Några nya poddar har flyttat in i min podcastapp. Säker stil, av Emilia de Poret och Ebba von Sydow är en av dem och jag kan tycka att de är ganska underhållande. Men det slår mig att ”säker stil” beror just på; och för att ha just en säker stil så måste man anpassa den beroende på var man är. Säker stil i Stockholm är inte detsamma som säker stil i Åre – om man vill se ”rätt” ut, vilket jag gissar är hela grejen med just en säker stil.

Modeeliten är rätt snabb på att konstatera att man inte kan vara stilsäker i fjällen. Ett felaktigt konstaterande om du frågar mig. Det som är rätt i Stockholm kan vara helt ute på en skidort – och det finns alltid en ”säker stil” i absolut alla sammanhang (huruvida man tycker en säker stil är viktigt eller inte är en annan diskussion). Till exempel:

> Klänningar och högklackat hör till stan och visar på vem som är en local… och inte.

> Undvik halsduk när du åker skidor; halsdukar är inte moderiktiga i backen – och kan fastna när du åker lift.

> Klä inte upp dig till after skin. Underställ under ditt skidställ är helt rätt klädsel i baren.

> Det enda rätta att ha på huvudet i skidbacken är en hjälm. Mössan är för alla andra aktiviteter i byn.

Dessutom bör du se över detaljer så som att inte stoppa ner skidbyxorna i dina pjäxor, undvika glipa mellan hjälm och goggles och att bära dina skidor på rätt sätt. Dessutom finns det en hel del stilsäkra hjälm- och mössfrisyrer…

Det finns olika ”rätt stil” för olika sporter oavsett om det handlar om cykel eller längd. Många fnissar åt cyklister (till exempel för några avsnitt sedan i Fredagspodden); men skrattar bäst som skrattar sist. I ett gäng med cyklister är din stil säker om du har cykeltights med padding och jersey med dragkedja.

Vad som är säker stil beror på både kultur och situation; så var noga med vem du lyssnar på när du tar klädråd från andra. En regel som kan appliceras generellt på råd över huvudtaget.

Ni är några som önskat tips på hur man kommer ut och tränar trots mörker. Det finns en hel del aspekter i den här frågan; motivation och synlighet är två av dem – rädsla en annan. Jag tänkte fokusera på de första två.

Jag kör både mycket bil och är ute mycket i mörker, dels i stan men också i helmörker där det passerar en och annan bil. Det är både knasigt och livsfarligt hur dåligt gångtrafikanter syns; särskilt i stadsmiljö där man kanske tror att man syns för att det finns gatubelysning. Dessutom är det knasigt hur man utrustar sig med reflexväst och grejer när man springer, men inte tänker på det alls när man ska gå 500 meter till affären eller en vän. För bilisten spelar det ingen roll om du är ute i 50 meter eller 50 kilometer; du är där du är just där och då och det är just där och då som du avgör om du syns eller inte. Ha alltid reflex på dig med andra ord!

Med reflex kan du upptäckas på 140 meters håll. Utan reflex syns du inte förrän en bil är 20-30 meter från dig.

Det finns generella tips för hur man ska använda reflex; framförallt ska den sitta rätt så långt ner. Reflex på huvudet är bra men reflexer i knähöjd eller på armar och ben är bättre. Se till att ha reflexer på alla sidor för 360 graders synlighet. Kom ihåg att din hund också bör ha reflex eller blinkande lampa! Min hund har ett reflextäcke som vi använder så fort det blir mörkt; även kopplet är gjort i reflexmaterial.

Reflexer har en begränsad livslängd och syns sämre med ålder eller om de repas; byt ut dem inför varje år.

Förutom reflexer brukar jag också ha pannlampa på mig när jag springer på ställen där det inte är gångväg eller trottoar; dels syns jag bättre – dels ser jag själv.

Och så var det själva motivationen då. Här kan det säkert finnas en mängd tips och infallsvinklar lite beroende på hur man känner inför just mörker. Jag kan bara skriva utifrån mina erfarenheter, så får du ta till dig de tips du tilltalas av mest.

> Jag springer mestadels korta rundor i mörker. Nu är inte rätta tillfället för stigletarpass till exempel. Jag brukar hålla mig till max 60 minuters löpning i vintermörkret. Kortare pass gör det också mentalt enklare att komma ut på; en halvtimmes löpning är inte alls särskilt länge. Jämför det med något annat du brukar göra; laga korv stroganoff till exempel, eller kolla på ett avsnitt av Girls.

> Spring eller träna med en vän om du tycker att mörkret är läskigt.

> Välj pass du kan förlägga i närheten till huset där du bor; till exempel trappintervaller, backintervaller eller andra former av intervaller. Eller cirkelträning av olika slag.

> Mörker kan bjuda in till härliga upplevelser; har du någon reflexbana i din närhet? Googla och utforska – men se till att ha en riktigt bra pannlampa.

> Njut av mörkret; av folktomma gator och av bubblan din pannlampa bjuder in till. Jag tycker att mörkerlöpning är härligt och meditativt – det finns inget utanför som stör mig.

