Min BMC Cyclocross kom för ett tag sedan. Schenker dök upp utanför huset en dag med en jättekartong. Cykeln fick stå i hallen ett tag innan jag lassade in cykeln i bilen och körde till Åre bikes för montering (och för att dra om bromsarna eftersom jag köpte crossen från England) och annan fix, typ att få på dubbdäck.

Jag har funderat på en cyclocross ungefär hur länge som helst och efter premiärturen idag är jag så himla nöjd med att jag köpte en cykel som funkar för lättare stig, grusväg och gravel och framförallt vinterkörning.

Någon gång mitt på dagen drog jag på mig vinterkläderna (Craft bike storm tights framförallt), mössa, vantar och – inte att förglömma – mina vintercykelskor som jag beställde från Wiggle (cykeln köpte jag från Evans).

Åsa följde med och fotade premiärturen. Jag testade dubben rejält och cyklade på isen på Åresjön. Nu ser jag fram emot en längre sväng inom kort – men jag är redan biten.

Min spontana känsla på cykeln är att en cyclocross passar mig så mycket bättre än en mountainbike som jag aldrig riktigt kom överens med, jag tycker att positionen på den här typen av cykel är tightare.

Jag är så sjukt nöjd att jag köpte en trainer förra året. Ja, en grej att ha min racer på alltså – så att jag kan cykla inomhus. Trots att jag knappt erkände det för mig själv så var jag lite rädd för att det skulle bli en grej som bara står och samlar damm men det har den inte gjort. Istället har den erbjudit riktigt kvalitativ träning kvällar som igår när det yr snö utanför dörren och man vill svettas i hemmavärmen.

En riktigt bra grej med trainern är att jag cyklar på min egen cykel som jag tränar på ändå, med riktigt bra inställningar (eftersom jag gjort en bikefit) och framförallt bra utrustning. Cykelskor (SL) och hela köret.

Enda kruxet var kanske att jag cyklade med lurar kopplade till min Macbook eftersom min Spotify tydligen inte vill synka till telefonen. Jag svor åt det ett tag, men I’m over it. Det är typ dagens värsta.

4 låtar från min Spotify som fick benen att bubbla lite av glädje:

> Beautiful pain – Eminem feat. Sia

> Dangerous – David Guetta feat. Sam Martin

> Titanium – David Guetta feat. Sia

> Just give me a reason – Dynamix music

Jag började lördagsmorgonen med en timme på Soul Cycle i Upper West (West 77nd). Det är lätt att boka ett eller flera pass hemifrån Sverige på deras hemsida och klasserna rullar hela dagen lång. Det är imponerande vilken grej detta har blivit – och hur enkelt det är att komma dit och låna ett par cykelskor och köra igång.

Soul Cycle är svettigt; vi kör i en stor sal där cyklarna står tätt, tätt. Musiken dånar, det är nersläckt och rätt mycket partykänsla. Det är fullt ös från nästan första stund och när jag lämnar salen efter klassen är jag mer trött i armarna än i benen.

Vi sitter hela tiden på spinningcyklarna men under sadeln ligger hantlar som används en bit in i passet för några överkroppsövningar. Innan det har vi kört en del armhävningar på cykeln.

Soul Cycle känns inte som cykelträning – men det är träning i samma anda som aerobics, body combat och andra klasser. Det vill säga, det är inte grenspecifik träning för att bli bättre på något utan mer av en workout som råkar vara på cykel. Spinningen hemmavid, där vi pratar pulszoner och mjölksyratröskel, känns på en gång rätt pretentiös och jag funderar ett tag på vilken annan gruppträningsklass som tar sig själv så seriöst som en cykelklass?

Det var perfekt att kicka igång lördagen på Soul Cycle – och det skulle nog funka riktigt bra att avsluta veckan med också på en fredagskväll. Instruktören gör ett bra jobb med att få igång gruppen och få upp stämningen och det är roligt hela vägen! Det är en perfekt workout – det behövs inget eget tänkande och fokuset kan stanna hemma. Skulle jag vilja ha cykelträning däremot så väljer jag den svenska varianten alla gånger!

Har du också testat Soul Cycle? Berätta vad du tyckte!