Jag lyssnade på Framgångspodden igår kväll eftersom jag såg att Lovisa Sandström var med. Jag gillar Lovisa och tycker att hon gjort en häftig resa med sitt företagande och sitt eget varumärke och det är kul att lyssna på henne i andra sammanhang än träning.
Men jag insåg att jag fastnade mer vid frågan; vad är framgång? Jag har bloggat om det förut, senast i maj i år då jag skrev ett inlägg som handlade om framgång och hur jag mäter och sätter min strategi för framgång.
I en intervju jag gjorde häromdagen så påpekade journalisten att jag var så kalkylerande och då reflekterade jag inte så mycket över det men när jag funderat några varv på det så inser jag att jag är extremt planerande och strategisk. För mig är det så självklart att jag inte ens tänker på det. När jag nalyserar – och berömmer – andras framgång så identifierar jag alltid att där finns en plan.
Lovisa har som ett av sina mål att bli ekonomisk oberoende och jag hör rätt ofta det målet – men jag går själv inte igång på det. Mitt mål är att alltid utvecklas. Det låter sjukt präktigt men jag får nog inse att jag är en rätt präktig person då.
Pengar är både viktigt och oviktigt. Viktigt upp till den gräns då jag känner mig fri från att tänka på pengar – därefter blir det rätt oviktigt. Och som de sa i podden: mer lön är inte bäst. Enligt amerikanska forskare är den lyckooptimala månadslönen 54 000 kronor. Efter det blir vi inte lyckligare för varje extra intjänad krona.
Jag har budgetmål kopplade till mitt företagande; tre olika målsättningar för min omsättning. Jag har noga koll på hur jag når mina mål men kan bli bättre på att förvalta mina pengar bättre. För rent krasst; jag jobbar sjukt mycket (och utvecklas i och för sig sjukt mycket tack vare det) men är inte lika intresserad av att göra vettiga saker av pengarna. Som att förvalta och investera dem för att de ska växa. Eftersom jag är uppväxt på 90-talet med tydliga syndrom från det läge som rådde då är det som att jag har en hetsare med piska som sitter på min axel och säger att jag alltid måste dra in mer pengar.
När jag kommer på en idé, utvecklar en idé eller tillfrågas om en idé så har jag alltid affären i fokus. Jag lägger tid och kraft på idéer där det kommer in pengar, annars inte. Jag tycker inte att det är fult att tjäna pengar. Snarare blir jag alltid förvånad när jag märker av den attityden. Jag fattar ärligt talat inte grejen. Varför skulle det vara dåligt? Det är ju bara när vi tjänar pengar som vi kan spendera dem på bra saker – som att hjälpa andra till exempel.
Lovisa berättade om hur hon tänker när hon engagerar sig i nya uppdrag. För några år sedan var uppdraget tvunget att uppfylla något av dessa kriterier: 1) roligt 2) inkomstbringande 3) bra marknadsföring. Idag, när hon utvecklat sitt företagande så måste uppdraget uppfylla två krav.
Jag håller med om Lovisas modell, fast jag har mest ställt frågan: vad är det här uppdraget värt? Oftast har det i slutändan handlat om ungefär samma saker som i Lovisas modell; att det ger pengar, är kul (vilket jag anser gå hand i hand med utvecklande) eller bra PR.
Det fascinerar mig att vi har olika drivkrafter och dels tycker att framgång är olika viktigt och dels att vi definierar framgång på olika sätt. Att vilja vara ekonomisk oberoende är ett mål som jag hör ganska många, framförallt yngre personer, uttrycka och jag undrar varifrån den önskan kommer? Det är ett relativt begrepp och i teorin kan vi vara ekonomiskt oberoende vid en månadslön på 25 000 kronor.
För egen del skulle jag bli alltför uttråkad om jag var ekonomiskt oberoende för att inte jobba. Och om jag ändå jobbade så skulle inte ett ekonomiskt oberoende vara särskilt relevant.
Jag är ingen storkonsument av prylar. Men jag har det senaste året köpt två saker som en belöning för att jag jobbar så mycket som jag gör. Två saker som jag värdesätter varje gång jag använder dem och som ger mig en känsla av att det jag gör är bra och att jag vill fortsätta göra bra saker.
Jag köpte en BMW i november och jag köpte en Hermès scarves i maj (här har jag den på mig). Men det som inte går att köpas efter hårt jobb är utvecklingskurvan som pågår – förutsatt att man sysselsätter sig med rätt saker förstås.
