kanske det var ett musik- och klassupplägg som inte passade mig. Vad jag gillar är att det utvecklas nya träningskoncept! Bara för att jag inte är frälst betyder inte att det är en dålig klass.

Har du testat? Vad tyckte du? Efter klassen hörde jag några som var lyriska och någon som tyckte att namnet lät töntigt.

Efter klassen var vi ett gäng som åkte hem till River för att käka skräpmat (det blev falafelrulle för min del), dricka glögg och prata jäkligt mycket instruktörsskap och träning och en hel del bloggar, semlor och saffransgifflar. Ja vi pratade om det alltså, ätit onyttigheter hade vi redan gjort…

Jag och Löpning & Livet

Jag var på Rivers RPM i eftermiddags och undrar för mig själv om instruktörsskapet ger en riktigt bra självförtroende – eller om det är människor med riktigt bra självförtroende som blir instruktörer. För det där med självförtroende har nog alla instruktörer jag stött på gemensamt. Om det inte är en ”förkunskap” så tycker jag att alla som tvivlar på sig själv ska gå och bli instruktörer. Efter ett gäng klasser (okej, ni måste kanske ge det ett tag) kommer ni tycka att ni är typ bäst i världen. Och det är rätt bra, så borde fler känna!

Jag tyckte att jag låg rätt dåligt till pulsmässigt mest hela passet. Låg mest och harvade runt 75% med pulstoppar på typ 81%. Men så fick jag se ”pulsfacit” för den här RPM-releasen och då konstaterade jag att jag låg ganska rätt ändå. Fast jag ser det som ett lite tuffare återhämtningspass mellan trippelträningen igår och morgondagens utmaning.

Bästa låten på hela passet är en återhämtningslåt. Den skulle jag kunna dundra på ordentligt till. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad låten heter eller hur den gick eller vilket nummer den hade men det var något med dark och alone. Att tänka mig lite snabb stående cykling till den låten är nästan som att tänka på en mörk, kladdig brownie. Typ.

Förresten, jag hittade en hårsnodd i väskan! Jag blev överlycklig. Tänk att så lite kan göra så mycket!

Sportlife är inte heller den perfekta gymkedjan. Det där med ostädade toaletter trodde jag man bara hittade på tåg, bensinmackar och i skolor men jag hade visst fel. Hur städade är toaletterna på Balance undrar jag?