Hej vardag! Du är allt bra härlig ibland! Jag omfamnade dig inte så hjärtligt imorse när jag hoppade på bussen på väg till jobbet, eller på bussen från jobbet – när jag höll på att somna mitt bland allt det gråa och tråkiga. Men sedan tog du fart. 60 minuter spinning för Jessica på Tegnérgatan kickade pulsen fram och tillbaka som en jojo rätt många gånger.

Träningsväskan, som jag dumt nog glömt hänglåset till, var fylld med ekorekomat som jag shoppat på Eat på Tegnérgatan innan klassen. Jag köpte det som såg spännande ut – och fick ihop en tom kha på Saravis med räkor. Kokosmjölk, sötpotatis, blomkål och räkor – kryddad med lite chili ancho style. Pure så det bara tjuter om det. Vardag, jag hoppas vi kommer hänga och ha lite roligt också imorgon?

Sportlife Tegnérgatan. Klockan är strax före 18. Jag krigar mig till en cykelbiljett. Det är kö till platserna. Strykande åtgång. Helt fullt i salen.

Jag är taggad. Men orolig. Vet att känslan inte varit med mig de senaste 2 cykelpassen. Jag har harvat runt 75% på intervallerna. Haft en känsla av dålig dagsform.

Idag sitter jag på första raden. Hoppas att det ska ge mig den där pigga pulsen tillbaka. En puls som dansar och ler. Skrattar och kiknar.

Jessica pratar om uppvärmning. 16 minuter lång. Sedan 3 extensiva intervaller. 3 minuter långa. Sedan 2 intensiva intervaller. 4 och 5 minuter långa. Intervalltoppar på tröskelpuls och strax över.

Jag hittar känslan i benen redan från start. Ser min puls på skärmen. Hur den sakta letar sig upp från dryga 50% förbi den grå zonen, upp mot den blå. Landar på 65% ett tag. Ökar ytterligare. De sista 5 minutrarna på uppvärmningen ligger jag stadigt klockan 12: 75% av max.

Det är då det bär av. 3 minuter då vi ska upp till till tröskelpuls, någonstans runt 85%. Jag tar mig dit med stora pulskliv. Vill upp snabbt och ligga där så länge som möjligt. Pulsen skrattar medan den springer i uppförsbacke. Tar några studs och ökar stadigt. Jag är där rätt så snart. Och när det bjuds vila så rullar den utför lätt som en plätt och landar på 65% lagom tills dess att den ska dansa uppåt igen.

Känslan i kroppen är fantastisk de dagar när pulsen dansar och ler. Skrattar och kiknar. Det är jobbigt att ligga på tröskeln. Men det är en rofylld känsla. Lugn och skön. Fantastisk och underbar. Utmanande. Mjölkyran kittlar nästan i benen men belöningen efteråt är kraftfull. Kroppen är fantastisk.

Innan passet hade jag tränat core, både på matta och i TRX. TRX är ett grymt redskap så länge man vet vad man ska göra med det. Den som såg Vinterstudion igår kunde se världens bästa Anja träna TRX i en lekpark. Efter passet belönade jag kroppen med stretch i en evighet. Efter allt det där var det helt plötsligt 16 pass kvar till nyår i min #50challenge.

Jag begav mig till Sportlife Tegnérgatan efter jobbet och var på vippen att inte få plats på cyklingen klockan 17.30. Jessicas pass är så populärt att det numer är kö till dem – att boka klassen innan rekommenderas starkt!

Det är roligt att det är fullt – för passen är galet bra. Förutom själva träningen får man alltid med sig en dos kunskap. Jessica är numer nästan den enda jag tränar för – men jag lär mig alltid något nytt. Det är en stil jag sällan ser hos instruktörer, men som betyder så himla mycket för mig som deltagare. Självklart passar inte Jessicas sätt att instruera alla andra instruktörer – jag tror man som instruktör måste hitta just sin grej. Pia på SATS Hötorget är också grymt bra, fast på ett helt annat sätt.

Jag hade fortfarande galet mycket träningsvärk i armarna på cyklingen – och ungefär ingen kraft alls i benen. Vi körde ett trappliknande upplägg på klassen där vi skulle upp och nosa på vår ”sweet spot” strax under tröskelpuls. I vanliga fall ligger min runt 85% men idag skvalpade mjölksyran i benen långt under det och jag körde alla intervallerna på 72-75%. Den pulsen var där vi skulle vila mellan intervallerna men då låg jag på 65%…

Det var hur som helst skönt att bli lite svettig och säkert bra att pumpa runt blodet lite överallt i kroppen. Efteråt körde vi ett magprogram från Nike Training Club-appen (NTC) och det var bra – imorgon hoppas jag på träningsvärk lite överallt alltså! Det sitter fint med lite vila och ett konstaterande om att det är 20 träningspass kvar till nyår i min #50challenge!

På väg från gymmet köpte jag kyckling, rosmarin, flingsalt och flytande honung. När jag kom hem satte jag ugnen på 210 grader och lade kycklingbitarna i en form. Jag hällde på lite olja, honung, timjan, chilipeppar (ancho style) och flingsalt. In i ugnen i ungefär en halvtimma och voilá – typ världens godaste middag (tack Jessica för bra recept)! Och typ den första ”riktiga” maten jag lagat sedan jag vet inte när. Blodpuddingen på blodpuddingens dag för nästan en månad sedan räknas inte…