Men om vi ska återgå till frågan: vad är framgång? Svaret beror på våra drivkrafter och vad vi känner tillfredsställelse från. Människor med mycket pengar imponerar inte på mig, däremot kan smart affärsmannaskap göra det. Men det jag imponeras mest av är när människor gör vad de drömmer om att göra; oavsett om det handlar om att flytta till en stuga i skogen eller plugga länge, jobba hårt och göra karriär – om det är den ärliga drömmen. Att bli bäst på att leva efter en norm, just för att det är en norm, kan omöjligt vara definitionen av framgång.
Tips: fler som pratat om just pengar och ekonomi är podduon Josefin & Vanja.
Mycket intressant inlägg! Både om frågan kring framgång som verkligen tåls att fundera kring. Men framför allt om affärsmannaskapet! Det hade jag velat lyssna på när du utvecklar den punkten, om du skulle göra det någon gång. Blir du sugen på ett jävelusiskt trapp-pass och och fika med utsikt på västkusten kan jag ta med mig fikakorgen! 🙂
åh, vad är det för trappor du har att bjuda på? 😀
En hållkäftentrappa jag provade i förra veckan. Den som går upp till gamla vattentornet (tror jag det kallas) i Kungsbacka. Har skrivit om den i bloggen förra veckan. 🙂 Blev så himla nyfiken på din syn på affärsmannaskap och hur du jobbar kring idéer. Hur du värderar affären och tankar kring det. Står i ett läge när jag har mycket funderingar kring det i det egna företaget och försöker hitta vägen framåt.
måste spana in den trappan – jag var ju ett trappmonster förut och saknar det. har dock extremt dålig trappkondis just nu! jag älskar affärer, dvs tänka smart och ur flera olika perspektiv!!
Åh, vad roligt det hade varit att få fika med dig och lyssna på dina tankar! Säg till om du har vägarna förbi så packar jag finfikat. 🙂
lovar!
Kul och intressant inlägg Sara! Tänker när jag läser att det kan tolkas som att jag mäter framgång i pengar, fast det gör jag inte. Tvärtom så har mina affärsidéer inte varit kopplade till att tjäna pengar, utan framförallt att se till att andra människor får möjlighet att jobba med det som de tycker om och är bra på. Det tillsammans med min känsla av att ha skapat något, att göra skillnad för människor. DET är framgång för mig. För precis som du så är jag uppvuxen med piskan om att pengar kan försvinna snabbare än vad man kan säga HEJ men det man har skapat, det är det som människor minns. Tack för att du alltid hejar på på mig!
jag tycker du är intressant att lyssna på lofsan – särskilt även när det kommer till utanför träningsarenan!
Jag tycker att framgång är att lyckas skapa den vardag man vill ha… Givetvis har det dels med pengar och ekonomi att göra, men ännu mer att man har en vardag att vakna till varje dag som man verkligen gillar 🙂 Och i det ingår det även för mig att utvecklas… för annars blir jag uttråkad.
så väldigt klockrent!
Intressant! Och framgång hänger ihop med motovation. Att enbart ha ekonomiskt oberoende som en framgångsfaktor tror jag inte på. Även om jag var ekonomiskt oberoende hade jag helt klart velat arbeta, annars hade jag också blivit uttråkad, att få ihop pengar för saker man vill göra/köpa/uppleva är helt klart en motivationsfaktor OCH därmed också en framgångsfaktor.
Jag tror att man för att bli framgångsrik måste man vara motiverad i det man gör och bakom motivation ligger inte enbart pengar utan också en massa andra saker som triggers. Dessa triggers finns inte inom alla yrken/områden i lika hög grad som i andra. Tyvärr! Det hade varit intressant med ett inlägg om motivation och framgång. Kan du inte skriva ett sådant?
ja jag håller med – och pengar ska därför inte ses som oviktigt. motivation är ett bra ord – och så sjukt synd att motivation förnekas i en del yrken. ska fundera på motivation/framgång – får ta en tur på fjället så kommer fler tankar dyka upp!
Intressant Sara! Gillar när du har såna här inlägg också, det skapar en hel del tankar. Framgång för mig är något som har förändrats över tid. Jag fick en ”raketkarriär” när jag började jobba och mätte nog då framgång i antal resdagar per år, antal kronor i lönekuvertet och annat ytligt. Har nu jobbat ganska många år och kan konstatera att jag fortfarande värderar pengar, men mest för att jag tycker att man ska ha betalt för det arbete man lägger ner. Högre lön är inget jag i sig strävar efter men jag tycker det är viktigt att få betalt för min insats. Däremot mäter jag framgång i utveckling idag. Att se både mig själv och mina medarbetare ta ett kliv till i utvecklingen är nog den största framgången för mig. Jag tycker också att ha roligt på jobbet är en framgång, om man inte lyckas skapa en arbetsmiljö där folk tycker att det är kul att vara så tror jag inte att den affärsmässiga framgången blir så stor i längden heller. Kanske lite röriga tankar men otroligt intressant att fundera över, ska fundera vidare, känns viktigt att veta vad som driver både mig och människor i min omgivning.
roligt att du gillar Eva – och jag känner igen mig i din resa! ser du en korrelation mellan när höjd lön inte blev viktigt längre? jag tänker att det är viktigt och en boostande känsla upp till en viss gräns, och sedan avmattas den och känslan av utveckling övertar?
