Träningsglädje

Jag lyssnade på Framgångspodden igår kväll eftersom jag såg att Lovisa Sandström var med. Jag gillar Lovisa och tycker att hon gjort en häftig resa med sitt företagande och sitt eget varumärke och det är kul att lyssna på henne i andra sammanhang än träning.

Men jag insåg att jag fastnade mer vid frågan; vad är framgång? Jag har bloggat om det förut, senast i maj i år då jag skrev ett inlägg som handlade om framgång och hur jag mäter och sätter min strategi för framgång.

I en intervju jag gjorde häromdagen så påpekade journalisten att jag var så kalkylerande och då reflekterade jag inte så mycket över det men när jag funderat några varv på det så inser jag att jag är extremt planerande och strategisk. För mig är det så självklart att jag inte ens tänker på det. När jag nalyserar – och berömmer – andras framgång så identifierar jag alltid att där finns en plan.

Lovisa har som ett av sina mål att bli ekonomisk oberoende och jag hör rätt ofta det målet – men jag går själv inte igång på det. Mitt mål är att alltid utvecklas. Det låter sjukt präktigt men jag får nog inse att jag är en rätt präktig person då.

Pengar är både viktigt och oviktigt. Viktigt upp till den gräns då jag känner mig fri från att tänka på pengar – därefter blir det rätt oviktigt. Och som de sa i podden: mer lön är inte bäst. Enligt amerikanska forskare är den lyckooptimala månadslönen 54 000 kronor. Efter det blir vi inte lyckligare för varje extra intjänad krona.

Jag har budgetmål kopplade till mitt företagande; tre olika målsättningar för min omsättning. Jag har noga koll på hur jag når mina mål men kan bli bättre på att förvalta mina pengar bättre. För rent krasst; jag jobbar sjukt mycket (och utvecklas i och för sig sjukt mycket tack vare det) men är inte lika intresserad av att göra vettiga saker av pengarna. Som att förvalta och investera dem för att de ska växa. Eftersom jag är uppväxt på 90-talet med tydliga syndrom från det läge som rådde då är det som att jag har en hetsare med piska som sitter på min axel och säger att jag alltid måste dra in mer pengar.

När jag kommer på en idé, utvecklar en idé eller tillfrågas om en idé så har jag alltid affären i fokus. Jag lägger tid och kraft på idéer där det kommer in pengar, annars inte. Jag tycker inte att det är fult att tjäna pengar. Snarare blir jag alltid förvånad när jag märker av den attityden. Jag fattar ärligt talat inte grejen. Varför skulle det vara dåligt? Det är ju bara när vi tjänar pengar som vi kan spendera dem på bra saker – som att hjälpa andra till exempel.

Lovisa berättade om hur hon tänker när hon engagerar sig i nya uppdrag. För några år sedan var uppdraget tvunget att uppfylla något av dessa kriterier: 1) roligt 2) inkomstbringande 3) bra marknadsföring. Idag, när hon utvecklat sitt företagande så måste uppdraget uppfylla två krav.

Jag håller med om Lovisas modell, fast jag har mest ställt frågan: vad är det här uppdraget värt? Oftast har det i slutändan handlat om ungefär samma saker som i Lovisas modell; att det ger pengar, är kul (vilket jag anser gå hand i hand med utvecklande) eller bra PR.

Det fascinerar mig att vi har olika drivkrafter och dels tycker att framgång är olika viktigt och dels att vi definierar framgång på olika sätt. Att vilja vara ekonomisk oberoende är ett mål som jag hör ganska många, framförallt yngre personer, uttrycka och jag undrar varifrån den önskan kommer? Det är ett relativt begrepp och i teorin kan vi vara ekonomiskt oberoende vid en månadslön på 25 000 kronor.

För egen del skulle jag bli alltför uttråkad om jag var ekonomiskt oberoende för att inte jobba. Och om jag ändå jobbade så skulle inte ett ekonomiskt oberoende vara särskilt relevant.

Jag är ingen storkonsument av prylar. Men jag har det senaste året köpt två saker som en belöning för att jag jobbar så mycket som jag gör. Två saker som jag värdesätter varje gång jag använder dem och som ger mig en känsla av att det jag gör är bra och att jag vill fortsätta göra bra saker.

Jag köpte en BMW i november och jag köpte en Hermès scarves i maj (här har jag den på mig). Men det som inte går att köpas efter hårt jobb är utvecklingskurvan som pågår – förutsatt att man sysselsätter sig med rätt saker förstås.

Men om vi ska återgå till frågan: vad är framgång? Svaret beror på våra drivkrafter och vad vi känner tillfredsställelse från. Människor med mycket pengar imponerar inte på mig, däremot kan smart affärsmannaskap göra det. Men det jag imponeras mest av är när människor gör vad de drömmer om att göra; oavsett om det handlar om att flytta till en stuga i skogen eller plugga länge, jobba hårt och göra karriär – om det är den ärliga drömmen. Att bli bäst på att leva efter en norm, just för att det är en norm, kan omöjligt vara definitionen av framgång.

Tips: fler som pratat om just pengar och ekonomi är podduon Josefin & Vanja.

Balsamicorostade jordgubbar – jag slår vad om att du inte provat det men att du blir lite nyfiken. Hur smakar det? Kan det verkligen bli gott? Kanske är det två av frågorna som dyker upp i ditt huvud och jag kan intyga att det blir alldeles fantastiskt. Receptet kommer från Made by Mary som precis gett ut kokboken Made by Marys gröna frukost.

