Det känns som om det sveper en våg med utomhusgym över Sverige. I eftermiddags såg jag att det påbörjats ett utomhusgym även här i Halmstad – uppe på Galgberget. Jag vet att några Halmstadpersoner hört av sig till mig efter det att jag var på invigningen av ett utomhusgym i Stockholm, och att dessa personer (inklusive mig själv) också hört av sig till Halmstad kommun för att få till ett liknande gym även här. Om detta blivande utomhusgym på Galgberget är frukten av detta, eller en del av en plan som påbörjats tidigare, vet jag inte – men bra är det!

Medan jag gick mina kilometrar på Galgberget gick höstsolen ner över havet. Luften var klar och kall och bet mig i örsnibbarna och jag tänkte att allting gått så väldigt fort. Och att jag var borta precis när det hände. Innan jag åkte till Djerba var det fortfarande sensommar. Jag gick fortfarande utan riktig jacka. Medan jag var borta i 36 graders värme har folk bytt till vinterjackor. Och underställ. Och mössor. Och vantar!

Jag var ute i ungefär en timme och gick i bra fart. Pulsklockan visade en snittpuls på runt 175 – vilket i mitt fall motsvarar cirka 84% av max, och en maxpuls på 184. Det får mig att fundera. 84% låter galet högt, men det är ofta där någonstans jag ligger när jag tränar. Kan det vara så att vi, förutom att ha olika maxpuls och vilopuls och mjölksyratröskel och allt det där – även har olika ”arbetspuls”? Även om jag har en vilopuls som ligger på 60 någonting, så höjs min puls rätt rejält när jag rör på mig. Jag har sällan en puls på runt 100 eller 120 eller 140 när jag tränar. Jag ligger ofta rätt högt i puls även vid låg upplevd ansträngning, och jag har rätt hög upplevd mjölksyratröskel. Jag känner rätt liten skillnad i upplevd ansträngning på runt 165 (79%)-187 (89.9%) i puls – men när jag går över 190 (91%) och särskilt över 195 (94%) ja då känns varje litet ökat pulsslag rätt rejält. Och över 200 tar det stopp. Då dör jag nästan. Då blir hela kroppen alldeles kall och hjärtat pulserar sig själv ut ur kroppen. Jag uppskattar min maxpuls till 208 slag men jag har aldrig varit där. Jag har som mest noterat min puls till 204.

Jag har många frågetecken kring puls och jag noterar mina pulsmönster med nyfikenhet. Jag tror inte på det gängse reglerna. Min mamma är 50 år men tränar med en puls på över 200 slag utan att vara det minsta nära maxpuls. Hennes puls har noterats med flera olika pulsmätare så det är inte dem det är fel på. Jag tror inte heller att det är de gängse teorierna det är något fel på. Jag tror bara att det, som vanligt, finns så otroligt många undantag för de flesta teorier vi tror på.

Imorse var jag uppe i ottan och powerwalkade med delar av resten av gänget. Vi gick längs stranden och det var lite disigt. Under frukosten sprack det upp och idag har det varit sjukt varmt. Att ligga på en solstol var svettigt varmt så medan Erika PT-tränade simmade jag ett gäng längder i poolen. Det tar ett tag att komma i för den är rätt så kall. Eller, det är snarare jag som är en badkruka.

Hotellet där vi bor på är vackert och stranden nedanför är också fin. Men sedan så slutar det. Det runtomkring är liksom fulsnyggt – det är torrt och kargt och lite naket. Det är fascinerande på något sätt.

Efter morgonpromenaden tränade vi pilates. Johanna påminde oss om att vi blir bra på det vi tränar och tja, jag tränar väldigt sällan (yoga och) pilates så ni kan ju tänka er hur bra jag är… dessutom så är det lite tråkigt. Är det inte? Pilates var trist även om Johanna var grym som instruktör. Men det hjälpte liksom inte. Kan man träna pilates på annat sätt än att träna pilates? Piloxing kanske.

Jag försökte matcha den bedårande solen med en lika färksprakande outfit. Knallgult. Superblått. Chockrosa. Matchade med en Grabb klädd i svart och gick ut i terrängen. Medan han återhämtningsjoggade försökte jag maxa pulsen så mycket det gick. Jag hade mina bungy pumpstavar till hjälp. Oh boy!

Den som inte säger att stavgång är jobbigt kan testa att öka farten lite. Hitta gärna en backe också. Och titta på detta klipp – förmodligen träningsbloggssveriges mest länkade de senaste veckorna.

Jag snittade över 80% under min runda. Men så släpade jag inte fötterna efter mig direkt. Jag gick en kuperad slinga och jobbade aktivt med både armar och ben. Fjädringen i stavarna bidrog säkert med några procent. Det är en grym känsla att ha flyt uppför backarna. Att jobba steg för steg med hela kroppen för att nå krönet medan svettdropparna bubblar och leker i hårfästet och hjärtat tickar som en klocka.

Och med den lilla promenaden gick jag också i mål i veckans utmaning: 7011 träningskalorier är förbrukade på 717 minuter. Träningen blev koncentrerad till i huvudsak 3 dagar med 2 hela vilodagar och 2 dagar med ”bara” powerwalks. Jag har känt mig stark och pigg hela veckan och är både nöjd och taggad till tusen. Challenges does not come to small people. Challenges come to great people – var det en mycket klok person som uppmärksammade.

Jacka: Nike. T-shirt: Nike. Byxor: Röhnisch. Strumpor: Adidas.