Jag började min söndag i NYC runt klockan 04.00. Då ringde klockan för marathonlöparen som sov bredvid mig. Redan då hörde jag vinden vina utanför fönstret och jag tänkte att det skulle bli en tuff dag för löparna ute på New Yorks gator. Jag spenderade den tidiga morgonen med datorn i knät.

Strax innan klockan 7 drog jag på mig träningskläderna och promenerade den korta biten till Soul Cycle – dags för ännu ett morgonpass! Det var en annan instruktör på ledarcykeln och passet var om möjligt lite tuffare. Men det var också en enorm boost till systemet. Så jäkla kul alltså!

Efter dusch och ombyte plockade jag upp Emelie från Beacon Hotel som ligger nära NYLO där vi bor. Hon skulle också sprungit men blev sjuk precis innan start. Vi tog en promenad från 77:e gatan ner till typ 18:e och på vägen plockade jag upp frukost på Juice Press. Sjukt dyrt var det. Grön smoothie och chiapudding för 17 dollar. Som jämförelse kan jag nämna att en stor Cola och en påse Lays som jag köpte till marathonkillen kostade typ 3 dollar.

NYC marathon är inte särskilt publikvänligt om jag jämför med Boston, säkerhetskontroller gjorde det svårt att komma in till Central Park. Jag och Emelie satte oss på Magnolia Bakery och tog en fika för att vänta in ett sms om att Snabba Fötter kommit i mål!

Här är han – marathonkillen med Snabba Fötter. Det var tydligen tufft på banan: kallt och blåsigt. I stort sett alla tappade minutrar på sin måltid. Mer om loppet läser ni här inom kort.

Efteråt låg han i underställströja och åt chips ett tag. Men inte för länge. Snart nog promenerade vi ut för middag!

Vi hade siktet inställt på Hell’s Kitchen. Här finns många kul restauranger!

Vi brukar alltid gå till El Centro varje gång vi är i NYC. Vi fastnade för detta mexikanska ställe första gången vi var här! Jag dricker alltid sangri-ita – en mashup mellan frozen margharita och sangria, och Snabba Fötter beställer alltid in fajitas. Stället är litet, stökigt och med hög ljudvolym. Perfekt vissa kvällar med andra ord!

Efteråt tog vi tunnelbanan upp till 86:e gatan. Jag hade läst ett tips om Café Lalo som också är en efterrättshimmel. Det är ett rätt så stort café där borden står tätt och med massor av folk. De har också mackor och brunch och lättare mat på menyn men i disken trängs också massor med tårtor och cheesecakes och kakor och annat. Vi gick all in på chokladshock och körde både chokladtårta och varm choklad. Sedan mådde vi lite illa när vi promenerade hem i stormen och kylan. Det är smällar man får ta.

Jag började lördagsmorgonen med en timme på Soul Cycle i Upper West (West 77nd). Det är lätt att boka ett eller flera pass hemifrån Sverige på deras hemsida och klasserna rullar hela dagen lång. Det är imponerande vilken grej detta har blivit – och hur enkelt det är att komma dit och låna ett par cykelskor och köra igång.

Soul Cycle är svettigt; vi kör i en stor sal där cyklarna står tätt, tätt. Musiken dånar, det är nersläckt och rätt mycket partykänsla. Det är fullt ös från nästan första stund och när jag lämnar salen efter klassen är jag mer trött i armarna än i benen.

Vi sitter hela tiden på spinningcyklarna men under sadeln ligger hantlar som används en bit in i passet för några överkroppsövningar. Innan det har vi kört en del armhävningar på cykeln.

Soul Cycle känns inte som cykelträning – men det är träning i samma anda som aerobics, body combat och andra klasser. Det vill säga, det är inte grenspecifik träning för att bli bättre på något utan mer av en workout som råkar vara på cykel. Spinningen hemmavid, där vi pratar pulszoner och mjölksyratröskel, känns på en gång rätt pretentiös och jag funderar ett tag på vilken annan gruppträningsklass som tar sig själv så seriöst som en cykelklass?

Det var perfekt att kicka igång lördagen på Soul Cycle – och det skulle nog funka riktigt bra att avsluta veckan med också på en fredagskväll. Instruktören gör ett bra jobb med att få igång gruppen och få upp stämningen och det är roligt hela vägen! Det är en perfekt workout – det behövs inget eget tänkande och fokuset kan stanna hemma. Skulle jag vilja ha cykelträning däremot så väljer jag den svenska varianten alla gånger!

Har du också testat Soul Cycle? Berätta vad du tyckte!