Bakom lucka 8 finns min önskelista. På den står världsfred, mat till alla hungriga och kärlek till alla mina medmänniskor såklart.

Jag har inte särskilt många saker på min önskelista. När man blir vuxen och tjänar sina egna pengar så hinner man liksom inte önska sig något. Det jag vill ha köper jag – oavsett om det är maj eller december. Det enda jag inte köpt, men som jag just nu vill ha, är en blixt till min kamera. Men den är lite för dyr för att önska sig.

Ett annat skäl till varför jag inte önskar mig något är för att vi inte ger varandra julklappar längre. Det började med att vi gav varandra varsin bok. Vi hade boktema på alla julklappar. Året efter hade vi ett lotteri några veckor före jul – man drog en lapp och det namn som stod på den skulle man köpa julklapp till. Vem som köpt till vem avslöjades på julafton.

Ett skäl till varför julklapparna fått mindre betydelse är att vi spenderat de flesta julaftnar med att åka skidor. Och umgås. Det har varit ett annat fokus än det traditionella. Eftersom mina föräldrar tillhör den sorten som jobbar rätt intensivt har julen varit en rätt så lugn högtid. Vi åker inte runt till folk och släktingar. Vi bara är. Och det är nog det jag önskar allra mest. Att bara få vara.

Vad önskar du dig?

Ny dag – ny lucka. Vem är min bästa träningskompis? En träningsbloggare, såklart!

Den här träningsbloggaren gör det mesta i skymundan. När vi först sågs hade jag ingen aning om att den personen var sjukt snabb på halvmaran. Och ännu snabbare på maran. Jag visste inte att den personen hade åkt Vasaloppet 2 gånger eller cyklat Vättern. Men det har han. De senaste 2 åren har han bland annat sprungit 2 ultralopp också. Han vann båda.

Ja, det är såklart Grabben jag pratar om!

Trots att han är ett atletiskt fenomen på många sätt så är han en ödmjuk träningskompis. Han peppar istället för gnäller, stöttar istället för stjälper. Det finns nog bara en sak han inte skulle ställa upp på och det är simning. Men jag har å andra sidan inte några sådana planer…

Den mesta utmaningen vi har gjort tillsammans är när vi skulle åka Vasaloppsspåret på egen hand. Han är rätt bra på längd – visade det sig. Jag var rätt dålig. Längd med alpinutrustning är enklare. Då står jag i alla fall på fötterna. Vi stakar oss ofta hem från Ullådalen till Tegefjäll med slalomskidorna. Det är enklare än att ta bussen. Och lite roligare. Det är just de roliga sakerna vi fastnar för. Då man känner att man lever.

Grabben inser möjligheterna i allt. Även i mig. I hans ögon ligger det ingen värdering i vad man presterar – så länge man gör det bästa man kan utifrån sina egna förutsättningar.

Varje dag fram till jul, och några dagar till, öppnar jag en lucka som berättar lite mer vem personen bakom den här bloggen är. Ni vet ofta vad jag tycker – men kanske inte alltid vad jag gör. Dagens lucka går ut på att berätta vad jag har gjort idag. Det är nog vad jag undrar mest när jag läser folks nischade bloggar: vad gör människan bakom bloggen förutom allt det där roliga och perfekta som de skriver om?

Jag vaknar mycket senare än jag tänkt i morse. Minns inte ens att jag stängde av väckarklockan. När jag slår upp mina gröna är det ljust ute och klockan är way past yoga time. Ingen idé att bli arg tänker jag och tassar upp.

Det första jag gör när jag vaknar när jag jobbar hemifrån är att gå ut i köket och sätta på P1. Medan morgonsändningarna informerar mig om vad som hänt i världen, från läckor till hajar, öppnar jag datorn och kollar av mailskörden. Efter någon halvtimme kokar jag ett gäng ägg som jag skivar och lägger på 2 brödskivor. Dagens frukost!

Jag fortsätter att spendera förmiddagen vid köksbordet medan solen skiner genom smutsiga fönsterrutor. Efter ett lunchmöte på telefon slänger jag på mig träningskläderna och går ner till gymmet. Det tar bara 5 minuter att gå dit – perfekt för att hinna med ett lunchpass.

På vägen hem påminns jag av att kylen är toktömd så jag svänger förbi Hemköp, trängs med pensionärerna och köper en ostkaka. Allt snack om ostkaka i bloggarna har smittat av sig. När jag kommer hem tinar jag ett halvt paket blåbär samtidigt som jag uppdaterar mig om vad som hänt i mailskörden. Multitasking på högsta nivå. Fortfarande med P1 i bakgrunden. Sedan äter jag ostkaka och blåbär och dricker julmust till.

Framåt eftermiddagen tar jag en paus i jobbandet och packar ner ett gäng skidjackor och skidbyxor i en alltför liten väska. Att packa går på 5 minuter. Jag gör det hela tiden så jag vet vad jag behöver. Jag chansar och trycker ner kameran och ett extra objektiv i väskan och hoppas på att kläderna ska funka som bra stötdämpning. Vi ska ut och flyga lite!

Under dagen paketerar Grabben hundratals svävande lyktor och när eftermiddagsmörkret lagt sig klämmer vi in oss alla – inklusive lyktorna – i vår lilla Mini Cab och ger oss iväg. Mot flygplatsen! Senare svänger Grabben förbi vårt postombud och postar lyktorna som ska till köpare runt om i landet.

På Ängelholm flygplats råder lugnet. Vi ärr ett tjugotal passagerar som ska ta eftermiddagsflyget till Stockholm. Vissa mer kända än andra. Hon skåningen från Let’s Dance till exempel. De flesta av oss är stammisar och är därför du med kabinpersonalen.

När vi lyft och kaptenen släckt symbolen för bältet tar jag fram datorn och tittar på ett avsnitt av Mad Men. Det räcker precis hela flygresan. Molnen ligger lågt och när vi flyger igenom dem är vi nästan nere på landningsbanan. Jag är nästan först ut från planet – allra först är hon från Let’s Dance – och jag går raka vägen genom terminalen och haffar en taxi.

Det tar en kvart att åka hem från Bromma och jag hoppar av i en snödriva på Östermalm. Jag möts av glada hundar och massor av skidkläder på min säng i det rum som är mitt. Det används tydligen som allmän avlastningsplats när jag inte är där. Jag får ett snabbt samtal med mamma och vi stämmer av vad som hänt sedan sist och hur kommande vecka ser ut.

Medan alla andra är upptagna med sitt och tydligen mycket jobbstressade fixar jag middagen. Pasta med laxsås. Tillsammans med ett glas vitt blir det en fin måndagsmiddag och vi pratar om vår kommande skidresa. Pappa kollar skidsystemen på nätet och vi beslutar oss återigen för att byta hotell – till det vi först valde. Jag har haft kontakt med hotellet och de berättade glatt om att de precis fått mycket snö. Vi längtar!

Jag och mamma går ut en sväng med hundarna. Vi rundar Tessinparken och hittar kaniner och leker med snöbollar. När vi kommer in dricker vi te ur stora koppar och tittar på mammas nya, fina Macbook Air. Men vi lyckas inte flytta över informationen från hennes gamla dator. Så vi blir lite frustrerade och tänker att det där gör vi en annan dag. För nu är klockan 23.31 och det är för sent för tekniska utmaningar. För sent för det mesta faktiskt. Så vi sover en stund istället. Imorgon är en ny dag. Helt olik den som just varit. Precis som jag vill ha det.