Jag var på Rivers RPM i eftermiddags och undrar för mig själv om instruktörsskapet ger en riktigt bra självförtroende – eller om det är människor med riktigt bra självförtroende som blir instruktörer. För det där med självförtroende har nog alla instruktörer jag stött på gemensamt. Om det inte är en ”förkunskap” så tycker jag att alla som tvivlar på sig själv ska gå och bli instruktörer. Efter ett gäng klasser (okej, ni måste kanske ge det ett tag) kommer ni tycka att ni är typ bäst i världen. Och det är rätt bra, så borde fler känna!
Jag tyckte att jag låg rätt dåligt till pulsmässigt mest hela passet. Låg mest och harvade runt 75% med pulstoppar på typ 81%. Men så fick jag se ”pulsfacit” för den här RPM-releasen och då konstaterade jag att jag låg ganska rätt ändå. Fast jag ser det som ett lite tuffare återhämtningspass mellan trippelträningen igår och morgondagens utmaning.
Bästa låten på hela passet är en återhämtningslåt. Den skulle jag kunna dundra på ordentligt till. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad låten heter eller hur den gick eller vilket nummer den hade men det var något med dark och alone. Att tänka mig lite snabb stående cykling till den låten är nästan som att tänka på en mörk, kladdig brownie. Typ.
Förresten, jag hittade en hårsnodd i väskan! Jag blev överlycklig. Tänk att så lite kan göra så mycket!
Sportlife är inte heller den perfekta gymkedjan. Det där med ostädade toaletter trodde jag man bara hittade på tåg, bensinmackar och i skolor men jag hade visst fel. Hur städade är toaletterna på Balance undrar jag?
Om vi är diplomatiska så kan jag väl säga att City INTE är fräschaste anläggningen vi har… 🙂
Kul notis med självförtroendet dock, instämmer helt! 😀
/J
Alis: sådant är inte kul heller. men jag har nog inte råkat ut för just den typen…
Magnus: förstår att det är knepigt. fast jag undrar hur mkt deltagarna egentligen märker?
River: tack!
Soffans: ja visst är den bra! det där måste vara en jobbig aspekt med att vara grupptrinstruktör
Miss Agda: ja du får fota!
Jag var på ett cykelpass där instruktören hade ett lite väl stort självförtroende… ego… Det var nästan så att han ”dizzade” deltagarna. Inte ett leende och inte alls uppmuntrande. Det var mycket JAG JAG och JAG .
Själv kommer jag att undvika hans pass!
Jag kan bara tala för mig själv men jag är högst mänsklig med ett självförtroende som inte är bättre eller sämre än genomsnittet( om det finns ett sådant). Det finns pass då allt klaffar och man går hem med ett leende. Men det finns också pass när man går hem med tanken att det var slutet på karriären man just rev av i salen. Den bergochdalbanan pågår trots att jag ändå har ganska många pass i ryggen.
Du skrev ju om hur viktiga detaljer kan vara för ett tag sedan.. Det är samma sak här men ur ett annat perspektiv. När jag ser att gruppen ”går in” i klassen eller att jag får ”positiv kontakt” någon gång under passet kan det göra en dag. Samma med en kommentar efter klassen. Små saker betyder ofta mycket mer än vad man kan tro.
Här har du den:
6:ans tema är alltid ”speed work” – jobba med hög hastighet, denna gång med tre intervaller som håller pulsen uppe, kanske höjer den lite i slutet på varje intervall så känsla blir nära mycket ansträngd. I denna release är 6:an lite tuffare än den genrellt brukar vara, men det blir ju också som man gör det till.
Min favorit tillsammans med 5:an från RPM44!
Ah, det måste vara näst sista låten, sista raksträckan, ”Alone in the Dark”? Den gillar jag också. Fast jag tycker att den asjobbig och vill typ alltid kräkas när den är slut…
Det där med att självförtroendet kommer efter ett tag hoppas jag att du har rätt i. Jag har bara instruerat sedan i juni, och är lika nervös varje gång jag ska köra, trots att jag har sju fasta klasser i veckan. Så fort det är en annan instruktör på en av mina klasser får jag prestationsångest i kubik, och är livrädd att de ska tycka att jag suger. Hoppas att mina deltagare inte märker det dock :)!
Ses imorrn!!
Lovar att fota toan på Balance nästa gång jag e där 🙂 Och du kan få Nautilus på köpet om du vill. Sedan kan vi jämföra.
Kram