Varje dag fram till jul, och några dagar till, öppnar jag en lucka som berättar lite mer vem personen bakom den här bloggen än. Idag minns jag tillbaka på min första träningskärlek. Jag träffade den i skolans stora gympasal och delade den med både yngre och äldre där den gemensamma nämnaren var tjocka gympabrallor och sladdriga t-shirtar. Friskis & Svettis.
Jag vet, Friskis & Svettis kan vara snyggt och coolt också men ute i Saltsjöbaden så var det inga flådiga träningsmänniskor som Friskistränade. De flådiga huserade någon annanstans, typ på privata pilatesstudios eller så. Själv stod man på alla fyra och gjorde kissande hunden på ett grusigt gympasalsgolv som var grönt med en massa färgglada streck för alla möjliga och omöjliga sporter. När det inte var Friskis & Svettistimme pinade jag mig igenom skolgympan på samma golv. Eller, basket och andra bollsporter var rätt kul på skolgympan (med undantag för innebandy – det var skittrist eftersom jag var skitkass) men inget annat. Det var ju bollsporterna jag var bra på.
Jag gick på alla sorters Friskispass. Förmodligen alla som hölls under veckan. Det var inte så många, typ 3 eller 4. Jag minns ”boys boys boys”-låten som jag gillade och alla andra i samma stil. I mitten stod ledaren i rödrandiga polkatights, vitt linne och en röd bandana och gjorde rörelser mot oss andra som stod i en ring runtomkring. Det jobbigaste var alltid att springa runt i salen. Det gjorde vi på intensivpassen. Att hoppa och skutta var enkelt.
Det var genom Friskis & Svettis jag började med träningen. Så jag har dem att tacka för mycket. De gör Sverige en ordentlig tjänst genom att erbjuda träning på de ställen där människorna finns. De gör träning enkelt och roligt och tillgängligt. Fantastiskt Friskis!
Hej Sara!
Jag vet att du redan har fått den en gång, men jag valde dig ändå. Stort tack för en fin blogg! Du hittar en award från mig till dig på min blogg.
Ha en skön helg!
Äta: WHAT?
Pilla: nu avslöjade jag mig! 🙂
Prralin, Ulrika & Malin: härligt att höra liknande historier! Those were the days. 😉
Jag har också Friskis att tacka för min träningsresa:)
jag började också på Friskis – gick dit på söndagar tillsammans med min mamma. Och sen har jag fortsatt att gå dit själv också. Friskis har verkligen genomgått en stooor förändring – man har bibehållt den höga kvaliteten på ledarna.
Jag hängde också på Friskis på typ högstadiet (och kanske gymnasiet, i samma tråkiga gympasalar som den smått olidliga skolgympan huserade), självklart var det step up som stod på schemat – det var favoriten redan då. 😉
Chock! trodde aldrig du varit en Friskis människa!
Jag har aldrig tränat på Friskis, det känns som om jag har missat ett kulturarv inom träningsvärlden. ALLA har ju tränat på Friskis.
Karin: Friskis har en viktig plats att fylla!
Erika: Fast det var ju precis så. Det ser förmodligen annorlunda ut i citygymmen – men inte i skolgympasalarna. I alla fall inte 1998…
Fine: ja, FS var liksom rörelseglädje!
när min mamma började jobba på F&S i Hbg 03 så började jag besöka stället, and loved it 🙂
Även om det inte var min första träningskärlek så var det den jag var mest trogen mot =)
Näääj Sara inte skriva så om Friskis! Folk är redan skeptiska nog! Haha. Du räddar upp det i sista stund kan man säga med några mer lovande rader 🙂
Jag började också träna på Friskis, medeljympa i gymnasiet. Och jag är kvar än i dag men lämnade medeljympan för länge sen (skittråkigt). Det har hänt otroligt mycket genom åren och det är kul att ha varit med så lång del av resan!
Roligt! Friskis&Svettis var mitt första steg in på träning också! Ja alltså sån träning som inte innefattade att träna sin häst. Körde där i nåt år innan jag vågade mig in på det ”riktiga” gymmet.