Träningsglädje

Jag körde upp från Stockholm till Åre i söndags. Merparten av tiden med den härliga förnimmelsen av den tryggaste doften i världen; den av stall och häst!

I Öregrund (ja, det blev en omväg…) stannade jag till hos min vän Ella på Snäcksjön och efter obligatorisk fika och en sväng runt gården så hämtade vi in ett par hästar från de olika hagarna och sprayade oss för skydd mot broms och annat – och satte upp på fina islänningar.

Från att ha varit hästtjej i unga år till att ha paketerat all erfarenhet och kunskap i bakhuvudet under evigheters evighet är jag snart tillbaks på banan igen. I söndags avancerade jag dessutom flera steg i Ellas ögon eftersom jag satt kvar på hästryggen när min häst hoppade tvärt åt sidan mitt under full galopp när några tjädrar flög upp från diket och skrämde slag på min islänning. I huvudet hann jag tänka att det var så jobbigt med skrubbsår – som jag skulle fått om jag trillat av – så det var lika bra att jag satt kvar där jag satt med ena foten i stigbygeln och den andra dinglandes. Men det gick ju fint!

Såhär såg det ut senast jag var hos Ella. Jag var nöjd med sommaren redan då – och sa att resten bara var bonus. På vintern ser det ut såhär – jag börjar faktiskt längta lite…

Att gå från drömjobb till drömjobb är en ynnest. För några år sedan flyttade jag till Åre för att leva drömlivet och kombinera en roll som content manager med skön fjällvärld. Att i det verkliga livet få träffa människor som lever för sin produkt – och att sedan föra deras passion vidare digitalt.

Nu lämnar jag ett jobb jag verkligen gillar – för att gå till en ny spännande utmaning. Jag kommer berätta mer om det lite senare för jag kommer att vara kvar i Åre.

Jag vill lämna stafettpinnen vidare till någon som älskar content och fjällen lika mycket som jag gör; och som vill ta mitt arbete vidare till nya höjder. Här finns världens roligaste jobb och fjällens bästa by – det väntar på dig!

Drömjobbet är en roll som content manager på Destination Fjällen med Åre som placeringsort – men räkna med att hela fjällen är din arbetsplats. Här är ett utdrag från jobbannonsen:

Rollen som content manager på Destination Fjällen är ett drömjobb på riktigt. Du kommer vara en viktig kugge i ett litet team med högt driv och engagemang. Du kommer att skapa engagerande innehåll som är smart förpackat för att konvertera bokningar.

Teamet är litet men med hög kompetens inom respektive område och alla med stort säljfokus. Din placeringsort är Åre men du kommer att ha hela fjällvärlden som arbetsplats. Kontoret du kommer att arbeta från ligger mitt i byn och du har nära till allt; såväl stigar på fjället som skidliftar och skidbackar. Du kommer också att jobba nära bolagets beslutsfattande och du kommer att kunna påverka med bra idéer och smart input.

Du har bra affärssinne! Du är engagerad i den digitala utvecklingen och har hunnit fundera några varv kring Facebooks förändrade algoritmer och dess påverkan – eftersom du var bland de första att höra om det. Du nätverkar gärna även utanför de digitala ramarna och du tycker att fjällen är en härlig miljö. Framförallt tycker du att det är kul – och du är grym på – att paketera och berätta vidare riktigt bra innehåll.

Du tycker inte att begreppet content är något konstigt utan du är tvärtom rätt så van att förklara för andra vad content faktiskt är. För dig är det en självklarhet att ha koll på text, bild, ljud och video. Även om ingen kan vara expert på allt så förstår du vad det handlar om – och du vet hur man tar reda på saker.

Här kan du läsa hela jobbannonsen!

Detta är på riktigt ett drömjobb (sök det!) och du får väldigt gärna tipsa vidare om det till ditt nätverk!