Svårt att säga exakt när känslan av att lönen blev mindre viktig kom, jag tror det har att göra med både ålder (och förhoppningsvis en viss mognad 🙂 ) samt att när man har nått en viss lön och inte behöver oroa sig för om pengarna ska räcka till räkningar och andra nödvändigheter så då kommer lyxen att kunna unna sig att se utveckling och att ha roligt på jobbet som framgång.
sant. ålder spelar nog in rent generell i synen på framgång?
Jag har funderat lite kring det där med lön på sistone… För tidigare så identifierade jag nog framgång = välbetalt och kunde nästan gräma mig över hur mitt jobb aldrig skulle kunna bli ett välbetalt jobb (hejdå lyckooptimal lön?). Men så blev jag sjukskriven, vilket också innebär väldigt mycket mindre pengar i plånboken och sökte tjänstledigt med CSN och konstaterade att jag egentligen inte behöver så mycket. Det finns ju andra sätt som mäter min framgång än lön. Och just nu värdesätter jag att jag lyssnar på kroppen och på hjärtat och faktiskt klev utanför boxen iochmed den där tjänsledighetsansökan. Så kanske kan vi se det som någon form av utvecklings-framgång då istället för lön-framgång?
kanske omdefinierar man synen på t.ex. framgång när man blivit drabbad av ohälsa, och får nya perspektiv och så?
Åh, jag älskar sådana här reflektioner! Förmodligen för att jag är trött på den klassiska framgången att tjäna mycket pengar, även om det inte är något fel med det. Gör man bra saker ska man få bra betalt! Jag tror (som någon annan också kommenterat) att framgång ändras över tid, både av var en är i livet och hur samhället förändras. Jag har ju små barn och märker att många börjar värdera jobbet mindre och familjen mer. Det tycker jag är en bra trend. Jag vill precis som du utvecklas hela tiden och vill absolut jobba med något meningsfullt. Men det betyder inte att jag vill jobba hela tiden. Jobba fokuserat med något jag verkligen gillar, och sedan hänga med familjen, det är framgång för mig! Förhoppningsvis gör det även att jag tjänar tillräckligt med pengar också, hur mycket det nu är….
det känns som att ha tid är den nya tidens statusgrej – och därför också tydligt kopplat till framgång?
Intressant inlägg! Allas åsikt om vad framgång är skiftar nog både med tid, och person. Jag imponeras av att våga satsa på något man tror på men det måste vara för något gott också. Eller iallafall inte orsaka någon skada på världen eller personer.
ekonomiskt oberoende är för mig som ekonom ett konstigt begrepp. När är man det liksom? Tror mkt det handlar om att man inte vill oroa sig för pengar eller kunna köpa vad man vill men oro sitter djupare än så och jag tror inte någon blir lycklig av att kunna köpa allt de villl.
Jag imponeras av dig iallafall- att du är så proffsig i allt du gör- annars gör du det inte liksom!
sant, jag kan instämma i att det skiftar särskilt med tid. ekonomiskt oberoende beror ju på ens utgifter mer än ens inkomster… och tack!
Intressant inlägg! Håller med om väldigt mycket även om jag inte är min egen chef. Tycker särskilt om slutet om vad som är inspirerande. Och vad som inte är det.
Hur många timmar/vecka jobbar du cirka? Om du vill svara förstås! Nyfiken mest för att jag ständigt går i starta eget-tankar, men för att frigöra mer tid, inte för att tjäna (mer) pengar. Föreställer mig dock att jag särskilt i början nog skulle jobba mycket mer än idag. Och jag tycker väldigt mycket om att vara ledig. Där känner jag lite som du upplever det när andra tycker det är fult att vilja tjäna pengar, att det ör fult att vilja vara ledig mycket. Jag tycker det är kul att jobba. Jag vill jobba. Men livet är så himla mycket mer att hinna med.
det finns säkert egenföretagare/entreprenörer som kan vara lediga mycket men jag tror att frihet är vad man går igång på; dvs att kunna styra sin egen tid gör att jag känner mig mer ledig. jag jobbar kanske runt 150% räknat i timmar (jämfört med en klassisk heltidare). det hade inte varit hållbart om jag bott i stockholm för här är det så mycket annan stress – men i åre har jag ändå ledighetskänslan med mig på jobbet. att vara egen är lite som att plugga; man kan ju alltid göra mer. men, det beror som sagt på uppdrag och typ av företagande som man sysslar med.
