Idag har jag cyklat fatbike – något jag velat göra riktigt länge. Det finns några olika ställen som hyr fatbikes här i Åre – och våra cyklar kom från Åre Bikes som är en Specialized-butik (som dessutom har öppet hela året – #win).

Fatbike är en cykel med galet breda däck; vilket gör att den är flowig i terräng och en kul vintercykel. Drömmen är att cykla fatbike på skaren i vårvinter. Enligt dem i butiken ska det vara något utöver det vanliga. Jag gillar ju vintercykling så jag måste cykla fatbike i vinter också!

Cyklingen var en del av vår halvdagskonferens. Att komma ut och cykla en timma var verkligen hur bra som helst. Och att cykla fatbike måste vara en av de bättre konferensgrejerna man kan göra: alla kan cykla men att cykla denna typ av cykel gav wow-känsla. Dessutom är det noll fokus på prestation. Bara win!

Citatet i rubriken är ett klassiskt cykelcitat. Precis som citatet som säger att det ultimata antalet cyklar att äga är ”n+1”. Det finns många citat kopplat till cykling och det är inte så konstigt. De som fastnar i cykelsporten får något härligt drömskt i blicken när man börjar prata om cykling. Det går faktiskt inte att beskriva i ord. Man måste uppleva själv.

Och nej, att cykla landsväg eller mountainbike är inte som att cykla ”vanlig” cykel. Det är som att du tar ett tramptag och får världens fart. Eller att du viker av på en stig och bara flyter. Det är en sådan sjukt härlig känsla som jag ibland glömmer bort mellan mina tillfällen på cykel (note to self: ibland cyklar jag för sällan) men som alltid kommer tillbaka efter första tramptaget.

Jag unnar alla, verkligen alla, att känna samma känslor som jag känner när jag sitter på min cykel. Eller ja, mina cyklar. Jag har ju två. Än så länge.

I helgen tog jag ut min cyclocross (om du undrar vad en cyclocross är ska du klicka här) på kvällsrull i solnedgången. Jag tänkte mig en enkel tur på kända vägar men som alltid hittade jag avstickare. En gammal skogsväg, några kilometer grusväg, en lång och flowig stig…

Jag cyklade iväg i solskensvärme men kom hem lagom tills dess att älvorna dansade på åkrarna. 30 minuter senare var det mörkt. Det gäller att se upp och planera bra för att rulla säkert på vägarna. Eftersom jag cyklar hela året (älskar mina dubbdäck som jag kör med på vintern) så brukar jag ha lampa både på cykeln och mig själv. Men jag syns bra i mörkret oavsett; alla mina cykelkläder kommer från Craft och de har duktigt med reflexer åt alla håll. På cykeln är det en viktig självklarhet.

Just reflexerna är också ett skäl till varför cykelspecifika plagg är bra; där sitter reflexerna på Crafts plagg på uttänkta ställen utifrån den position du har på cykeln. Ett ytterligare tips är att köra med booties med reflexer; eftersom du konstant har dina fötter i rörelse på cykeln och bilarnas strålkastare dessutom lyser direkt ovan marken så gör det att du syns extra bra. Bättre än om din hjälm varit helt reflekterande till exempel.

Igår kväll hade jag på mig ett par hellånga Belle BIB (vad är BIB, kanske du undrar? Kolla här!) – det var skönt i fartvinden som blev alltmer kylig ju tyngre kvällssolen gled ner bakom trädtopparna. Upptill hade jag en Glow jersey (min favorit bland alla cykeljerseys!) och ovanpå det en Featherligt jacket i lila. Jag fick plats med både kamera (Canon G7X) och min iPhone i fickorna på ryggen. Man måste ju fota sådant här:

Att ha med sig en smartphone är ovärderligt. Eftersom jag cyklar mycket i skog på extremt snirkliga stigar och vägar med ändlösa avfarter till höger och vänster, vissa som inte leder någonstans alls, så kollar jag hela tiden var jag är och var jag ska. Kameran har jag också alltid, alltid med!

När jag kom hem från cyklingen så gjorde jag en brasa i kaminen. Värmen i kroppen kommer från elden men också från den där lyckan som alltid bubblar inuti mig när jag cyklat. Särskilt på hösten. Det här är min absolut bästa tid! Men, det som fick mig att köpa min cyclocross för några år sedan var ändå tjusningen med att cykla på vintern. Det är verkligen en upplevelse att cykla på gnistrande snö och det vackra men sköra vinterljuset.

Mina fem nyckelplagg när jag cyklar i kyla är:

1. Shield gloves (för varma fingrar – jag har seriöst aldrig frusit om fingrarna ens när det varit -17 grader)

2. Neoprene booties (som jag drar ovanpå mina fodrade vinterskor – för att inte frysa. Det som är klurigt med cykelskor på vintern är att de är hala om underlaget är isigt eller halt. Vilket det är rätt ofta)

3. Belle BIB Wind tights (för att inte frysa om lår och knän)

4. En tunn mössa under hjälmen (jag gillar längdmössorna från Craft bäst för de är rätt så tighta)

5. Ett riktigt bra underställ. Ibland dubbla underställ om det är superkallt. Och det kan bli superkallt – även om det egentligen inte är kallt – på grund av fartvinden.

Om du blir nyfiken på att börja cykla ska du läsa dessa två inlägg:

Till dig som vill börja cykla!

5 saker jag inte visste om cykling innan jag började cykla!

Crafts cykelplagg finns förresten att handla på en mängd olika ställen, dels via deras webbshop men också på Sportamore, Intersport och många lokala cykelhandlare.

Det har varit morgon igen. En grå sådan, om än lite oförarglig. Inte alls en vacker sensommarmorgon likt de ni har i söder just nu. Utan snarare en försiktig påknackning från hösten som verkar vilja säga att den är på väg nu.

Igår var jag och köpte klossar till mina landsvägsskor. Klossarna klickar man i pedalerna och de finns i olika varianter; man kan antingen ha SPD eller SPD-SL. Jag har SPD på min cyclocross och SPD-SL på min landsvägscykel. Om du cyklar spinning på gymmet med cykelskor så är det SPD du har och länge körde jag också SPD på min gamla landsvägscykel.

SPD SL-klossarna slits snabbt eftersom de är gjorda i rätt mjuk plast och även om man sitter på cykeln när man cyklar så blir det några steg på asfalt här och där ändå. I början av sommaren när jag skulle cykla landsväg så funkade det en dag inte längre att klicka i skorna och sedan dess har jag varit för lat för att köpa nytt.

Men så monterade jag på de nya klossarna igår kväll och imorse var jag inte alls lat utan stack iväg och cyklade några mil före frukost. Det är ju märkligt hur vissa saker tydligen inte är lika jobbigt som andra saker…

Morgonen var sömnig och fridfull och på ett ställe där inte ett enda ljud hördes stannade jag och lyssnade på tystnaden. Jag älskar lugnet i mina fredagskvällar och jag älskar stillheten i mina lördagsmorgnar och att cykla min favoritrunda är ett fantastiskt sätt att leva min morgon på.

När jag kom hem var jag kall. Jag cyklade med underställströja och vintertights men jag hade behövt booties på skorna; fartvinden gick rätt igenom meshen på ovansidan och sista milen fantiserade jag om allting varmt: bastu, brasa, varm dusch och en stor kopp kaffe. Det finns en viss njutning i det också.