Och så blev det måndag igen. Nya tag ger nya dagar att fylla med det du vill. Välja bort och välja till. Det var någon som kommenterade just så; att för allt man väljer till sitt liv så har man också valt bort något. Och så är det ju! Ibland kan man behöva välja bort på ett mer aktivt sätt, för att ha plats i livet att kunna att välja till.

När Annika var här så gjorde vi ett podavsnitt som vi kallar livshjulet. Om det låter bekant så var det för att vi gjorde samma avsnitt för ungefär ett år sedan. Nu följde vi upp det och satte nya betyg på de olika delarna i våra liv. Avsnittet kommer att gå att lyssna på om några dagar.

Den här veckan är tillsammans med alla andra veckor ett liv. Varje dag är en pusselbit som sakta bygger ihop det som är alltihop. Livet.

Ibland glömmer jag bort att det är så. Men just nu märks det så väl. Det är någonting med ljuset. När solen fortfarande skiner trots att klockan är över 4 på eftermiddagen, när det alldeles nyss var beckmörkt just nu.

Lika tacksam för att ljuset återvänder – lika tacksam är jag för att det nyss var sådär mörkt. Det är först när det varit mörkt som jag märker av ljuset!

Jag tycker om dagar med namn; oavsett om det handlar om kanelbullar, semlor eller hjärtans dagar. Däremot tycker jag inte att man behöver göra som alla andra just dessa dagar, istället kan man gott kan göra dem till sina egna. Precis som med julafton eller nyårsafton.

Denna alla hjärtans dag tycker jag att du ska se som en dag med omtanke. En dag då du gör fina och bra saker för dig själv, eller för någon annan. Det behöver inte vara så svårt; kommentera hos fem av dina favoritbloggare och skriv något uppskattande till exempel. Eller gör samma sak på Instagram. Eller sms:a något omtänksamt till de som behöver det i din telefonbok. Jag tror att vi alla har människor i vår närhet som vi aldrig berättar för hur mycket vi tycker om dem eller vad de tillför i våra liv.

En alla hjärtans dag jag minns extra mycket är dagen i Abisko för två år sedan:

> Vi åkte hundspann och det var magiskt varje sekund – vilka hundar!

> Vi gick snöskor med Klas och Silka och det var efter den här dagen som jag blev snöskofrälst på riktigt

> …och vi isklättrade!!

> Vi bodde här: på Abisko mountain lodge

Det känns fint när det är enkelt att dra en halvmara utan större bekymmer en vanlig vinterlördag. Nästa gång någon undrar vad jag träna inför så ska jag säga att det är just detta. Att kunna springa lite drygt en mil för att äta en våffla och sedan springa tillbaka igen och att dessutom se det som kul upplevelselöpning som inte kräver några större förberedelser.

Jag packade ett extra underställ, mössa och en extra jacka i en löparryggsäck – och passade dessutom på att stoppa ner en hydroflask med varm saft. Det var skönt att byta till nytt och torrt när vi kom fram till Kolåsens fjällstation och åt våffla med hjortron och drack en kaffe.

Vi var borta på detta äventyr dygnets alla ljusa timmar (vilket visserligen inte är så många); det tar sin tid att köra från Åre till Kallsedet (denna gång valde jag grusvägen över Fröå Gruva ner mot Huså och förbi Fäviken och runt Kallsjön till Bonäshamn – sedan väg 336 mot Kallbygden). Vi parkerade nära Kallsedets camping och började springa därifrån.

Här finns spår av älg precis överallt och på vägen hem såg vi flera stycken. När vi stannade till vid ICA Björnänge var det lite stelt i benen efter att ha kört bil i dryga timmen men nu såhär några timmar senare känns kroppen precis som vanligt. Fast med lite mer pirr i benen. Jag tänker att det är alla celler som skrattar och gör high fives och känner träningsglädje.

Jag gillar Kallbygden, den delen av Åre kommun som vi sprang i just igår. Här är fler gånger jag varit runt om i Kall:

> Suljätten – ett somrigt tips till Åre (enkel men häftig vandring med fantastisk utsikt) 

> Den gången vi red Haflinger i Krok

> Bilder från Kolåsen och Skäckerfjällen