När det kittlar i magen vet jag att jag är något på spåret. Det är genom magkänslan som jag hittar mina utmaningar. Det var så jag kom på att jag skulle cykla mellan Stockholm och Åre och det var så jag kom på att jag skulle springa marathon på löpband för typ 7-8 år sedan.

Nu kittlar det i magen igen. Ända sedan förra sommaren har ordet Jämtlandsleden knackat på min tinning. Det är något med denna led som går mellan Storulvån och Ramundberget som inte lämnar mitt medvetande.

Leden är 63 km lång vilket gör den lämplig som ett tvådagarsprojekt för mig, alternativt tre dagar om jag tar det lite lugnare. Vandrar man Jämtlandsleden ska man räkna på runt fyra dagar.

Det allra mest fjällromantiska hade varit att tälta ute i det fria och bara ”leva lite” – men man passerar också lite olika fjällstationer längs vägen och det är skönt att sova gott om natten och vakna utvilad. Att sova i tält på ett lite kortare fjällöparäventyr kan också vara en målsättning, bara för att prova på. Jag har cirka noll erfarenhet på just det området och är mer av en glampare än en campare…

Jämtlandsledens etapper:

> Storulvån-Sylarna 16 km (denna sträcka sprang vi som en del av Jämtlandstriangeln – vilken vi sprang på en dag sommaren 2014)

> Sylarna-Helags 19 km (Helags står på min bucket list så dit ska jag oavsett)

> Helags-Fältjägaren 12 km

> Fältjägaren-Ramundberget 16 km

Om det inte blir Jämtlandsleden just i sommar så blir det i alla fall garanterat Helags i någon form. Jag hittade en pilgrimsled till Sylarna som jag är nyfiken på som blir ett gott dagsverke! Dessutom vill jag springa till Gåsån (som jag mest läst om folk som cyklat till). Och så ska jag såklart checka av några ställen på min lista över vackraste lederna i Sverige! Plus att jag har några fler hot spots på min bucket list.

Jag vet att det är lite för tidigt att planera sommaren; men jag undrar ändå vad du är nyfiken på? Ska du till något fjäll? Springa eller vandra?

Bilder från Pyramiderna och Issjödalen

Ni vet ju att jag hyser en kärlek till snöskor. Det är så enkelt och kravlöst sätt att ta sig fram på under vintern; det kräver inga förkunskaper och det är varken svårt eller läskigt. Snöskor är med andra ord väldigt tillgängligt. När jag flyttade till Åre för två år sedan köpte jag två par snöskor; eftersom jag visste att jag skulle ha förmånen att få många vänner som besökte mig och då är det ju tråkigt att bara ha en uppsättning.

Snöskorna har använts riktigt mycket sedan dess: på kvällsturer i månsken till exempel – eller till en stuga på fjället där de serverar varm choklad med grädde eller häftiga toppturer. Eller bara helt vanliga dagar.

Jag blev riktigt glad och inspirerad av att läsa Sofie Lanttos inlägg om snöskovandringen på Höga kusten, och tänker att jag vill också gå en vacker led här i min närhet. Det finns ju en mängd olika att välja bland och jag tänker att Forsaleden (en av mina drömleder i Sverige) borde vara ett lämpligt alternativ på vintern.

När jag pratade med turistbyrån i Åre för inte så länge sedan så sa det att just frågor om snöskor hade ökat och det gör mig glad. Jag har lite som ett hemligt mission att fler ska upptäcka snöskovandring, just för att det är så enkelt och tillgängligt!

Det är något speciellt när februari går mot mars. När solen värmer kinden och när skaren är hård om morgonen. När alla åkt sitt Vasalopp och när vårvintern flödar fritt i norr.

Vårvintern är den allra bästa vintern och tjusningen den ger är svår att förstå i söder. När sparken sprakar mot skaren och när skidorna går snabbt ovanpå. När man dröjer sig kvar vid matsäcken och fårskinnsfällen och när fräknarna slår ut på näsan. När jackan är för varm och när dagen är så lång.

Vi pratade om vårvintern idag och vi pratade om utomhus. Mörkret från midvintern är ofattbar när ljuset är så oändligt just nu.