ps. vill du tjäna lika mycket pengar som idag (oberoende av vad du tjänar) så kan det ju finnas en poäng med att vara egen eftersom ditt egna bolag drar in pengarna istället för att det ska gå till något annat bolag. men man måste ju även addera admin-tid och eventuella säljinsatser beroende på om man kör ett stort uppdrag och det kanske tar slut och så. podden ett annat sätt tar upp många exempel på personer som är egna för att ha mer tid – men där handlar det också om en tydlig downshifting-trend.
Intressanta reflektioner, både dina och de i kommentarsfältet. Jag har inte hunnit lyssna på Lovisa ännu men har det inplanerat till nästa gång jag klipper gräsmattan 🙂
väldigt intressant avsnitt!
Jag tycker verkligen att diskussionen om framgång blir extremt liten om det ska handla om pengar eller lön. Jag känner mig rätt ”framgångsrik”, men har valt ett yrke som gör att jag troligen aldrig kommer komma över typ allra högst 35.000 i månaden. Ska jag och såna som jag exkluderas från att kunna klassas som framgångsrika? Tycker personligen att människor som tänker så är rätt ”små” i mina ögon.
Jag känner mig EXTREMT framgångsrik när en av mina patienter kommer på ett återbesök och berättar att deras smärtor och besvär försvunnit tack vara råd och behandling jag gett dem. Då svävar jag som på moln hela dagen och blir tvungen att skryta för maken på kvällen. Jag kan bli alldeles gråtig av lycka när jag minns patienter vars liv jag har fått vara med att förvandla till det bättre. Kommer jag någonsin få löneförhöjning för det? Nej.
Jag sätter upp ständiga mål jag vill upnå, saker jag vill lära mig, saker med kroppen jag vill förstå, diagnoser jag vill kunna behandla etc etc. Jag har en ständig progress och kommer alltid känna mig framgångsrik så länge progressen och lärandet fortgår.
Men i diskussioner om pengar och framgång kommer jag aldrig bli inkluderad. Jag har ingen som helst drivkraft att bli egenföretagare, jag vill heller inte sko mig som vårdgivare på människors ohälsa. Tycker att det ofta är etiskt förkastligt.
Just nu är mitt mål att förstå hur diafragma hör ihop med bålstabilitet och hur jag kan behandla avvvikelser i diafragmaspänning. Den dagen jag första gången har en lyckad behandling av detta kommer jag uppleva mig framgångsrik som få.
ja rent krasst kommer du inte att ses som ”framgångsrik” enligt rådande norm – så jag tror det är jätteviktigt att lyfta upp fler aspekter, som också är kopplade till värde av något slag. mitt mått är ju utveckling och kunskap – och jag tänker att det är ju oberoende av lön.
Word! Jag förstår precis hur du tänker, och är tacksam för att det finns människor som tänker som du. Framgång för mig är när jag får ett innerligt mail från någon som säger att min blogg hjälpt denna att göra någon förändring i sitt liv. När någon av mina gamla elever (föreläser ibland) börjar på ett företag och nämner mig som sin lärare hen minns. När jag har fått flyt på mina tankar i bloggen och skrivit fint och hjärtat är glatt åt det, även om det genererar 0 pengar eftersom ämnet är varken populärt eller lätthanterligt. Jag vet mina kunskapers värde i pengar, men jag värderar min framgång i så mycket, mycket mer än det.
det är fint. men jag tänker att grundläggande pengar måste finnas ändå; först då kan man uppskatta andra värden på framgång? ett steg upp på maslovs trappa!
Det här är verkligen intressant! Ditt inlägg väckte många tankar och funderingar, som jag ska tänka vidare på.
Psst. coolt foto!
berätta hur du funderar!
Mycket intressanta tankar Sara!
Jag lyssnade på samma podavsnitt igår och funderade utifrån exakt samma frågeställning – om vad som egentligen ÄR framgång.
Jag kan tycka att just ”samhällets” syn på framgång är rätt fyrkantig.. För mig är framgång också att ständigt utvecklas, och att leva sitt liv utifrån sig själv och sina önskningar. Och därigenom också bli lycklig. För mig handlar det heller inte så mycket om pengar, status och allmän ”coolhet”.
exakt – fyrkantig är nog ordet!
Mycket intressant inlägg! Tack för att du delar med dig av dina tankar 😀
/Anna
det är så oerhört fascinerande att fundera kring!