Träningsglädje

Idag körde jag ett pass inomhus på SATS Åre på lunchen. Kommer ni ihåg när jag tillbringade massor av tid på gymmet för flera år sedan? När jag körde dubbla cykelpass på SATS Hötorget och var stammis på mina favoritpass på olika gym? Det känns som en annan tidsålder, men det har ju hänt.

Jag kommer ihåg när SATS Zenit invigdes mitt i Stockholm – vilken hype det var då! Jag och en kompis sprang marathon på löpband på det gymmet, och veckan efteråt satte personalen upp en lapp där de uppmanade andra medlemmar att göra samma sak.

Eller den gången då jag invigde SATS Västerås.

Eller alla de gånger jag tränat med PT på SATS. Under ett halvår körde jag med PT två gånger i veckan. Jag har tränat med ett gäng olika tränare och skrev en gång om vad jag gillade – och inte gillade, med det.

Eller när SATS Spårvagnshallarna öppnade och det blev stans snyggaste gym.

Mitt lunchpass idag var första gången som jag tränade på SATS i Åre; gymmet är stort och luftigt. Jag körde lite på roddmaskinen först, och sedan tog jag tag i styrketräningen. Det är ju faktiskt riktigt kul. Så pass kul att jag tänker gå inomhus snart igen för att träna.

Men, jag tar gärna lite inspo på bra upplägg som du vill tipsa mig om. Länka gärna till ett pass om du bloggat om det – eller skriv i kommentarsfältet smarta kombos på övningar eller vad du gillar allra bäst att köra just nu! Jag är pepp!

…var mina löpintervaller igår. Men skönast i kroppen var känslan efteråt!

Vädret igår var inte alls lika bländande och vårliknande som i lördags men jag tycker om när det inte är perfekt. Snön och frosten hade lagt sig som ett skal runt träd och grenar och världen var gnistrande även utan solsken.

Det finns två utmaningar med vinterlöpning i fjällen:

1. Att ha tillräckligt med batteri i pannlampan

2. Att veta om de små vägarna är plogade eller inte

Ibland kan jag ligga på huvudkudden och vara en hårsmån från att ha somnat men så utbrister en tanke i huvudet pannlampan!! Och så måste jag kliva upp och leta rätt på sladdar och så. Min pannlampa har ett starkt och brett ljus – men det betyder också kort batteritid.

Oplogade vägar är också en utmaning; det blir så väldigt jobbigt att springa i djup snö. Några dagar efter ordentliga snöfall går det som små stigar lite här och var; gemensamma ansträngningar för att trampa ner en framkomlig väg. Snart nog kan man springa i skoterspår; men det kräver helst lite skare så att man inte trampar igenom.

Ja, det är väl ungefär så som livet som löpare i fjället ter sig om vintern. Förmodligen dagens värsta!

Jag har på mig jacka, mössa och handskar från Daily Sports som jag fått i ett pressutskick. Jag gillar verkligen mössan – och jackan har reflekterande material på hela framsidan!

En dag i september när vi hade sådant där overkligt kvällsljus sprang jag fram och tillbaks på myren i Ullådalen. Det chippade av vätan under fötterna, och en bit därifrån låg Emma Rodling i myrmarken och fotade. Några veckor innan hade jag träffat Elisabet Aagård för en intervju. Det hela blev ett av de finaste personporträtten som skrivits om mig, och finns i det senaste numret av Utemagasinet (nummer 11/2016) som finns att köpa nu.

Jag minns så väl att det där trädet som jag springer bredvid verkligen såg ut att stå i guldbrand, men när jag var där bara några dagar senare fanns inte ett enda löv kvar på grenarna.

Här skrev jag lite om dagen – men filmen är från en helt annan typ av dag. Magisk den med, med moln och allt det gråa. Har jag sagt att jag älskar väder?

Utemagasinet är för övrigt en tidning som jag tror har framtiden för sig med hela den outdoortrend som är nu – och med vad jag tror kommer bli lite nya planer på innehåll och inriktning.

I augusti fick jag ett stort uppslag i Hälsa & Fitness som jag också tyckte var väldigt fint skrivet. Med alla de övriga artiklar jag varit med år kan jag konstatera att det varit ett riktigt medieår!