Em gör sitt nyårslöfte lite tvärt om det här året: istället för att addera grejer till livet så släpper hon taget. Eva-Marie har också skrivit ett inlägg på samma tema. Det är en skön tanke som jag gärna tar efter. För några månader sedan var jag på yogaretreat på Copperhill här i Åre och jag minns en fantastisk bra sak som vår yogalärare sa: i varje andetag skulle vi andas in det vi ville ha mer av – och ut det vi ville ha mindre av.

Något jag gärna släpper taget om är mitt dåliga samvete. Det följer med mig överallt mest hela tiden. På Poolias personlighetstest som snurrat några varv på Facebook beskrevs jag som ”den känsliga relationsexperten”. Det säger nog allt. Jag är förvisso rätt bra på att sätta mig själv främst – men jag gör det på bekostnad av ett samvete som pockar på för mycket av min uppmärksamhet. Och det är både dumt och onödigt. Jag är inte satt på jorden för att ta hand om alla andra – jag är här för att ta hand om mig själv. Första steget att förändra en vana är att bli medveten om den och genom det här inlägget vill jag påminna mig själv om att släppa taget om det dåliga samvetet. Min omgivning klarar sig galant ändå.

Apropå Copperhill så var jag där idag igen tillsammans med min familj. Jag åt bland annat råbiff på älg och chokladfondant med morotschips och sorbet på havtorn. Några timmar innan hade jag äntligen åkt mina första svängar alpint för säsongen och rundat av skidåkningen med 8 km i längdspåren. Det kändes tungt både utför och uppför. Ovana ben på skidor som krävde för mycket i utförsåkningen – och en trött rygg som inte orkade staka sig genom spåren under längdåkningen. Imorgon är dock en annan dag. Då ska jag åka på mina snällare slalomskidor och kanske kräva lite mindre.