Julkalender 2010

Lucka 2: min första träningskärlek

Varje dag fram till jul, och några dagar till, öppnar jag en lucka som berättar lite mer vem personen bakom den här bloggen än. Idag minns jag tillbaka på min första träningskärlek. Jag träffade den i skolans stora gympasal och delade den med både yngre och äldre där den gemensamma nämnaren var tjocka gympabrallor och sladdriga t-shirtar. Friskis & Svettis.

Jag vet, Friskis & Svettis kan vara snyggt och coolt också men ute i Saltsjöbaden så var det inga flådiga träningsmänniskor som Friskistränade. De flådiga huserade någon annanstans, typ på privata pilatesstudios eller så. Själv stod man på alla fyra och gjorde kissande hunden på ett grusigt gympasalsgolv som var grönt med en massa färgglada streck för alla möjliga och omöjliga sporter. När det inte var Friskis & Svettistimme pinade jag mig igenom skolgympan på samma golv. Eller, basket och andra bollsporter var rätt kul på skolgympan (med undantag för innebandy – det var skittrist eftersom jag var skitkass) men inget annat. Det var ju bollsporterna jag var bra på.

Jag gick på alla sorters Friskispass. Förmodligen alla som hölls under veckan. Det var inte så många, typ 3 eller 4. Jag minns ”boys boys boys”-låten som jag gillade och alla andra i samma stil. I mitten stod ledaren i rödrandiga polkatights, vitt linne och en röd bandana och gjorde rörelser mot oss andra som stod i en ring runtomkring. Det jobbigaste var alltid att springa runt i salen. Det gjorde vi på intensivpassen. Att hoppa och skutta var enkelt.

Det var genom Friskis & Svettis jag började med träningen. Så jag har dem att tacka för mycket. De gör Sverige en ordentlig tjänst genom att erbjuda träning på de ställen där människorna finns. De gör träning enkelt och roligt och tillgängligt. Fantastiskt Friskis!

Lucka 1: jag som idrottsstjärna

Varje dag fram till jul, och några dagar till, öppnar jag en lucka som berättar lite mer vem personen bakom den här bloggen än. Om jag var en idrottsstjärna – vem skulle jag vara då?

Det hade varit himla enkelt att säga Anja Pärson. Hon är den grymmaste idrottsstjärnan jag vet och med otroligt stor integritet. Så stor integritet att jag inte tror att vi riktigt fattar hur sjukt bra hon är. Men om jag hade varit en idrottsstjärna så hade jag inte varit Anja. Jag har inte den där tävlingsinstinkten. Jag hade nog snarare varit Maria P-H. Jag hade haft otaliga topp 10-placeringar och jag hade precis vunnit min allra första världscupseger. Det hade jag gjort genom att göra precis tvärtom mot för vad jag brukar göra och släppa på mitt kontrollbehov lite. Jag hade sagt till mig själv att hur kul är det att vara supersjukt nervös inför varje tävling och så hade jag åkt för att det var roligt. Sedan hade jag åkt både grymt snyggt och grymt bra och så skulle jag ha vunnit min första världscuptävling i en slalombacke i Aspen.

Precis sådär gick det till för Maria. Hon som åker så snyggt men aldrig riktigt fått till det bra nog för att stå överst på pallen. Förrän nu.

Fotograf: Joel Marklund

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!