Lucka 29: mina ambitioner

När mitt liv rinner ut vill jag försvinna utan att ångra det jag aldrig gjorde. Min ambition är kunna göra det jag vill. Att göra det jag gör till min bästa förmåga. Och att sträva efter mer kunskap och mer utveckling så att jag kan göra det jag gör lite bättre. Och ha lite roligare på köpet.

I vår ska jag plugga lite samtidigt som jag jobbar. Digital bildbehandling och retorisk analys står på schemat. Nätbaserad distans passar mig fint!

Träningsmässigt är min ambition snarare ett förhållningssätt: djärv och orädd. Djärv är jag, men orädd? Nja. Vissa saker är jag livrädd inför, men jag gör dem ändå. Andra saker är jag livrädd för och liksom går förbi. Crossfit och NMT till exempel. Verkar sjukt läskigt!

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
6kommentarer
  • Du skall få ”crossfitta” med oss på Fighter Centre så fort bebisen är ute…Kommer bli såååå kul!!! Var rädd om benen så länge…!!
    Kram

    Sofia 2010-12-30 11:07:07 http://dagsfortraning.shapemeup.se
    Svara
  • Jag har också jätterespekt för både Crossfit och framför allt NMT (trots att jag är ”gammal militär”). Läääskigt!

    Ska vi kasta oss ut och prova? 😉

    Lina 2010-12-30 10:38:30 http://www.linaleverlivet.nu
    Svara
  • Håller med Ulrika. Nu måste du följa med! Herregud Sara om JAG kan så kan du! Vi står absolut inte på huvudet:) komsi komsi!

    Erika 2010-12-29 23:27:56
    Svara
  • Anni: intressant erfarenhet. men du gick tillbaka trots rädslan! strongt!

    Ulrika: står ni också på huvudet? 😉

    Sara 2010-12-29 22:01:36
    Svara
  • Nej nu är det faktiskt dags att du hänger med på crossfit. 🙂 Du har överdriven respekt för träningsformen. Det är skoj, prestigelöst och utmanande.

    Ulrika 2010-12-29 21:59:06 http://traningseffekt.blogspot.com
    Svara
  • Intressant om att vara djärv och orädd i träningen, som träffar väldigt rätt för mig just nu. Jag var på ett crossfit-pass i förrgår då vi skulle stå på huvudet, det tyckte jag var så läskigt att jag nästan ville börja gråta. Stod inte på huvudet och gjorde bara några halvhjärtade försök till en start. Igår kom instruktören fram till mig och föreslog ett nyårslöfte: lära mig stå på huvudet, så klart. Den instinktiva reaktionen var att bara strunta i det, gå förbi det som du säger… men det finns helt klart en mycket bra poäng i att utmana sig själv på det sättet. Det kan ju inte vara så läskigt som jag tror? 🙂

    Anni 2010-12-29 21:11:31
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!