Om du packar för din skidresa så kommer här mitt tips: packa med ett par skidstrumpor, ja faktiskt kanske inga andra strumpor alls, och låt det vara i merinoull.

Sedan många år tillbaka använder jag inga andra skidstrumpor än just de som är gjorda i merinoull. De luktar aldrig och behövs inte tvättas så himla ofta eftersom de är typ självrengörande (bakterier trivs inte i ull). Hur bra som helst!

När du väl tvättar plagg i ullmaterial ska du i den bästa av alla världar använda tvättmedel särskilt anpassat för ull, annars riskerar du att torka ut ullfibern.

Men tillbaks till skidstrumporna: för visst har du sådana? Annars; se till att skaffa! Med ett par bra skidstrumpor med långa skaft så minskar du risken för kläm i pjäxan, vilket kan göra sjukt ont och irritera.

Personligen gillar jag tunna skidstrumpor i merinoull. Jag vill ha så mycket känsla som möjligt i mina pjäxor – precis som jag gillar tunna löparskor som ger mig en nära känsla mot marken.

Eftersom merinoull har så värmande egenskaper så upplever jag inte att jag fryser om fötterna, men det där kan säkert variera beroende på hur känslig du är. Just merinoull har väldigt värmande egenskaper eftersom ullfibern är krusig och kan lagra mycket luft mellan huden och ullen (som värmer).

Ull kan absorbera fukt upp till 30% av sin egen vikt utan att kännas fuktiga, vilket är en bra grej. Särskilt när det kommer till strumpor – och underställ.

Jag väljer gärna merino som material till mina skidstrumpor, men också andra strumpor under vinterhalvåret. Till exempel när jag springer har jag ofta en lite högre strumpa i ull så jag slipper glipan mellan sko och tights och inte behöver frysa när jag springer i vaddjup snö – eller när jag åker längd. I längdpjäxan vill jag också ha tunna strumpor i merinoull.

Ibland väljer jag underställ i merinoull; det beror lite på vad jag ska göra. För alpin skidåkning är underställ i merinoull toppen; då väljer jag ofta Anja Pärsons underställ från hennes serie i merinoull. Men ska jag springa eller göra något annat högintensivt och det inte är jättekallt ute, då väljer jag syntet eftersom det transporterar bort fukten  snabbare och mer effektivt. Även där skiljer sig mina tvättvanor åt; underställ i merinoull tvättar jag inte lika ofta.

När det kommer till andra plagg; typ skaljackor och sådant som har avancerade membran (gore text till exempel) och är gjorda i funktionsmaterial, så är det till skillnad från merinoull bra att tvätta oftare än du förmodligen gör. När skit tränger in i materialet kan det inte andas och tappar sin funktion.

Och du, en sista uppmaning på vägen: använd aldrig, aldrig, aldrig sköljmedel till funktionsplagg!

Fler tips med merinoull:

> Ett av mina finaste underställ i merinoull

> Vad jag har på min när jag springer i -10 (ja, merinoull!)

> 21 tips för en bättre skidsemester

Ni som följer mig på Snapchat (jag heter sararonne) vet att det satt långt inne ikväll. Den där tröskeln var hög. Och längdspåret kändes så himla långt borta. Men så hände det där magiska. Det vill säga: jag tog tag i mig själv. Och så klädde jag på mig underställ och längdpjäxor och satte pannlampan på huvudet och gick ut.

Jag hann trilla en gång i nedförsbacken utanför huset; det var en stor isfläck under nysnön och pjäxorna är hala. Jag tänkte först att det var ett dåligt tecken – men det var det inte. För jag tog mig till längdspåret i Björnen och åkte milrundan utan några andra fall. Tvärtom fick jag en magisk kväll.

Ofta är det som så att ju högre tröskel desto större är belöningen. Jag hade inte ens behövt det där månskenet eller norrskenet för att vara nöjd med kvällens längdpass. Men nu fick jag det också; kanske som en extra belöning från någon som tyckte att jag behövde det.

Snön var kärv (det var runt -11.5 grader) men spåren helt fantastiska. Snöläget är fantastiskt bra i hela Åre just nu att spåren lär vara fina oavsett var du befinner dig. Trots att jag åkte sent på kvällen så var det stadiga och fina spår och dessutom bra skejtbädd.

Min tisdagskväll sällar sig till den här kvällen för ungefär ett år sedan i min minnesbank med fina längdskidpass. En längdmil en tisdagskväll. Det är allt som behövs för att få vara lite lycklig.

Vi eldar i kaminen, dricker te och jobbar framför våra skärmar – Annika har kommit hit till Åre och vi catchar upp mellan mailen. Jag älskar detta sättet att umgås på!

Jag hämtade henne inne i byn när hon satt och jobbade på Lounge 385; caféet på Stationshuset. Jag hade precis varit ute och åkt skidor med min skidlärare Rasmus. Det är så kul att bli bättre på saker!

Det var förra säsongen som jag började åka med Rasmus; han är som en personlig tränare (eller konceptet ”personal trainer” som det står här) i skidbacken kan man säga. Vi började med en rätt lång session där han också gjorde en videoanalys. Idag var det första gången den här säsongen som jag åkte med honom – och det är så kul!

Släng bort alla tankar och fördomar om hur barnskidskolan är – att åka med skidlärare som vuxen (och när man redan är ganska duktig) är en helt annan grej. Men – följ de här tipsen när du bokar för att få de bästa skidlärarna!

Jag tycker dels att det är kul att utvecklas – och faktiskt känna hur jag gör det, men också hur det går till när jag lär mig saker och hur min inlärningskurva ser ut. Det är verkligen samma sak varje gång: två steg fram och ett steg bak…

Vi tränade mycket på innerben och innerskida och att få mer vinklar i kroppen och känslan när det sitter är sjukt härlig; och så tydlig när det väl är riktigt rätt. Nu ska jag nöta detta ordentligt framöver och verkligen göra min hemläxa, innan jag träffar Rasmus igen. Precis som en vanlig PT alltså – fast vi är på skidor.