Årets sista dag och den här kalenderns sista lucka. Den handlar om nästa år – såklart. Och som jag längtar! Eftersom 2010 inte går till världshistorien som ett särskilt kul år lägger jag allt krut på 2011 istället. Nytt jobb, nya utmaningar och nya möjligheter.

2011 inleds med några veckor egentid. Dagar då jag ska samla ihop mig själv – vara lite i Halmstad och åka lite mer skidor till exempel. Och träna såklart! Det är en enorm lyx att få ägna all sin tid åt sig själv och det ska jag sysselsätta mig med till i början av februari. När jag återvänder till Sverige om några dagar har jag bara dryga veckan kvar på mitt nuvarande jobb.

2010 ville jag ”back to basics”. 2011 vill jag bli atletisk. ”Stark inifrån och ut” var nog ord jag använde redan förra året men jag håller fast vid dem även i år. Tio tusenkronorsfrågan är hur man blir det?

Ju mer man tränar desto smartare måste man träna – det är lärdomen från 2010 som jag tar med mig in i framtiden. Man måste även vila smart, äta smart och sova smart.

Jag har inte gjort en detaljerad plan för 2011. De 5-6 första veckorna ska jag lägga lika mycket krut på yoga, löpning, styrketräning och träning med lägre intensitet. Det kommer bli en del skidåkning också. Jag ska hitta ett – eller fler – gym i Stockholm att träna på och framåt vårkanten efter Karibienresan kanske jag börjar träna med PT igen.

Så mycket mer om 2011 finns inte att säga. Men det finns mycket att göra. Jag tänker ägna mig åt sådant som är roligt och skita i sådant som är tråkigt eller okonstruktivt. Ett strålande nytt år önskar jag er alla!

Jag sammanfattar 2010 som ett skitår. Nästa år ska bli så mycket bättre.

Året började rätt okej. Fortsatte min träning med en ny PT men kom liksom inte in i flowet igen. Nåt fattades och jag hittade aldrig pusselbiten. Boston Marathon sket sig på grund av ett åskmoln men vi hade det fantastiskt i NYC när vi väl kom dit. Jag träffade på min favoritsko och det var kul. Typ bäst i år på träningsfronten.

För sedan började det på riktigt. Jag började få ont i hälsenan när jag körde bil. Och jag körde rätt mycket bil. Ontet från bilkörningen började ge sig till känna när jag hade vissa skor på mig. Och under hösten var det kört. Pågående stötvågsbehandling hindrade mig från att träna sådant där man springer eller hoppar under hur många veckor som helst. Jag vet fortfarande inte vad som gjorde det. Om det nu var bilkörningen så är det sjukt ironiskt.

När hälsenan började ge med sig så började nästa långkörare. Jag lyfte fel och det högg till i ryggen. Hade mardrömstankar om diskbråck men efter mycket om och men visade det sig vara slutkörda höftböjare. Träffade världens bästa kiropraktor och efter 3 behandlingar var kroppen som ny! Tränade yoga under tiden och blev kär i träningsformen. Men vi har ett mycket passionerat förhållande!

Utanför träningen så har jag haft problem med ögonskador. Jobbade lite för hårt på ett projekt i april och var alldeles röd i ena ögat ända fram till sommaren. Under hösten kom det tillbaka. Jag skaffade glasögon att ha på mig framför datorn men tog för säkerhets skull gräddfilen till Sophiahemmet och kollade upp att allt var som det skulle. För 900 spänn fick jag veta att mina ögon mådde finemang. Ögonrött kan komma och gå. Synd att man ser förjäklig ut under tiden.

Det där var ungefär mitt år. Fast det har funnits många ljusglimtar också såklart. Jag har rest runt till lite olika platser, jag har älskat det jag gjort, jag har utmanat mig själv och jag har sagt upp mig från jobbet. Jag inväntar 2011 med spänning!

När mitt liv rinner ut vill jag försvinna utan att ångra det jag aldrig gjorde. Min ambition är kunna göra det jag vill. Att göra det jag gör till min bästa förmåga. Och att sträva efter mer kunskap och mer utveckling så att jag kan göra det jag gör lite bättre. Och ha lite roligare på köpet.

I vår ska jag plugga lite samtidigt som jag jobbar. Digital bildbehandling och retorisk analys står på schemat. Nätbaserad distans passar mig fint!

Träningsmässigt är min ambition snarare ett förhållningssätt: djärv och orädd. Djärv är jag, men orädd? Nja. Vissa saker är jag livrädd inför, men jag gör dem ändå. Andra saker är jag livrädd för och liksom går förbi. Crossfit och NMT till exempel. Verkar sjukt läskigt!