Det finns fler skäl till att jag älskar Åre i maj än att det är så magiskt ljust. I maj anordnas träningsfesten Workout Åre och för tre år sedan bestämde jag mig för att cykla 65 mil till Åre för att gå på det stora träningskonventet.

Tänk att det känns så länge sedan trots att det var 2013!

Jag har gjort betydligt jobbigare cykelturer på under 10 mil än vad jag minns den resan på totalt 65 mil fördelade på några dagar. Jag vet att minnen bleknar och nu såhär efteråt så känns mitt lilla äventyr som 65 mil nedförsbacke. Men jag vet med exakthet att resan var lättare än jag trodde (och jag vet att två backar längs E14 mellan Mattmar och Hedmans Fjällby var riktigt motiga – men inga andra).

Men det hade kunnat bli jobbigare; om jag cyklat fler mil per dag och om jag haft med mig packningen på cykel och sådär. Eftersom jag gav mig själv bra förutsättningar; med lagom dos distans och min morfar som hade packningen i följebil, så behövde jag inte göra annat än att cykla. Och det var precis det jag ville.

Jag minns också att jag förberedde mig genom att åka på cykelhelg på Öland tillsammans med min triathlonkompis Karin. Vi cyklade genom vitsippshav och i enorm motvind som var så elak att jag helst ville lägga mig i ett dike och gråta. Jag fick min enda punktering jag någonsin haft och jag gjorde långa turer på egen hand och det var vackert. Sedan cyklade jag en eller två gånger i Halmstad också, innan det var dags att ge sig av.

Det var fina dagar, de där i maj 2013. Vädret bjöd till och vinden kom från rätt håll. När jag kom fram till Åre såg jag framför mig jubel och fanfarer men det som mötte mig var mest ingenting. Bara en nedförsbacke från byn ner till mitt hus och så lite solsken på det. Och så var det slut och jag var inte särskilt trött.

Två dagar senare körde jag midnattsspisning och sedan var träningskonventet igång. Inga konstigheter. Inga omöjligheter.

Vill du läsa mer om min cykling så ska du klicka här:

• Första cykeldagen
• Andra cykeldagen
• Tredje cykeldagen
• Fjärde cykeldagen
• Sista cykeldagen

Minns du också den gången då jag körde 25 spinningpass på raken? Eller de gångerna jag sprang i 6, 12 och 24 timmar på korta varvbanor? Eller den gången när ingen börjat springa långt ännu och jag drog ett marathon på löpband…

Det blev två och en halv timme kvällsrull ikväll; på skogsväg och grusväg och lite skrovlig asfalt. Genom skog och förbi ängar och hagar. Till doft av nygödslad åker och nysågat trä. Och så den gyllene kvällssolen – en makalös golden hour.

Det är för alla dessa upplevelser som jag cyklar. För att se allt, känna allt och dofta allt. För fartvinden och uppförsbackarna. För att få kämpa lite och för att få njuta av belöningen; en utförslöpa, lite medvind, ett lyckorus.

Fy tusan alltså vad jag tycker om att cykla!

Det blev min cyclocross ikväll igen. Jag måste köpa nya klossar till mina skor som jag har till min landsvägscykel; de är för slitna och har gjort sitt. Eftersom jag snabbt fick tänka om och byta ett kvällspass på mörkgrå och fin asfalt till några timmar i skogen på tomma och tysta snirkliga vägar där jag inte möter någon.

Jag gjorde snabbt en karta i huvudet och satte av. Jag valde mina Belle cykelbyxor som är hellånga – och en tunn underställströja och en supertunn Featherligt cykeljacka upptill. Hjälm och mina glasögon från Bliz på huvudet – och så mina sommarhandskar!

En detalj i mina cykelkläder som jag är väldigt noga med är mina strumpor. Jag vill att de ska vara riktigt rena och riktigt snygga. Ni vet hur vita plagg inte alltid är så vita när man tvättat dem några gånger? Jag kan absolut inte ha sådana urtvättat vita strumpor när jag cyklar; antingen ska de vara kritvita eller så ska de ha någon annan snygg färg. Idag fick det bli rosa eftersom mina kläder var rosa och lila.

Cyklar jag barbent så går jag däremot gärna emot cykelreglerna lite och väljer ankelkorta strumpor och inte de lite högre som är så klassiska för cykelsporten. Men det ska vara vitt! Och när jag cyklar landsväg vill jag ha vita skor!

Såhär såg det ut ikväll. Det var ljummet och ljuvligt och alldeles fantastiskt.

Resten av helgen kan få bli hur den vill för jag är lycklig ändå. Jag har cyklat! Jag valde min cyclocross och plockade ut nya vägar på kartan igår kväll. När jag cyklar får jag en anledning att se allt nytt jag inte sett förut; trots att det är typ hemmavid. För hur ofta har jag en anledning att svänga av på en helt okänd skogs- eller grusväg bara för att? Typ aldrig. Men på cykel? Typ alltid!

Jag älskar, älskar, älskar min cyclocross. Men jag älskar också min racer. Här är skillnaden mellan en cyclocross och en racer för dig som undrar. Jag får ofta frågan vad man ska köpa först – och då skulle jag säga racer (om du inte bor på ett litet ställe i norrland där det finns mest grus- och skogsväg förutom en stor Europaväg). Men, så snart du har en cykel så kommer du inse att du behöver fler…

Dagen bjöd på solsken och en hel del vind och markerna var blöta från tidigare dagars regn. Jag valde vägar som gick genom skog och förbi jordbruk och skogsbruk och en liten udda väg där jag fick fräsa över en blöt åker – det gick tydligen en väg där. Pulsen låg konstant högt; i skogen ser man oftast inte hur kuperat det är för alla träd men skogsvägar går typ bara uppför och nerför.

Jag vet att typ alla ni sa att jag skulle stanna i Åre över helgen men väderleken ville annat och därför åkte jag söderut för att möta våren – och solskenet. Ni som följer mig på Snapchat har fått följa med på både det ena och det andra – så häng med du också. Snapchat är hur kul som helst! Jag heter sararonne på Snapchat och här kan du läsa om hur Snapchat funkar!

> Om du vill läsa om mer cykling så ska du kolla här!