Träningsglädje

Igår morse vaknade jag till en knallrosa himmel i Åre och passerade renar på Rödön en kvart före jag checkade in och flög ner till Stockholm för några dagars jobb i storstan. Jag var nere lagom till lunch och hann med att gå på lägenhetsvisning med min sambo som ju både bor och jobbar här för jämnan. Vi har rätt så nyss sålt vår tvåa på Kungsholmen och den 1 mars flyttar vi ut. Planen är att byta stadsdel, om vi hittar något annat bra att flytta in i.

Idag hann jag med några timmars coffice med Annie och Katta och sedan några möten – varav jag möttes av den här utsikten när jag var på språng mellan två av dem:

På Urban Deli tog jag en kaffe med Magnus som står bakom podcasten Husky; kanske stans just nu mesta coffice? Fullt av Macbooks och kaffekoppar. Här tänker jag sitta och jobba en stund nästa gång det blir dags!

Imorgon väntar fler möten, mer jobb och sedan lyfter jag mot Åre igen!

Jag har vårkänslor i hjärtat och spring i benen och funderar över alla härliga ställen att springa på. Det är lätt hänt att tänka sig utanför Sveriges gränser men det finns riktigt fina möjligheter här hemma också. Jag tycker att man ska ta tillvara på dem – när jag minns tillbaka på mina löparäventyr så är det alla de mil jag sprungit här hemma som finns längst fram i minnesbanken!

Som när vi firade midsommar på Österlen genom att springa en massa stig. Så. himla. härligt. Dessutom galet varmt.

Som när vi körde trail safari i Småland. Kanske det bästa sättet att upptäcka ett nytt ställe på. Bra kombo med fika på gårdsbutiker!

Som när vi skulle köra långt och stannade till för utflyktslöpning. Enkel grej som gör vilken road trip som helst kul!

Anna är en person som kammar hem högsta poäng i utflyktslöpning och en stor orsak till varför jag är så inspirerad just nu. I min värld handlar äventyrslöpning om fina stigar och sköna sängar. Eller i alla fall god mat om man gör det som en dagsgrej. Hit kan jag tänka mig att åka för härliga dagar och full pott utifrån mina krav:

Österlen i maj. När äppelblommorna slagit ut. Ni som läst min blogg jättelänge vet att jag varit här (för typ sju år sedan!) och sprungit just i maj. Det var fantastiskt och jag skulle gärna göra det igen!

Mölle när som helst. Här finns dramatisk terräng och salta havsvindar. Trots att jag varit här förut känner jag inte att jag har sprungit klart.

Bohuslän när det är som gråast. När havet antar samma färg som himlen. När den enda färgfläcken är de röda sjöbodarna. Då vill jag springa stenig trail i Bohuslän. Och det är typ nu. Och i november.

Fjällen i slutet av september. Men det gäller att vara snabb i både tanke och handling. Ena veckan ser det ut såhär – andra veckan har en storm rivit förbi och guldet har blåst bort. Jag suktar efter Padjelanta som Kari skrivit om eller utgå från Saltoloukta och göra flera dagsturer efter att ha hört om det från Amanda Mannervik som jag träffade för några helger sedan.

Hemma alltid. Oavsett var du bor så finns det med stor rimlighet oupptäckta löpställen i närheten. Bor du i Stockholm; spring längs Sörmlandsleden eller Blå leden till exempel. Bor du någon annanstans så fick mer att upptäcka. Det kan låta enkelt att alltid ha fina stiga nära till hands i fjällen men Sverige är fullt av dem!

Fin stig längs Indalsälven!

Höga kusten! Här sprang jag i somras!

Vinterstig utan snö – min ”hemmaled”: Flottarleden i Hälsingland!

Åre har bjudit på gråväder ända sedan bloggarna åkte härifrån i någon form av protest mot att vi var tvungen att avsluta det som var så roligt. Jag och Katrin hade planer på en tur till Suljätten på skidor idag men vi valde att stanna halvvägs, vid Lillvallen, och gick dit till fots istället. Suljätten är ett av mina absolut bästa vandringsleder på sommaren – som dessutom är fin att springa – men jag har ännu inte kommit dit vintertid trots två försök. Såhär vacker är utsikten från toppen!

Suljätten är en bergstopp på 845 meter över havet och höjer sig i en annorlunda form ovan trädtopparna. Du hittar hit genom att köra mot Kall och förbi Konäs på väg 336. Sveriges vackraste baksida brukar man säga om de här bygderna eftersom man ser baksidan av Åreskutan. Här är fantastiskt fint att cykla landsväg på sommaren – och du kan också rida Haflinger i Krok.

Jag och Katrin parkerade längs vägen vid skylten som visar upp mot Suljätten och Lillvallen. Vi gick i snö med spår från älg och annat småvilt och efter en kilometer eller två kom vi till Lillvallen som är en gammal fäbodvall.

Vi hade med ved i ryggsäckarna och gjorde upp en eld som tog sig fint även om den var svårflirtad. Kommer ni ihåg när jag skrev detta inlägg om eld? Jag har fått så mycket mer eld i mitt liv så ni anar inte – intentioner är bra grejer alltså!

Katrin är den mest fenomenala utomhuskocken jag känner till. Som den här gången i sensomras när vi åt wraps på Åreskutan! Hon bjuder alltid på spännande smaker och idag stekte hon på halloumi från Skärvången på sitt Trangiakök – och kokade couscous och svängde ihop en god sås med salami och grönsaker. Avslutningsvis drack vi varm choklad medan mörkret sänkte sig över oss.