Jag skriver ju ibland om björn – och att jag vill se en. Inte när jag springer stig i skogen i Hälsingland kanske – men gärna på lagom avstånd någon annan gång. När jag springer så har jag oftast ljud med mig – på högsta volym på telefonen. Cyklar du mtb (t.ex. i Alfta i Hälsingland) rekommenderas sådana där björnbjällror som man kan köpa specifikt för cykel. Det finns en hel del björn där ute samtidigt som extremt få faktiskt ser björn. Och precis som alltid med vilda djur så är björnen mer rädd för oss än vi för dem och så vidare.

Men häromdagen fick jag i alla fall se en björn på nära håll.

Jag verkar ha glömt bort att jag sett björn förut. När jag bodde i Whistler fanns där rätt mycket björn i området och framåt vårvintern kunde vi peka upp mot backen och se dem en bit bort. De bor i cykelparken om somrarna men till skillnad mot här så finns ingen björnrädsla i Whistler. De är mest ”en cool grej”. Nämn björn här i Sverige och vi blir livrädda vid blotta tanken.

Tillbaks till björnen jag såg på E4 mellan Hagsta och Gävle.

Ja precis, E4!

Jag körde från Åre i torsdags eftermiddag och svängde på E4:an vid Tönnebro. Det var sent och gles trafik. Jag lyssnade på pod så som jag alltid gör men den avbröts av ett märkligt trafikmeddelande om vilt på vägen bara några kilometer från där jag var. Rösten avslutade med att det är ”ett stort vilt”. Jag tänkte genast på älg men funderade inte mer på varför rösten faktiskt inte sa älg, förrän jag såg en polisbil med blåljus på vägen och kort därefter en stackars springande björn som sprang söderut på motsatt körfält.

Just här är det växlande 2 och 1 körfält och björnen sprang från polisbilen (som stod i norrgående riktning) och var på väg över i mitt körfält. Den var rätt så liten och såg stressad ut. Lätt fradga runt munnen och liksom bråttom iväg fastän jag i bilen förstod att den inte skulle komma någonstans eftersom det sitter viltstaket på båda sidor om E4.

Just där och då var det bara björnen och jag och inga andra bilar och även om jag bara såg den en kort sekund så kommer jag ihåg precis hur den såg ut. Liten och hjälplös. Jag hoppas det gick bra för den till slut; och jag förstod varför de sa vilt på radion och av samma anledning undrar jag om de skrev ”viltvårdare” på nyheterna via Twitter och inte jägare.

Mötet med björnen påminde mig om att när vi var i Sydafrika så sprang det en tjur lös på motorvägen när vi åkte mot flygplatsen sent en eftermiddag. man är med om mycket i livet – både stora och små saker.

Jag kom fram till Stockholm någon timme efter midnatt och åkte först en vända till min lägenhet på Kungsholmen och hämtade en grej och tog en vända med Hazel innan jag körde mot Östermalm och mina föräldrars lägenhet där vi är i helgen.

Igår fyllde min mamma år och vi hade grillkväll på deras balkong. Jag hade en överlag väldigt peppig dag och lunchade med en före detta kollega, hade en härlig podinspelning som gav mig massor med energi innan jag var förbi Ullis på Puder och fixade mina ögonfransar – som jag gjort varje månad i typ fem år.

Och idag är det lördag och jag är ännu mer pepp eftersom jag ändrat i min deklaration med några uppgifter jag glömt, fixat bokföring och stängt ner min enskilda firma som bara hängt med helt inaktivt de senaste åren men som ändå gett mig huvudvärk eftersom jag ändå ska rapportera grejer till Skatteverket vilket jag aldrig gör i tid eftersom det är min sämsta gren i livet.

Jag var nyss en långsväng på Djugården och älskade varje steg jag tog. Det är de små sakerna i livet som gör det.  #fonfcop om du lyssnat på Alex och Sigges senaste. Fast inte som instabild då – utan livet självt.