> Apropå pannlampa; skaffa en riktigt bra. Det är enorm skillnad på olika typer av pannlampor!

> Mörkerlöpning innebär nästan alltid vinterlöpning. Läs mina tips om kläder för vinterlöpning.

> Inspireras av andra och inse att det inte finns några gränser. Det går att träna ute trots att klockan är 16 och det är mörkt. Den här kvällen var till exempel magisk!

Det nya året har ringt in och jag har länge tänkt på hur jag vill att mitt 2016 ska bli. Jag har haft lite svårt att formulera dem. Jag vet precis hur jag vill spendera kommande år men ändå är det svårt att få ner i ord. Allt jag vill med det nya året är inte klart bara för att det är den 1 januari, men några funderingar har ändå klarnat.

När jag åkte längd i Edsådalen, precis i det stadiet där det gick från riktigt uselt till riktigt bra så tänkte jag för mig själv att 2016 ska bli året då jag utmanar mig, lär mig och utvecklas.

Men vad menar jag med det? Och orkar jag verkligen? Att utmana sig själv, lära och utvecklas är faktiskt väldigt jobbigt. Det kräver mod och ansträngning.

Ett år behöver inte innehålla konkreta målsättningar, det kan också innehålla ledord. Just utmaning och utveckling ska nog få bli mina och ska gälla i stort och smått.

Jag tänker att utmaning och utveckling kan stå för mycket olika saker; att springa långt eller ta mer plats i olika sammanhang oavsett om det är i jobbet eller privat. Att våga göra allt det där man tycker är lite obekvämt till exempel. Eller att slå till på saker man tvekar inför.

Så när den jobbiga känslan kommer ska jag tänka på mitt ledord och begrunda huruvida det som står framför mig möjligtvis är ett tillfälle för utmaning.

För mig är varje månad lite av ett nytt projekt och jag ska vara ännu duktigare på att skriva upp saker jag verkligen vill göra; och sedan se till att göra dem. Alla månader har sin charm och jag vill verkligen utnyttja dagarna till max och leva fullt ut.

Ta bara januari till exempel; troligtvis årets längsta månad eftersom det känns som om den aldrig tar slut. Då vill jag prova nya restaurangen Arne’s här i Åre (gamla Ölbaren) och så vill jag skida eller gå upp till Vita Renen en torsdagskväll i månskenet. Och så vill jag åka längd med pannlampa i tomma skidspår under mörka kvällar. Om det inte blir fullt så sent så vill jag avsluta min skidtur med varm choklad i chokladbaren på Åre chokladfabrik strax före stängning.  Och när jag sprungit kalla rundor i motvind och minusgrader ska jag värma upp mig i bastun. När hungern river i magen ska jag laga massor med grön mat!

När det blir barmark ska jag bocka av ännu fler leder på min lista över Sveriges vackraste leder; den där listan är riktigt bra för den har snart hållt mig sysselsatt i två år!

Jag ska åka skidor, springa, cykla, rida och SUP:a. Och så ska jag styrketräna. Träningsmålet får bli 366 timmar. Jag är skeptisk till om jag kommer orka regga min träning hela året men att ha det som målsättning är en start.

Ja, det är så jag vill fylla mina dagar och min tid. Med att längta och göra och minnas; för att göra allt det härliga längre.

2016 blir också året då jag tar med träningen i allt jag gör; framförallt i mina resor. Ridresan till Island får bli lite av en symbol för det. Jag vill nämligen också cykla i England och paddla kajak i Bohuslän.

Dessutom ser det ut att bli några resor – inget är bekräftat men på listan över önskeresor under 2016 står Sydafrika, Boston, New York, Nice, Island, en repris till Chicago och om jag får som jag vill även en tur till Norge, en helg i London och cykling i England och gärna, gärna en höstresa till Bali. Just ja, jag vill ju till Palma också! Jag vill att alla resor ska innehålla träningsglädje och upplevelser på något sätt.

Jag har också några mål för mitt företag; förra året handlade om att komma upp i en viss budget och det här året får handla om att hålla den och öka ytterligare lite mer. Dessutom finns det några projekt jag så himla gärna vill göra men jag tänker vara tråkig och inte berätta om det eftersom det är lite för hemligt – och så är jag lite för rädd för att outa det högt.

Hej 2016. Jag tror att det kommer bli ett bra år. Det kommer bli så pass bra som jag väljer att göra det!

Har du också målsättningar och nyårslöften? Berätta hur du tänker dig ditt 2016? Länka gärna till ditt blogginlägg om du har skrivit om det!

PS. Förra året gjorde jag en resumé med mitt år i selfies. Alltså HUR orkade jag med det?

För den som är nyfiken på vad alla andra säger om det nya året så är här en trendspaning med fokus på hälsa inför 2016: hälsotrenderna som spås bli stora under kommande år!

Årets bild från 2015: jag och Hazel vid bryggan i Hälsingland en eftermiddag i juni: