Träningsglädje

När jag läser på TripAdvisor om vad folk tycker är den absolut bästa sevärdheten i Kapstaden så säger en del att vandra uppför Lion’s Head. Det är inte så långt men det är ändå rätt så äventyrligt; leden upp till Lion’s Head är välskyltad och börjar med en bra sandig väg – men efter ett tag blir det stenigt och snart nog får man klättra på klippor och stegar.

Jag tycker vi ska omfamna ordet ”hike” i svenskan på ett annat sätt i tidigare. Det är som en vandring i träningskläder (jämfört med klassiska vandringskläder) – oftast uppför. Hike är något man gör i Runyon Canyon i Hollywood – eller här i Kapstaden; dvs man lämnar flanellskjortan och vandringskängorna hemma och kör i träningstights och löparskor. Se det lite som ett träningspass!

Vi mötte visserligen lite alla möjliga outfits på vår hike uppför Lion’s Head, men jag gissar att alla som var flipflops eller långklänning faktiskt vände tillbaka rätt så tidigt.

Räkna med runt 1 timma uppför – och typ samma tid nedför. Det finns många platser att stanna och fota på så du vill ha lite extra tid på dig. Utsikten från leden är fin från alla håll; först ner mot Camps Bay och Clifton beach – sedan slingrar sig leden runt hela berget och du får en fin vy mot Sea Point, Signal Hill och så det som kallas för ”the bowl” eftersom stadsdelen kantas av berg.

När du inte har långt kvar delar sig leden i två alternativ och du kan välja en lite kortare men brantare parti där du får klättra med hjälp av kedjor och steg som monterats på klippväggen – eller om du vill fortsätta stigen en liten omväg. Vi valde ena alternativet upp – och det andra ner.

Vi gick uppför Lion’s Head runt kl 16 och hade inte velat gå upp särskilt mycket senare nu när det är höst eftersom det blir mörkt så snabbt. Om du vill se solnedgången här uppifrån ska du ha med dig pannlampa eller annan belysning för att ta dig ner. Det stupar rätt så brant på sina ställen så du vill veta var du sätter fötterna.

Lion’s Head är en kul och lättillgänglig hike som jag tycker att du ska passa på att göra om du är i Kapstaden. Jag håller inte med om att det var den absolut bästa sevärdheten, för det tycker jag nog att vårt besök i the townships (kåkstäderna) var – så det ska jag berätta mer om i ett annat blogginlägg. Men Lion’s Head är ändå ett bra tips!

Du tar dig enkelt hit med Uber; knappa in Lion’s Head parking lot – härifrån börjar vandringen! Om det är varmt när du ska vandra så ta med en vattenflaska!

> Åk upp på Table Mountain – Taffelberget

> 7 tips på bra restauranger i Camps Bay

> Läs alla inlägg från min resa till Kapstaden – här finns många tips på barer och sevärdheter i Kapstaden

Du som yogar har hört den välbekanta uppmaningen många gånger förut; att släppa prestationen och lämna den utanför rummet, att inte bry sig om vad andra gör och istället bara fokusera på dig själv. Ändå tror jag att många glömmer just de orden så snart de tystnar. Och det är synd – jag tycker att yoga behandlas på ett problematiskt sätt i sociala medier och det tenderar att bli så mycket prestation och utseende.

Alla ska göra headstands och examensbeviset får du genom mängden likes när du postar det i sociala medier. Dessutom ska yoga vara avklätt av skäl jag inte riktigt begriper – men om någon förklarar det för mig kanske det finns en logisk anledning.

För mig finns det en enkel lösning på min tveksamma inställning till yoga på sociala medier – och det är att inte följa avklädda yogakonton med avancerade show off-konster. Jag själv hittar nämligen inte lusten till yoga i det formatet – men jag vill fortfarande inspireras till yoga genom just sociala medier. Låter det lite dubbelt?

Jag hittar lusten till yogan i det som är tillgängligt; lite mindre bikiniyoga – och lite mer i min verklighet. Yoga_stories på Instagram är en av mina favoriter eftersom det Therese gör är applicerbart. Det är inte enkelt alla gånger, men hon får till en skön mix som inspirerar mig. Framförallt poster som den här, den här – eller denna sekvens som jag älskar.

Jag är medveten om att jag färgas väldigt mycket genom det filter som är kopplat till just mina känslor för yogan. Jag och yogan har ett love-hate relationship, och framförallt är jag väldigt känslig när det kommer till yoga och prestation. För mig behöver yogan verkligen vara extremt prestationslös eftersom det ligger prestation i så mycket annat som jag gör. Och när jag säger prestationslös så menar jag verkligen prestationslös. Alltså utan en värderande kommentar från någon bredvid mig – eller på Instagram – om liknelser till kylskåp eller sälar över sin egna prestation.

Men jag vet att vi alla är olika; du kanske behöver mer av en utmaning med din yoga – och ser det som ett utlopp för något annat än den läkande effekten som jag söker. Det fina med livet är att det är olika och vi har alla olika uppfattningar – och vår egna verklighet.

Att släppa på prestationen behöver inte handla om att man faktiskt inte kan; för mig handlar det mer specifikt om att jag vet att jag inte ska utmana alla positioner för att inte tappa syftet för min kropp. Vi är ju så vana vid att vara duktiga för andra, även om det bisarrt nog handlar om en yogainstruktör, att vi glömmer bort hur det ska kännas i oss själva utifrån de olika förutsättningar vi har på mattan.

