Jag vaknar före klockan och funderar ett tag på vad den kan tänkas vara. 6, visar det sig. Ute är det alldeles vitt så jag ligger kvar tills de lugna tonerna med jojk börjar spela. Ja, det är så jag har min väckningsfunktionen inställd på min telefon ända sedan den här dagen. Samernas historia är gripande och det är så märkligt att vi lär oss så lite om den i skolan – dessutom är det oacceptabelt hur vi än idag är så oförstående för den.

Vid 7 går jag och Hazel ut i snöyran. Hela dagen snöar det lovikavantar; riktig decembersnö som gör att jag inte ens ser fjället mittemot mig. Skidbackarna i Åre är helt magiska just nu – så mycket snö!

Jag äter frukost och lyssnar på morgonnyheterna och en kvart före vårt måndagsmorgonmöte på jobbet hoppar jag i jeansen och tar mig dit. Vi pratar sommarfjäll och planerar en jobbresa till några fjällpärlor i Lappland som jag ska besöka rätt så snart.

Timmarna fram till lunch sitter jag på kontoret och jobbar och klockan 12 är jag hemma igen. Hazel är som alltid överförtjust när jag kommer hem; varje gång är det som att det är det bästa som någonsin hänt henne.

Efter en snabb lunch tar jag fram sparken från förrådet och vi sparkar iväg längs Årevägen. Efter några kilometer finns en trampad stig i snön och nyfikenheten i mig vänder sparken mot spåren och följer stigen ner mot sjön och hittar lite nya vägar tillbaka.

En stund senare har jag ett möte på Bageri Grädda; jag träffar Emelie som har grundat Rent a plagg med världens smartaste affärsidé: att hyra ut sådant man behöver till sitt friluftsliv. Alltså allt från dyra skidkläder som man kanske inte vill köpa för en enstaka veckas skidsemester – till tält och all utrustning man behöver när man ska ut och tälta men aldrig kommer sig för eftersom det blir så dyrt.

Just det där med utrustning gick jag igång på; för mig som inte har någonting alls i tältväg men som vill prova på så är detta supersmart. Vi hyrde grejer från Rent a plagg förrförra hösten när vi skulle ut och tälta; men sedan visade sig att det skulle blåsa storm så det blev inget av med den tältningen. Men nu har jag och Emelie kommit överrens om att vi ska ut och vintertälta någon gång snart!

På eftermiddagen jobbar jag några timmar till tonerna av nyhetssändningarna på P1. Sedan messar en kompis med hund att de är utanför vårt hus; så då går jag och Hazel ner och leker. Eller ja, hundarna leker i alla fall.

För min del återstår några timmars jobb med mina andra uppdrag och klockan 21.30 stänger jag ner mina skärmar för att gå in i det här rummet. En måndag som är rätt så fin ändå.

Att sätta meditation och igloo i samma mening är dubbel-wow. Och det var med ett dubbel-wow jag började min morgon när jag satte mig i en gondol och åkte upp på Åreskutan och promenerade till Igloo Åre. Den lilla igloo-byn som jag besökte för några veckor sedan har växt på sig minsann; nu finns där en kyrka i en igloo också. Några gånger i vinter är det drop in-bröllop för de som vill gifta sig halvspontant men med wow-känsla.

Det var Lotta på yogastudion Mountain Mind som höll i igloomeditationen. Det arrangeras några gånger per vinter och är en upplevelse jag rekommenderar dig. Det går fint att komma dit på skidor och att meditera med pjäxorna på!

Lotta inledde med att säga att det finns ingen bra meditation eller dålig meditation – det finns bara meditation. Likaså kan meditation vara det vi ibland upplever i skidspåret eller i linyogan. Meditation är inte svårt – meditation och mindfulness är bara det här. Jag skulle vilja säga att korta sekvenser med meditation som vi gör ofta skapar långvarig mindfulness.

