Det blev inte mÃ¥nga meter skidor Ã¥kt under dagen (däremot desto mer tittande pÃ¥ skidÃ¥kning pÃ¥ TV…) sÃ¥ vi stack ut pÃ¥ kvällsskidÃ¥kning i VM8:an istället. Det var med livet som insats. Herrejäklar vad folk Ã¥ker! Allra snabbast Ã¥ker de som inte ens ”kan” Ã¥ka. Minst hälften av dem borde haft dubbelt sÃ¥ brett mellan skidorna för att det skulle vara nÃ¥gorlunda mer säkert. När jag Ã¥kte kändes det som om det var med livet som insats inte pÃ¥ grund av att jag själv Ã¥kte dumdristigt utan för att alla andra gjorde det – och därmed utsatte mig för en rätt hög risk.

Förutom livsfaran sÃ¥ gillar jag kvällsskidÃ¥kning. Sikten är bra eftersom all belysning är pÃ¥slagen till max. Jag har kopplat mitt liftkort till gratisappen MySkistar sÃ¥ att jag har koll pÃ¥ antal Ã¥k, fallhöjd och andra grejer. Enligt topplistan sÃ¥ har dagens ”mesta” Ã¥kare Ã¥kt drygt 12000 höjdmeter.

Em gör sitt nyÃ¥rslöfte lite tvärt om det här Ã¥ret: istället för att addera grejer till livet sÃ¥ släpper hon taget. Eva-Marie har ocksÃ¥ skrivit ett inlägg pÃ¥ samma tema. Det är en skön tanke som jag gärna tar efter. För nÃ¥gra mÃ¥nader sedan var jag pÃ¥ yogaretreat pÃ¥ Copperhill här i Åre och jag minns en fantastisk bra sak som vÃ¥r yogalärare sa: i varje andetag skulle vi andas in det vi ville ha mer av – och ut det vi ville ha mindre av.

NÃ¥got jag gärna släpper taget om är mitt dÃ¥liga samvete. Det följer med mig överallt mest hela tiden. PÃ¥ Poolias personlighetstest som snurrat nÃ¥gra varv pÃ¥ Facebook beskrevs jag som ”den känsliga relationsexperten”. Det säger nog allt. Jag är förvisso rätt bra pÃ¥ att sätta mig själv främst – men jag gör det pÃ¥ bekostnad av ett samvete som pockar pÃ¥ för mycket av min uppmärksamhet. Och det är bÃ¥de dumt och onödigt. Jag är inte satt pÃ¥ jorden för att ta hand om alla andra – jag är här för att ta hand om mig själv. Första steget att förändra en vana är att bli medveten om den och genom det här inlägget vill jag pÃ¥minna mig själv om att släppa taget om det dÃ¥liga samvetet. Min omgivning klarar sig galant ändÃ¥.

ApropÃ¥ Copperhill sÃ¥ var jag där idag igen tillsammans med min familj. Jag Ã¥t bland annat rÃ¥biff pÃ¥ älg och chokladfondant med morotschips och sorbet pÃ¥ havtorn. NÃ¥gra timmar innan hade jag äntligen Ã¥kt mina första svängar alpint för säsongen och rundat av skidÃ¥kningen med 8 km i längdspÃ¥ren. Det kändes tungt bÃ¥de utför och uppför. Ovana ben pÃ¥ skidor som krävde för mycket i utförsÃ¥kningen – och en trött rygg som inte orkade staka sig genom spÃ¥ren under längdÃ¥kningen. Imorgon är dock en annan dag. DÃ¥ ska jag Ã¥ka pÃ¥ mina snällare slalomskidor och kanske kräva lite mindre.

Vi lämnade in skidorna igår för att få dem ordentligt fixade inför kommande säsong. Inte bara fästvalla alltså, utan allt det andra (vad det nu är). På köpet fick vi fästvalla som skulle passa för dagen men när vi stack ut var det bakhalt som sjutton. Ska man göra det bra ska man nog göra det själv.

I ärlighetens namn var det svÃ¥rt vallaväder med en temperatur runt nollan och lite allt möjligt i luften. Och glidet var definitivt bättre idag än det brukar vara. Lite för bra ibland i utförslöporna om du frÃ¥gar mig… Just nu rasar en storm utanför knuten och det bÃ¥de regnar(!) och blÃ¥ser. Imorgon ska det bli minusgrader igen vilket lär ge riktigt snabba spÃ¥r. Kanske fÃ¥r Ã¥ka alpint dÃ¥ istället om liftarna är öppna – jag gillar isiga backar mer än jag gillar isiga längdspÃ¥r…

Det blev 2 varv i 5-kilometersspÃ¥ret strax innan klockan 16 och dÃ¥ hade det varit mörkt ett bra tag. Klientelet i spÃ¥ren var ett annat än det igÃ¥r – jag blev omÃ¥kt av mÃ¥nga fler och Ã¥kte om väldigt mÃ¥nga färre. Typ 2 barn och deras föräldrar – men vad gör väl det. Nu och dÃ¥ upplevde jag sekvenser i Ã¥kningen dÃ¥ jag tyckte att det flöt pÃ¥ riktigt bra. DÃ¥ var det superkul. Resten av tiden var det mest bara kul – inte sÃ¥ illa det heller.