Minns du hur minusgraderna knirrar under tjocka skosulor? Hur vintersolen strilar mellan snötyngda grenar. Hur morgondimman skiftar svagt i rosa och hur solnedgången är alldeles magisk i skirt decemberljus.

Visst minns du hur kylan skapar moln från dina andetag och pannlampans sken i det tjocka vintermörkret. Hur världen är mjuk och inlindad i allt det vita och hur barnet inom dig dansar till de första snöflingorna utanför fönstret.

Tänk dig en riktigt vacker vinterdag. Med termos i ryggsäcken och fina spår framför fötterna. En skare som gnistrar eller elljusets varma sken.

Från gatan syns ljus genom fönstren och granarna glittrar mjukt och vackert. Inomhus går ugnen varm, kaffet doftar kardemumma och det är helgmys i sängen bland tjocka täcken. Du bäddar in dig i en halsduk och stoppar händerna i fleecemjuka vantar.

Se hur skidbacken ligger framför dig, randig från en pistmaskin. Från liften är det milsvid utsikt och från toppen är det många vägar ner. Vila trötta ben i en loungefåtölj och samlas kring en kopp choklad.

En vinter utan vinter är inte så mycket att längta till – men en riktig vinter har sin charm ändå. Ge mig några höstdagar till, men sedan är vi mitt ibland det.

Vad drömmer du om i vinter?

Den här dagen var fin; en måndag utöver det vanliga. Jag hade som vanligt svårt att sova eftersom det var fullmåne – och blodmånen höll jag koll på från huvudkudden. Klockan 2, klockan 3, klockan 4 och klockan 5 kikade jag på den. Och sedan när klockan ringde strax efter 6 så sov jag.

Jag vaknade en kvart före 7 och jag och Hazel gick över åkern och ner till bryggan. Solen var på väg upp och värmde mot kinderna. Jag stannade och blundade och lyssnade på morgonen.

Det blev några timmars jobb före frukost och ett måndagsmöte över telefon med kollegorna. När det blev dags för lunch så gjorde jag det här istället. Väl investerad tid i vindstilla solsken.

Framåt kvällen, precis när solen var på väg ner, tog jag med Hazel på en försiktig löprunda. Den var verkligen inte lång, men man ska inte bry sig så mycket om det där tycker jag. Att få sträcka ut benen och att få springa dagen och arbetstimmarna ur huvudet är värt mer än att jaga tid eller kilometrar.

På det stora hela var det en fin dag med lagom mycket av allt; jobb och stillasittande, träning och rörelse och solsken. Till imorgon önskar jag mig lite mer sömn!

Hur var din måndag?

Kläder från Röhnisch

Igår kväll tog jag tåget upp till Hälsingland och möttes av tacofest när jag kom fram. utanför huset stod massor av bilar och ”alla” var där. Alla som i en hel del släkt.

Vi samlades runt matbordet och skrattade kvällen igenom, åt dialektala uttryck och åt min morbror som försökte lära sig halländska av min sambo – det blev mycket ”gurkburk” och ”kortärmad sportskjorta”.

Imorse vaknade vi till strålande solsken och en fantastisk höstdag. Vi åt frukost på farstutrappen och sedan stack min sambo iväg på ett långpass på 25 km – troligtvis det sista inför Chicago marathon som han ska springa. Vi andra åkte till skogen och letade kantareller men hittade bara en massa bär.

Jag har känt mig trött hela dagen och det har varit skönt med en dag utan måsten. När vi kom hem svängde jag ihop en sockerkaka på allmän begäran och sedan var vi ute och spanade in hösten i solens sista strålar. Men det kommer fler av dem; väderprognosen lovar många ljuvliga höstdagar här i Hälsingland.

Just nu sitter några av oss i soffan medan det stökas fram en middag i köket; ugnsrostade grönsaker ska det bli. Och efter det en blåbärspaj på dagens skörd. En ljuvlig dag, sådana som man borde unna sig riktigt många av!

Läs om några fler ljuvliga dagar i Hälsingland:

> Tjusningen med att jobba flexibelt – en alldeles särskilt ljuvlig dag i juni

> The magic hour – det galnaste och finaste ljuset som gör världen lite ljuvligare (fototips!)

> Ljuvlig försommargrönska – jämför färgerna i dessa bilder med de nedan!)