Inne i igloon fanns soffor gjorda av is med fårfällar på, och en stor kandelaber med tända ljus. Jag har nog aldrig upplevt en sådan tystnad som det är i en igloo. Det är några minusgrader men helt vindstilla och frånvaron av elbrus eller vindsus är enorm. Det är häftigt!

Jag vet faktiskt inte hur länge vi satt i igloon och mediterade genom Lottas guidning. Tiden blir så svår att uppskatta i ett sådant sammanhang. Jag kan ärligt talat inte säga om det var kort eller långt och jag hade inte blivit förvånad om det var en kvart eller tre kvart.

Meditation är inget flum. Effekter från meditation och mindfulness blir allt mer vetenskapliga och det börjar integreras mer och mer i sjukvården. Mindfulness tränar hjärnan helt enkelt; och hur hjärnan mår påverkar kroppen.

Det flummiga handlar nog mest om själva definitionen som inte kan definieras i siffror eller hårda mätpunkter. Men det är också vad som gör meditation och mindfulness så fantastisk – samtidigt som det är den hållbara hälsans eviga utmaning.

Jag har det senaste halvåret skrivit en hel del om mindfulness, främst eftersom jag efter alla dessa år faktiskt satt ett begrepp på det jag gör när jag är ute i naturen (främst när jag springer) – eller i yogasalen (när jag yinyogar). Mitt möte med grundarna av Mindfulness appen och hur den har påverkat mig blev ännu en aha-upplevelse och främst en förståelse för varför jag tänker eller agerar som jag gör.

Efter meditationen gick vi i tystnad till en annan igloo som inhyste matsalen. Där bakade Katarina tunnbröd till frukost – och så fick vi blåbärsshots och kokkaffe. Så himla fint alltså! N

Om du är i Åre i påsk ska du boka dig på den här morgonen tycker jag; här kan du göra det! Det är inspirerande bara att träffa Katarina och Håkan som står bakom Igloo Åre – snacka om life design.

Ensam i liften – numer märks det knappt att det är sportlov eftersom liftköerna trollats bort tack vare snabbare liftar!

Den som var morgonpigg fick uppleva blå himmel – nu snöar det igen…

…snöläget i Åre är riktigt, riktigt bra. Snö upp till taket? Jajamen!

Kan utsikten bli bättre? Renfjället rakt fram och Anarisfjällen till vänster (utanför bild) och Snasahögarna till höger (utanför bild)

Fina dekorationer i kyrkan – dessutom är brudbuketten redan klar!

Katarina gräddar tunnbröd – samtidigt som vi åt frukost checkade ett brittiskt par ut. De hade kommit hit enbart för att bo i en igloo.

Att ha känslan av semester en torsdag. Stänga jobbdatorn timmen före det blir mörkt i Åre. Hälla upp fjällfil och flingor i en skål för snabb energi och sedan ta med hunden i bilen och styra upp mot fjället. Höra hur det viner runt knuten och snöar småspik mot ögonen. Tänka att det är bara väder.

Knäppa på snöskorna och ta de första stegen vid sidan av längdspåret. Och sedan; vika av rätt ut mot det stora vita. Passera fjällbjörkar och gå över en frusen rusande fors. Höra ingenting mer än blåsten om öronen. Och bara se snös som ligger vit framför fötterna. Få pulsa ovanpå det tjocka snötäcket med snöskorna; verkligen kunna gå var som helst och få naturliga pulstoppar av den böljande terrängen.

Komma hem lite väderbiten i ansiktet. Tända en brasa och byta om till mjuka kläder. Sätta på ugnen och klyfta potatisar. Ringla över olja och honung och strössla på hampafrö innan det skjutsas in i ugnen. Skära skivor av älgkött från markerna i Hälsingland, och hälla upp ett glas rött.

Det är en fin torsdag det. Som ska avslutas med några minuter på yogamattan innan jag tackar för mig för den här kvällen.