Den yoga jag gillar är den som låter mig veta varför jag gör just vad gör. Då kan jag applicera det på min kropp. Yoga med ett syfte – eller framförallt: yoga för mitt syfte.

Någon annan (läs: många) kan ha absolut ha ett syfte med sitt huvudstående, mer än att det ”är coolt att kunna”. Yoga är som bekant äldre än Instagram – det finns mer bakom än att det ska vara snyggt på bild. Men frågan är om vi vet varför vi gör vad vi gör?

Lite därför vill jag trilskas med att posta väldigt enkel yoga; för det är också yoga. Som den här bilden som är extremt utstuderad.

Sedan förstår jag att yoga ska vara roligt, lustfyllt och allt det där andra – och att det är roligt med bilder på acroyoga och avancerade positioner som är upp och ner på alla möjliga sätt. Framförallt är det ju bekräftande – den formen av drog som flödar hejdlöst i sociala medier.

Förutom yoga_stories tycker jag även at Vevve är befriande härlig; hennes blogg hittar du här. Jag rekommenderar att du läser ikapp lite! Och om du vill leta dig utanför normen med trådsmala vita kvinnor som yogar så tycker jag att du ska leta upp mynameisjessamyn på Instagram. Yoga är inte tillför en enda typ av fysisk kroppsform – yoga är för fler.

Vem inspirerar dig inom yogan? Vem tycker du är duktig på att hålla den applicerbart? Och vad tycker du om det jag skriver i det här inlägget?

Mina tights kommer från Daily Sports. T-shirt från Asos.

Tidigt igår morse gick Kenth upp för att åka iväg och springa ultramaraton. Totalt var de runt 27 000 personer som sprang Old Mutual Two Oceans Marathon; fördelat på två distanser – halvmarathon och ultramarathon (56 km). Jag inledde uppladdningen fint med att bli lika förkyld som när jag blev inför att han skulle springa Chicago marathon, men den här gången lyckades jag med att inte smitta ner honom.

Det är ju rätt ironiskt ändå att jag i princip aldrig blir förkyld; och nu när jag blivit det två gånger sedan i höstas så är det dagarna innan han ska springa lopp.

Dagen innan loppet, i fredags, började vi med frukost på The Bay Hotel här i Camps Bay. Vi kom dit rätt sent vilket var skönt eftersom det var lugnt och rätt glest med folk – och vi fick ett bord med utsikt över havet och bergen.

Framåt klockan 12 tog vi en Uber mot Waterfront (Victoria & Alfred Waterfront) som är den typen av artificiellt uppbyggda kvarter som ofta består av shopping, mat och nöjen. Här finns en uppsjö av serveringar, en stor shopping mall, ett brett utbud av helikopterturer och sightseeingbåtar och ett pariserhjul – bland mycket annat. Framförallt så har Waterfront den här utsikten:

Dessa ställen har sin tjusning då de lockar till sig mycket folk, men de hör ändå inte till mina personliga favoriter eftersom det är lite för mycket shopping och samma-samma, och inte så personligt. Jag tycker också att det märks när man läser recensionerna på restaurangerna som finns här – och framförallt tycker jag att vi upplevde det själva.

Men, ett ställe som jag gillade mycket var V&A Waterfront Food Market; en stor lokal med en mer ”independent” känsla och passion för mat. Här finns bland annat hajpade Truth Coffee, juicebar, bubble tea – och en massa mat såklart. Vi tog en pad thai och satte oss utomhus.

På eftermiddagen åkte vi hem och tog det lite lugnt, innan vi gick ner till en italiensk kvarterskrog och Kenth fick ladda med pasta. Själv valde jag pizza med marockansk topping; typ kyckling, gurka, koriander och lite annat.

Lagom till det var dags för loppet så slog vädret om och det blev lite regnigt – och framförallt kyligare. Förmodligen riktigt bra väder för alla löpare – själv valde jag jeans framför klänning. Kenth kommer nog att skriva en race report från Two Oceans Marathon snart nog!

Framåt lunch hade han sprungit klart sina 56 km och när jag träffade honom såg han ändå rätt så pigg ut. Efter en dusch och lite chips (det ska alltid vara Lays salted potato chips efter lopp) försökte vi först få bord på The Roundhouse utomhusservering men det var stängt – så vi åkte ner mot havet och Sea point istället. Här åt vi lunch på The Butcher shop.

Efteråt åkte vi vidare mot Alexander Bar i city som är som en bar i gammaldags stil där varje bord har en riktigt gammal telefon på bordet. Man kan ringa till andra bord eller direkt till kyparen till exempel – eller till andra märkliga ställen. Någon timme senare gick vi vidare till Tjing Tjing Bar som är en takbar känd för sina cocktails – men som tack och lov har tak också eftersom det regnade vid det här laget. Jag valde en cocktail med som smakade cotton candy som jag tyckte lät roligt.

Klockan 20 bestämde vi oss för att åka hemåt och kastade oss in i en Uber i spöregnet som kom i kaskadformat i stormvindarna. Vintern är på väg till Kapstaden, men vi har fortfarande några dagar kvar här innan vi åker hem till våren och sommaren.

Vad gör du idag? Hur är din påskhelg? Vad längtar du mest efter just nu?