Det är Maria Bååth som står bakom bloggen Made by Mary och vars kokbok jag förhandsbeställde för länge sedan. Det är för övrigt samma Maria som satt i den panel som jag ledde under bloggbranschkonferensen BB Con i maj.

För en tid sedan landade Made by Marys gröna frukost i min brevlåda och när jag bläddrade genom kokboken – som handlar om frukostar – så fastnade jag genast vid receptet på jordgubbar som lät väldigt spännande.

Jordgubbar, några matskedar kokossocker och en skvätt balsamvinäger. Det är allt som behövs. Plus en ugn då – för de ska rostas i cirka 30 minuter så att balsamicon bubblar och tjocknar och jordgubbarna vätskas ur.

Jag rostade jordgubbarna igår kväll och åt till min chiapudding imorse. Så sjukt gott blev det! Smaken är mustig, krämig och härlig. Sött men ändå lite mörkt. Ett jättetips med andra ord; både detta recept och Marias kokbok!

Apropå frukost och kokböcker så vill jag tipsa om detta goda recept på bröd som blir klart på ca 3 minuter! Det kommer från min bloggkollega Anja Forsnors kokbok som du hittar här!

Morgonens frukostskål är för övrigt champagneglas från Karl Lagerfeld för Orrefors som jag köpte i Kosta förra sommaren. Det dröjde ett helt år innan de fick göra premiär!

Det är på pricken två månader sedan jag var i Nice en vecka. Eller, mer korrekt ska jag säga att vi var ungefär i Nice och den allra största delen spenderade vi inte alls i Nice. Jag ska berätta varför!

Vi åkte till Nice i början av maj eftersom jag ville ha sommarkänsla under en tid då man tycker att våren varit evighetslång hemma i Sverige och man spricker av allt tålamod man måste uppbringa i väntan på ljumma kvällar och fullkomlig grönska.

Nice är därför en väldigt bra idé i maj. (Det är för övrigt också New York!)

Vi hyrde en villa via Airbnb som låg uppe i bergen och så hyrde vi en bil så att vi kunde åka runt bäst vi ville. Och som vi åkte runt!

Redan första kvällen hade vi gjort en hel del mil i bilen och den omedelbara känslan var att Nice inte skulle bli höjdpunkten på den här resan. Den känslan väckte sig allt starkare under veckan. Nice har en gigantisk strandpromenad och Nice har Hotel Negresco. Men jag tyckte inte att Nice var särskilt vackert eller särskilt mysigt. Staden kändes både sliten och tråkig.

Om jag skulle åka tillbaka till just Nice igen så skulle det vara för en helg under våren där jag checkade in på Hotel Negresco och knappt rörde mig därifrån annat än till stranden tvärs över gatan. Jag skulle gå från hotellfrukosten till en kaffe eller ett glas rosé på ett strandcafé och sedan tillbaka till terassen på Negresco igen. Förmodligen skulle jag springa på strandpromenaden också.

Frukosten på Hotel Negresco var fantastisk. Vi var också där en annan gång och satt i deras bar och drack rosé (som vi gillade så mycket att vi åkte till vingården och köpte med oss flera flaskor). Det är ett galet hotell som förvånar var man än går. Äter man frukost inomhus så är det att sitta mitt i en karusell.

Men – jag vill gärna åka tillbaka till andra ställen på franska rivieran. Gamla Antibes var fantastiskt mysigt med sina små restauranger, serveringar, lyxhamn med små och gigantiska båtar och smala gränder och pittoreska kvarter. Marknaden med mat och grönsaker var fantastisk (om kvällen förvandlas den till konstnärernas paradis) och fotoögonblicken var oändliga.

Här är massvis med bilder från Antibes! Här kan jag verkligen tänka mig att bo några dagar och upptäcka allt som finns runtomkring till fots. Det kändes lugnt och vänligt – missa inte den långa promenaden som börjar vid stranden Plague Garoupe!

För en oförglömlig lyxhelg skulle jag boka in mig på Chateau De La Chevre D’Or i byn Eze som är ett av franska rivierans finaste hotell. Miljön runtomkring hotellet är helt galen med en drömträdgård som var tokigt knasig och därför helt ljuvlig. Det är byggt högt uppe på ett berg som numer är en medeltidsruin med några restauranger och några hotell. Knäppt och fantastiskt med ljuvlig utsikt.

Det tredje stället jag kan tänka mig att bo på igen – efter vår första resa till rivieran – är Haut de Cagnes. Det är också en bergsby med jättesmala vägar och medeltidskänsla. Här skulle jag kunna tänka mig en långhelg med mycket lugn och ro. Jag skulle ta med mig en trave böcker och jag skulle sitta och dricka rosé på någon av restaurangerna som tronar på toppen.

Här finns alla inlägg från vår vecka på franska rivieran med mina favoriter från alla våra utflykter till olika ställen runt omkring; t.ex. Saint-Jean-Cap-Ferrat (rivierans hemlighet) med ljuvliga Villa & Jardins Ephrussi de Rothschild. Eller Gorges du Loup.

Även om jag gillar att resa så finns det ställen som jag gillar mer (Prag, New York eller London till exempel) och ställen jag gillar mindre (typ Berlin).

Nästa ställe som jag är nyfiken på är att utforska Mallorca!