Att vakna tidigt på morgonen är som att vakna i en annan värld. En tystare, lugnare och mer fridfull sådan.

Just imorse stod termometern på 5 grader och jag huttrade i köksfönstret, men utanför värmde solen och jag mötte en morgonjoggande tjej i barbent och kortärmat.

Renfjället på andra sidan Åresjön hade försvunnit in i magiska moln och inversionen låg vackert i dalen och blev mindre och mindre.

Glädjen i att vara ute på morgonen och känna alltings närvaro är om något flummigt att beskriva, men så oerhört påverkande att känna. Genuin lycka!

En av de saker jag är väldigt tacksam över är min förmåga att känna lycka över de små sakerna i livet. De som inte är materiellt förknippade och beror på saker och ting. Som igår när jag landade på Frösön och det var alldeles ljust trots att klockan var runt 22.30. När det stod en älg i vägkanten precis vid utfarten västerut. Ljuset över sjön med bergen i vita kläder bakom. Den ljumma kvällsluften som är som förbytt från förra veckan. En räv som sprang över vägen. Åkrarna som speglade sig mot vattenytan. Ett rådjur.

Jag körde hemåt med foten lika mycket på gasen som på bromsen, uppmärksam på alla som ville välkomna mig hem till norrland. Fattas bara en björn eller ett lodjur.

Imorse fick jag ett sms kl 05.45 som frågade om jag var vaken. Det var jag. Dessutom taggad på morgonjogg. På 5 minuter blankt var jag ombytt och klar och tog mina första stapplande morgonsteg. Ute mötte jag både powerwalkare och rullskidåkare, gamla Årevägen är lite som Kungsholmen Runt. Ett stort motionsspår.

Om jag fick önska skulle jag vilja ha en egen gångväg mot Duved, allra helst en bit ifrån vägen. Det hade varit fantastiskt och ett jättelyft för motionsglada Åre där mycket handlar om att leva utomhus. Det är så många som springer, cyklar, åker rullskidor och rastar hundar längs vägkanten och under belysning som inte fungerar i partier där det är dålig sikt – där bilar kör snabbt. Vintertid upplever jag den här vägen som väldigt osäker.

Men det var inte vägar jag ville skriva om. Det var känslan. Känslan efter träning. Det slår mig hårt varje gång. Vilket lyckorus!

Jag är superglad över att ha teamat upp med Bliz i min träning och allmänna leverne framöver. Bland godbitarna som jag har fått finns även detta par glasögon som en viss fröken Kalla segrade med igår. Överlag syntes Bliz på var och varannan skidåkare som trötta skyddade över mållinjen med sex tuffa mil bakom sig.

Nu ska jag läsa på vad gäller linser och färger och allt sådant så att jag använder rätt sak till rätt grej. Att det är snyggt är viktigt, att det är funktionellt är viktigare.

Även om det är hur bra som helst med mig är det sämre med spring- och skidföret på Åresjön. Jag stack ut på en lugn morgonrunda i förmiddags och oj vad blött det var. Från gårdagens bandragning fanns knappt några spår kvar (vilket också kan bero på att man åkt skoter i dem…) och snön hade sjunkit ihop sorgligt mycket. Det var nog tur att loppet gick igår och inte idag!

Jag hoppas det vankas kallgrader till veckan som kommer så att jag kan få till några fler pass på sjön. Att träna där är himla bekvämt. Backen bakom huset är mindre bekväm, men synnerligen effektiv för backintervaller. Så den ska väl också jagas uppför ett par gånger.

Min lager 2-tröja med vindskydd från Craft gjorde revival. På huvudet: Bliz Rider